Kommunikation på mottagarens villkor

I våras for jag och maken på en veckas semester till Peking – utan barnen. Ett djärvt beslut som vi kände att vi måste våga genomföra. Kvar hemma skulle vi alltså lämna våra barn, då 2 och 3½ år gamla. Underbara mormor tog ut en semestervecka för att bo hemma hos oss.

Då barn – i alla fall våra – har en minimal tidsuppfattning förstod vi att vi måste förbereda barnen på att mamma och pappa skulle resa bort, men också låta dem förstå att vi skulle komma tillbaka. Precis som på jobbet förstod jag att kommunikationsstrategi, budskap, kanal och aktivitet måste utgå ifrån målgruppens – i det här fallet barnens – förkunskaper och fattningsförmåga.

Kommunikationsstrategin var att få barnen att tycka att det var spännande att mormor skulle bo hos dem medan föräldrarna var långt borta. Budskapet var att mamma och pappa skulle åka bort, att deras älskade mormor skulle bo hos dem under tiden, och att mamma och pappa så småningom skulle komma hem igen. Kanalen blev teckningar och aktiviteten var att involvera dem i själva framtagningen och att sedan upprepa budskapet både före och under vår frånvaro.

Så, fram med kritorna! Första bilden visade två stora streckgubbar och två små och beskrev nuläget – hela familjen är samlad. Nästa bild visade en uppslagen väska. Barnen fick vara med och föreslå vad mamma och pappa behövde ha med sig på resan. Både gröna bönor och gröt var bra att ha med sig, tyckte 3½-åringen, för det hade de enligt henne inte i Kina.Och så fortsatte berättelsen om när mormor hämtade på dagis, vad de åt till middag, hur de borstade tänderna och läste en saga på kvällen. Några bilder visade att mamma och pappa åkte till flygplatsen och vad vi gjorde i Kina (tittade på hus, enligt dottern).

I slutet av bildserien fanns det bilder på när vi kom hem, med en väska fullpackad med presenter (säkert 33 stycken, kom barnen fram till), och hur vi alla kramas när vi träffas igen.

Totalt blev det 20 bilder, som vi tillsammans ritade och som barnen färglade. Boken använde vi som kvällssaga i en dryg vecka innan vi åkte och mormor fortsatte läsa den för barnen medan vi var borta.När vi kom hem – utvilade – fick vi veta av mormor att allt hade fungerat jättebra! Ungarna hade knappt frågat efter oss… Utan en (i huvudet) uppgjord kommunikationsplan hade nog inte varit lika smidigt. Framförallt var kanalen – teckningarna – som gjorde att budskapet gick hem hos målgruppen.

Så glöm inte; Kommunikation sker alltid på mottagarens villkor.



/Helle