Sociala medier för företag. Eller mot företag.

Det var min sambo som läste det först - en historia på Facebook om en mamma som skulle köpa korvbröd till ungarnas skola. Mamman i fråga tog sig till ett visst varuhus (likgiltigt vilket egentligen, men en ledtråd skulle kunna vara Tyskland) för att handla. Och hon behövde ju ganska mycket varor, skolungar i närheten av obegränsade mängder korv med bröd kan få ett stim pirayor att framstå som anorektiska.

Hur helst, hon fyllde en kundvagn med de korvbröd som fanns och gick mot kassan, men där blev det stopp. Personen i kassan vägrade sälja så många förpackningar till en enda kund med hänvisning till att andra kunder skulle kunna bli sura när korvbröden var slut. En milt sagt annorlunda tillämpning av begreppet affärsmannaskap kan tyckas, men självklart, en enda anställd med klen servicekänsla gör ju ingen större skada... Om det nu inte vore för de sociala medierna.

Jag har ingen aning om hur många vänner den här mamman har på Facebook, men en snabb koll bland mina egna vänner antyder att sisådär 100 kontakter är vanligt. Plötsligt har vi alltså 100 personer som skakar på huvudet åt just den här livsmedelskedjan - fortfarande ingen större fara alltså, men tänk nu på att de här 100 kan antas ha 100 andra vänner på Facebook, och de i sin tur 100.

Plötsligt är vi uppe i en miljon personer som har läst om det milda vansinnet. Potentiellt förstås, för de flesta skickar kanske inte vidare historien, men på bara tre led är vi ändå uppe i en möjlig publik på en miljon. Och en miljon som skrattar = problem.

Nu har jag ingen aning om hur den här kedjan hanterar saker som skrivs på nätet, de kan mycket väl ha en fantastisk organisation för att övervaka sociala nätverkssiter och vad som skrivs där, men de flesta företag har det inte törs jag lova.

Och då blir den här nyheten från CIO Sweden ännu mer intressant - det handlar om analysföretaget Gartner som spår att det kommer dröja ytterligare några år innan många företags IT-avdelningar lyckas driva igenom projekt baserade på sociala medier.

Jag kan lova att om några år har många företag redan upptäckt att de är för sent ute.



Andreas Andersson

Pirayabild: Mark Hogan på flickr.com
Korvbild: stu_spivack på flickr.com

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Billigt, grönt, funktionellt nya trenden

Eminenta trendwatching.com slår till med en prylspaning i senaste utgåvan. Det handlar om billiga, enkla och miljövänliga prylar som är lika lämpliga för användning i u- som i-länder, och ett par svenska exempel kommer med den här gången.

Mitt personliga favoritföretag är ändå Grameen Bank i Bangladesh som inte bara erbjuder mikrolån åt världens fattiga utan också gett sig in i mejeribranschen med billig och bra yoghurt. Dessutom har företaget öppnat bankkontor i USA vilket, på sitt sätt, ser ut som en tanke...





Prof Yunus, grundare av Grameen Bank
medaljbehängs av Pres Obama




Andreas Andersson

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Mindre lyckat på FB

Jag tillhör personligen de som tycker att man kan få ha vilken mössa man vill på fritiden, även om man jobbar på dagis. Och bara för ordningens skull - jag har två döttrar på 8 respektive 5 år och den yngsta går på dagis fortfarande.

Det finns förstås fritidsaktiviteter som ska diskvalificera folk från vissa sysslor, men att bära en mössa med texten "Pornstar" ingår inte där för mig. Inte för något jobb alls faktiskt.

Samtidigt, historierna om folk som gör saker online som får oönskade efterverkningar irl blir allt vanligare, och i kölvattnet av det har tjänsten web 2.0 suicide machine lanserats. Min gissning är att den är efterlängtad av allt fler...



Andreas Andersson

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Internet 2009 - såhär var det

Hårda siffror kan ibland vara en bristvara när det gäller onlinekommunikation, men här finns en fet samling för den som behöver ammo. Största utmaningen är väl att hålla reda på alla engelsk/amerikanska triljoner och biljoner... Wikipedia har säkert svaret...



Andreas Andersson

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Förvänta dig det bästa, men var förberedd på det värsta

Jag är skakad av det som nyligen hände på Haiti. Hur förbereder man en kriskommunikation för ett sådant senario? För kommunikation är viktigt när kaos råder och ingen vet vad som gäller.

Katastrofer och kriser finns i olika grad och på våra breddgrader är naturkatastrofer mindre vanliga. Om man bortser för Gudrun, så drabbas företag av andra typer av kriser; Hela avdelningar omkommer på konferensresan; Brott som visar att säkerheten på företaget brister; Sjukdomar som slår ut personalstyrkan; Personer som kidnappas på affärsresan; Brand som utplånar arbetsplatsen eller lagret. Allt detta är hot mot företagets verksamhet och varumärke.

En stor del av krishanteringen handlar om att hantera informationsflödet på ett bra sätt. För att lyckas behövs en intern policy och tydliga handlingsplaner. Långt innan krisen inträffar. Långt, långt innan!

Hur har ni det på ditt företag? Klarar ni en kris? Vet alla vad de ska göra? Finns det alternativa kommunikationsvägar om de ni brukar använda inte fungerar?

Sätt er ner och analysera vad som kan hända och hur ni ska agera om det händer. Ta fram kriskommunikationsplaner med checklistor. Se till att ni regelbundet övar på olika scenarion. Långt innan krisen drabbar företaget ska ni etablera en rutin som automatiskt fungerar om företaget drabbas.

Och vad gäller Haiti har en kollega tagit initiativet att samla in pengar till en av hjälporganisationerna. Bidra gärna till de drabbade på Haiti, du också.

/Helle

Gratis bilder från fotoakuten.se

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

DK in da house

Idag har vi besök av DK och de andra i teamet från Mediasnackers som lär oss det senaste om sociala medier så att vi i vår tur kan lära våra kunder. Jag hörde DK prata på IBC i Amsterdam 2007 och jag minns att jag tyckte det var tätt mellan "aha-ögonblicken", och trots att jag kan mycket mer idag om ämnet så blir det många såna ögonblick idag också. Det händer saker...





Andreas Andersson


Foto: Orin Zebest


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

2010 - så här blir det

Vi börjar så smått komma igång igen efter alla helger, och vi vaknar till ett nytt år och ett nytt decennium. De 10 år som passerat har inneburit en enorm revolution inom all kommunikation, åtminstone om man ser till möjligheterna. Nu är det dags att verkligen börja använda alla nya möjligheter känns det som.

Det är omöjligt att förutse hur världen kommer se ut 2020, men vi kan i alla fall dra ut en del linjer och fundera kring vad som komma skall under 2010. Det har Trendspotting gjort och de 37 slidesen i länken innehåller många tänkvärda slutsatser. Själv fastnar jag för två företeelser som lär bli omtalade under det närmsta året: dels alla "location-based services" - visst vore det häftigt att kunna se varifrån kompisen twittrade senast. Frågan är väl bara om vi vill att alla ska veta var vi befinner oss i varje ögonblick...

Den andra stora och uppenbara trenden är att vi kommer få sällskap på nätet i allt högre grad - "vi" i betydelsen europeer och nordamerikaner och "sällskap" i form av allt fler indier, kineser och afrikaner som kopplar upp sig. Vad det kommer innebära i form av ändrade mönster och umgängesformer online kan vi bara spekulera i. Utmaningen ligger i nätcensur och diversifiering - redan idag är det tydligt att olika länder väljer olika sociala lösningar online. Å andra sidan räckte det med att lansera en Facebook-version på franska för att få till en veritabel fransk lavin av nya FB-användare...


Andreas Andersson

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Print it and they will come

You’ve seen the plea at the end of e-mails, something like: “Think before you print.” or “Please consider your environmental responsibility before printing this e-mail.” Printing an e-mail, pdf or whatever is, in a way, like taking a shortcut across a nice lawn. It might not be okay, but it’s convenient and how people want to do things. That is, people want to see text and graphics on paper.

A recent SIFO study confirms the power of print – not of e-mail or PowerPoint slides, but of customer magazines. Consider these findings:

• 36 percent of magazine readers reveal that they have made a purchase as a result of what they have read in a customer magazine.
• 59 percent say a customer magazine has positively influenced their perception of the company.
• 66 percent of readers make some kind of contact with the company behind the magazine.


The internet, billboards or brochures are great channels for communication – though they can barely compete with a magazine when it comes to relationship building. Readers of customer magazines are 63% more likely than those who don’t read the magazine to recommend the company in question to others.

I love trees – and lawns – as much as the next guy, so please don’t print e-mails unnecessarily. Instead, print effectively, build your business and give your customers what they want: a magazine.

Kris Walmsley

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Make friends with a teenager

Here are two misnomers about my 16-year-old niece and her almost 1200 Facebook friends:

• Teenagers are not interesting to our business.
• We don’t have anything relevant to say to that group.

A recent Nielsen Online survey indicates that the average Briton spends as much 70.5 hours a year on Facebook. And avid users, like my niece, spend three working weeks, updating their status, wishing friends a happy birthday, changing their profile picture and so on. If you’re not in the Facebook community, or only spend a couple minutes a day there, then who do you think is keeping up the 70.5-hour average?

My niece and all her friends are important to you and your business for at least one of four reasons:

• They are or will be your customers (or your customers’ customers)
• They will be your employees
• They will be your competitors’ customers
• They will be your competitors.

It might be upper management that decides which services or technologies to invest in, but it is my niece and her 1200 friends who are driving the demand and development of, for example IT, communications, and online commerce.

Imagine, if one 16-year-old has 1200 connections and each of her contacts has – and let’s be conservative here – say, 100 friends, then you have potential exposure to 120,000 people who are directly relevant to your business – three weeks a year.

You might want to make friends with my niece – but make sure your message is relevant.


Kris Walmsley


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

a journalist learns a lesson in collaboration

I hate getting approval. Nothing grates on my inner newspaper reporter more than sending away my precious prose to get changed by the people I have interviewed.

I am the reporter. It is my job to get the story straight. So hands off!

This is the standard attitude, at least among American journalists. See the trouble a US Supreme Court justice got into for asking for approval from student journalists here.

(note to clients - I still send all my stories for approval. I really do. This is your communications strategy we are talking about, not hard news. And I keep all your changes. Just keep paying us. Please.)

But pleas for business aside, I am starting to see a Web 2.0 angle to approval, a move away from a journalist's arrogance to a more collaborative way of working.

I recently wrote a magazine article about a professor and her economic and political theories. I read article after article, watched videos, talked to her on Skype. I wrote the article, checked it, revised it. And sent it away for approval.

I got it back, and it was covered with red, and I realized something. I had gotten the theories wrong. Not really wrong, just subtly wrong, but wrong enough to be wrong, if you know what I mean.

Aside from saving myself some angry post-publication e-mails, I also liked getting the chance to see her changes and incorporate them into my larger structure; I liked the chance to further refine the story, hopefully to give it an extra depth.

And collaboration is at the center of Web 2.0, of media in general, with the comments on stories sometimes providing more news than the actual article, with links and pings and social network marketing and all that.

So maybe sending the next article out for approval will be a little less painful, maybe I will see it as a chance for improvement, a chance to learn.

Maybe.




Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

the art of the angry laundry room note

The most foreign place in Sweden – at least for many immigrants – is the laundry room. Yes, the laundry room. You might think it would be easy – book the laundry room, do your laundry, leave the room relatively clean.

No.

The Swedish laundry room is fraught with bewildering conflicts and Byzantine rules and customs. In a rather stoic (or repressed, depending on your point of view) country, the laundry room has become a place where passions are released, where it is acceptable to express anger.

But not directly. No, you do not express anger directly in a Swedish laundry room. You leave an angry note. Anonymously.

This is not the lament of a sunlight-deprived American immigrant either. The Nordic Museum here in Stockholm just opened an entire exhibition on the Swedish laundry room.

Now an angry anonymous note is not the ideal means of communication. It says a lot about life in a Swedish apartment building, a life of a few polite smiles, almost no words, but also no anger.

It also says something about a lack of resources – many laundry rooms are booked weeks in advance. You have your one shot at laundry for the week. No one better mess that up!

And you also take in and start to honor and live by the laundry room code. I have flashes of pretty intense anger now if there is lint left in the dryer or someone tries to steal my time.

Again, this is not good. Let us take it as a warning from our personal lives to our professional ones. We must communicate better than this. Do not let your company turn into a Swedish laundry room … so to speak.




Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Does speling matter?

It wasn’t long ago that I expressed my dismay and disapproval of sloppy writing on Facebook, blogs, tweets and so on.

“Loosen up, Kris,” a colleague told me. “It’s a different media, with different conventions.”

The idea with social media is to shout out your message, quick and dirty as it may be. I’ve seen the light: grammar and spelling can be a straightjacket to expressive social media. Someone who seems to be light years from this revelation is the employer who did not hire a person because they had too many spelling errors on Facebook. It’s only a Facebook update, for crying out loud, not a job application! It’s ironic that the Facebook group Proper Spelling & Grammar has more than 5,200 fans.

Social media can be a marketing or professional networking tool, but it doesn’t have to be. And thereby, your writing on these channels should be correct, but doesn’t have to be. The important thing is that the point of your message isn’t lost due to poor language, exclusive acronyms or abbreviated garble. Besides, we’re talking about communication between people, and to err is human.

To summarize – in only 64 characters: Your message is the main thing; everything else is just details.


Check out these other social media writing resources:
How Twitter makes you a better writer
Translate text messages from plain English to mobile phone lingo



Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Myten om att nå alla

"Hur många använder egentligen sociala medier?" kommer frågan ibland när jag är ute och pratar i ämnet, ofta från någon som är tveksam till dem. Funderingen verkar komma från en i vår värld vanlig myt, den att det finns kanaler som når alla mottagare. Det gör det inte och det har det aldrig gjort. Om vi verkligen vill nå alla mottagare måste vi använda en mix av olika kanaler.

Dave Briggs tar upp den här myten i perspektivet offentlig förvaltning och gör en bra poäng av att de traditionella kanaler t.ex kommuner och förvaltning använder (möten, trycksaker och annonser) inte heller de når alla.

Där sociala medier verkligen kan fylla en roll, inte minst för offentlig verksamhet, är att just sida vid sida med traditionella kanaler se till att informationen når ännu fler. I forum där målgrupperna redan finns (oavsett om det är Facebook eller World of Warcraft). Och samtidigt skapa möjligheter till dialog på ett sätt som annars bara finns i det personliga mötet.

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

The Blues goes social media

Trots rubrikspråket blir det här på svenska, även om det ska handla om en jänkare som spelar jänkar-musik (mest) på jänkar-gitarrer (oftast). För ikväll spelar Bob Brozman i Västerås, och har du minsta intresse för musikalisk underhållning som går utanför ramarna så se till att ta dig dit.

Brozman är en drygt 50-årig gitarrman från New York som reser världen runt och predikar The Blues i dess mest uppsluppna och vida mening, han samlar influenser - och instrument - från världens mest avlägsna utposter och resultatet blir lite som gamla fina SVT-programmet HAJK: Helfestligt, allmänbildande, jätteintressant och kunskapsorienterat. Dessutom svänger det nåt grymt - inte minst med tanke på att mannen är helt solo på scenen i två och en halv timme tillsammans med en samling blanka stränginstrument.

Brozman är ett levande bevis på att det går att överleva som musiker också i nedladdningens tidevarv. Han turnerar flitigt och säljer sina skivor och dvd:er i samband med konserterna - självklart - men dessutom ordnar han workshops för hugade gitarrister (japp - jag skulle vilja vara med på en), och är agent för två tillverkare av stränginstrument.

Det som gör att han platsar på den här bloggen är en annan aspekt av den nya tiden - Bob Brozman har inte bara en Facebook-profil, han uppdaterar den också och använder mediet för att hålla kontakt med sina fans, ge råd inför gitarrinköp osv

När Brozman klivit av planet i Trondheim härom veckan loggade han in för att kolla kommentarerna till sin show på Fasching i Stockholm kvällen innan. Bluesen är en musikform med uråldriga rötter - med ambassadörer som Mr Brozman lär den leva länge än.


/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

What's your brand?

We often talk about corporate brands and share of voice, but not enough people think about their personal brand. Your personal brand is made up of all of the noise you make and is made about you online. It could be Google searches, Facebook updates or the Twitter categories people put you in.

If you run your own company, you already know this. Or, you should. But for those of us that are employed it’s worth thinking about the impact (positive and negative) that our brand has on our employer.

In 10 Personal Branding Predictions for 2010, Dan Schawbel, analyzes trends that affect anyone interested in a new job, a raise or a snapshot of how their brand is perceived.

1. Transparency across the web from social networks to search engines and back
2. More people understanding their brand
3. The new employment contract
4. Your voice becomes stronger than your resume
5. People being forced to take niches
6. Video becomes a brand-standard
7. Monetization through branding becomes clear
8. Social media being used more for career development
9. More people working for free to build brand equity
10. Online identities becoming as routine as employer drug tests

/Aimée

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

lessons in media mashups from capt. james t. kirk

Let, us all pay homage to William Shatner - not because he is camp, or funny, or a deceptively good actor. Well, yes, let us admire him for all that but also for a talent for cultural mashups, for his ability to keep moving the Shatner brand forward, so to speak, for almost 50 years.

I am quite sure there are plenty of entertainers in their late 70s schooled in both the last vestiges of vaudeville and classical theater who could pull off a faux poetry reading of an inane Twitter account on late night TV.

But only Star Trek hero and famed overactor Shatner gets that call. This has gotten much play in the past week but is worth reposting. Here is Shatner reading supposed tweets from Levi Johnston, the ex-boyfriend of the daughter of former US vice presidential candidate turned media hound Sarah Palin. He is also the father of Palin's grandchild.



It turned out to be a fake Twitter account, and NBC officially took the clip down, though it is obviously still floating around their system.

So Tonight Show host Conan O'Brien brought Shatner back the next day to read "real" Levi Johnston quotes.



This is funny. The schtick was even funnier over the summer when Shatner did dramatic readings of Sarah Palin's rambling resignation speech and then her Twitter account.

Think about this mashup. You have an aged dramatic TV actor reading a Twitter account of a 19-year-old in the style of the 1960s as well as in the most ancient of literary forms (poetry) - and all on the Tonight Show, a fading but still influential cultural institution in the US.

And they did not roll Shatner out of the mothballs for this either. At the age of 78, he is the star of his own video blogs, currently on YouTube, as well as his own interview show. He does campy yet hip commercials for Priceline.com. He is winning acting awards. He creates more buzz by not appearing in the new Star Trek movie than he would have by slipping into that uniform one more time.

Now I am fairly sure that Shatner did not come up with the Twitter readings or the commercial concept or the vlogs. But he either has really good people or he has an uncanny ability to know when to say yes. Probably both.

He has much to teach us - how to play to our strengths while moving in new directions, how to mix media and formats without diluting our "brand," how to survive in a world where nothing is like it was just 20 years ago.

And to do it all to the beat of a bongo drum.




Nathan Hegedus

Because first impressions last

Lindsay Holmwood moved to Sweden and started working at CJG a month ago. Previously, she was an editor on the Asia Desk for The Associated Press in Bangkok, Thailand.

Is this a joke? You’re giving me six weeks of vacation, subsidized massages, a free phone, free computer, flex time to take an afternoon off, and money toward a gym membership? Would it be inappropriate to squeal right now? Yeah ok, I’ll be cool.

Oh America, how wrong you have it. Sweden is the land of opportunity and personal freedom, a place where the government and your employer make you feel as if you are swaddled in warm flannel, whilst sitting on a plush divan and being handfed Swiss chocolates. Ok, mild exaggeration. But the fact still remains that the perks of living in Sweden easily astound a 27-year-old American who paid higher taxes in New York City and could only boast of garbage collection as the biggest benefit.


But listen Sweden, don’t blush and turn away with a coy smile with all of this flattery. You’re kind of a freak too. Banana-flavored caviar in a tube, hard bread that more closely resembles cardboard, and inhabitants with an ability to drink that exceeds college frat boys and frightens a hepatologist (that’s a liver doctor in case you’re still drunk). Sure every country has its quirks. After working in Thailand for 15 months, I’ve pretty much seen it all. But you let your freak flag fly with the best of them. And there is one particular occasion I’ve experienced when you let it allll hang out.

The Swedish business conference.

To anyone who doesn’t live in Sweden, this looks like a typo. Surely a business conference is a time for meetings, brainstorming, putting your best foot forward and showing you are a leader. Oh … it’s not. It’s about what? Dolphin shows? You’re shitting me …

To an American whose biggest office perk in the past was birthday cake for Bob in sports, you are out of your gourd to spend all that money to make us all feel like contestants on the Amazing Race, let us giggle like 3rd graders watching Flipper and drink our body weight in red wine (I, of course, am not talking about myself. I, of impeccable behavior and early bedtimes, was referring to the other lushes). Unless that was all a ploy to bring us closer together as a group, unite us behind a new vision, and send us back to work energized and motivated.

Jaha, I see.

Sneaky guys, sneaky.




Lindsay


Foto: Jon Åslund

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Don't forget the 5 Ws and H

The first thing you should know about journalism - or the journalistic method, as we call it for our corporate communications - is the 5 Ws and a H.

Who? What? When? Where? Why? How?

I did not even get taught this in journalism school because the professors assumed we knew that every story should answer all these questions.

Sadly, this lesson often does not translate to the business world. It is not that people do not know the basics. They usually do. It is more that writers get lost in a swirl of slogans and catchwords, of corporate values and corporate politics.

I led a news writing workshop a few weeks ago. The participants all had their 5 Ws and a H down perfectly (at least on "straight news" exercises).

Then we took out a couple of internal news articles, and I asked them to highlight the 5 Ws and the H.

Confusion, laughter, a little anger, much resentment and suspicion.

For while the articles stayed on corporate message, they were impossible to follow. A couple of them were impossible to understand. What was the news? Was it there? Or there? Or nowhere?

What was the managment trying to hide?

There is plenty of space for marketing messages and instilling corporate values. There must also be a space for communicating information clearly and simply in a way that people understand and do not resent. You build trust by being straight with people.

And that starts with the basics. With who, what, where, when, why and how.

How many of your articles cover all of them?




Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Dooce readers, listen up

Anyone who follows Dooce knows that she was fired for her blog, that she was hospitalized for depression after the birth of her first daughter and that her dog is on the crazy side of energetic. Heather Armstrong, the actual person behind Dooce, has built up more than one of the most popular personal blog in the world. She has built a brand.

Her next endeavor is taking her blog to a new level. She has created a community for her readers to interact with each other. Dooce is no longer a platform for Heather-to-many and many-to-Heather conversations, but is embracing the idea that followers of Dooce are likely to have something in common with each other.

/Aimée








Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Sociala medier helt klart bättre än asociala

Missa inte detta lysande inlägg från axbom.se. Det fångar på pricken varför det är så viktigt att företag och organisationer tar med och verkligen använder sociala medier i sin kommunikationsstrategi. För hur kan vi vara relevanta i vår kommunikation om vi inte skapar och utvecklar relationer också?

Jag gick in och röstade på hans bidrag på eniro, gör det du med!

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Pianotrappan funkar

Som konstaterades nedan - Volkswagens pianotrappa har fått bra spridning. Till och med så bra att den är världens mest framgångsrika virala kampanj nånsin faktiskt.


/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Nytt hopp för Polaroid tack vare nätet

Jag häpnade härom året när jag insåg att man kan köpa vinyl-spelare på Clas Ohlson. Visst - för ett antal år sen sas det att den enda skivförsälning som ökade var vinylförsäljningen - men den trenden berodde dels på cd-försäljningens ras och på vissa dj:s vägran att gå med på att digitalt är bättre än analogt. Clas Ohlsons typiske kund torde knappast vara en trendig dj.

Sen fick jag höra talas om det här projektet via Uppkopplat: Polaroid-entusiaster hoppas kunna återstarta en nedlagd polaroid-fabrik i Holland och börja producera polaroid-film igen. Verksamheten las egentligen ner 2008, och det är inte svårt att förstå varför; även om man kan sympatisera med själva nörd-faktorn i att använda polaroid 2009 så har ju digitalkameran en del fördelar minst sagt.

Det intressanta med projektet är nätets förmåga att knyta samman personer med smala intressen globalt. Det finns marknader för de mest obskyra produkter där ute, utmaningen är att hitta människorna som är villiga att betala för att få dem. En utmaning som blivit vansinnigt mycket mindre med nätet.

Det finns en lärdom här för alla som håller på med marknadsföring och kommunikation; bara för att en marknad eller målgrupp inte syns behöver det inte betyda att den inte finns. Den kan rent av redan ha bildat en intresseorganisation nånstans online.



/Andreas
Foto: Tetsu

* på svenska, ** av Andreas, internet, intresseorganisation, nörd, Polaroid

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Virala kampanjer förklädda till guerillas

Det har förekommit ett par intressanta varianter av gatu-marketing i Stockholm på sistone, eller snarare på YouTube-marketing. Greenpeace variant - att tvätta fram budskap i gatusmutsen - är del av en global kampanj vilket man lätt ser om man tittar runt på YouTube.



Natuligtvis är värdet av det faktiska budskapets genomslag - alltså mängden människor som hinner läsa på trottoaren innan det är lika skitigt igen - en lätt västanfläkt jämfört med det som kan uppstå viralt.

Den andra kampanjen är Volkswagens försök att lägga rabarber på begreppet "roligt".



Spontant kan man ju konstatera att Volkswagens variant måste ha kostat åtskilligt mer att tillverka än Greenpeaces, men om man tar med Volkswagen-filmens 5 miljonerna visningar på YouTube var det nog värt det. Och Greenpeace-varianten har kanske framtiden för sig - den har inte legat ute lika länge...

/Andreas

* på svenska, ** av Andreas, virala kampanjer, guerilla-marketing, youtube

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Dum, dummare

Det finns nån tv-show som frossar i hur korkade kriminella lyckas åka fast, ett program som i alla fall jag tröttnade på ganska fort. Dock känns det här som en uppdaterad variant för den nya digitala tidsåldern...

Det påminner ju lite om hon som snackade skit om jobbet på FB utan att tänka på att hon addat chefen som kompis, eller om staden Bozeman i Montana som uppenbarligen har lite problem med sin policy för sociala medier.

Och vi lämnar dumheten och närmar oss komiken känns den här studiodiskussionen från The Onion märkligt aktuell och trovärdig...


Facebook, Twitter Revolutionizing How Parents Stalk Their College-Aged Kids

/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Idéer som aldrig borde lämnat byrån...

Bra kommunikation bygger på respekt för mottagaren, uppriktighet och en vilja att skapa en relation som kan utveckla och fördjupas.

Med detta i tankarna undrar jag hur den byrå som kom på idén och den kund som godkände förslaget tänkte i följande tre fall:

1. VisitDenmark (Danska statens turistbyrå) som tyckte det var bra reklam för landet att låta en ensamstående mamma efterlysa pappan till sitt barn via You Tube. Filmen drogs in när det avslöjades att allt var fejkat, men ni kan se den här och läsa hela historien här. Om ni vill ta del av de ansvarigas märkliga resonemang kring varför detta är bra för bilden av Danmark så hittar ni det här.

Det enda positiva är att det börjat dyka upp parodier på You Tube. Här en pappa från Sverige

2. Kexchoklad-reklamen. Se den här. Därefter får du gärna berätta för mig hur detta för det första kan få någon att vilja köpa en kexchoklad och , för det andra, vilket slags varumärke Cloetta försöker bygga med den. Grupperingarna Elak tjej och Killar som gillar att få brännskador-nischen kan ju inte vara sådär gigantiska ur marknadssynpunkt?

3. Telefonjack, nej tack-kampanjen från Tre. Här är ett klipp. Jag gillar inte reklam som devalverar symboler som betyder och har betytt mycket för en stor grupp människor. Handelshögskolan körde samma dumma grej för några år sedan när de hängde en parodi på Solidaritets-loggan (den polska fackföreningsrörelsen som bidrog till murens fall) på sin fasad. Telefonjack-loggan är en parodi på Folkkampanjen mot kärnkrafts logga från folkomröstningen mot kärnkraft 1980.

Tre bra exempel på riktigt dålig kommunikation. Något för oss alla att lära av.

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Om Facebook var ett land...

"If Facebook was a country it would be the world’s fourth largest" påstod nyligen en film som Andreas länkade till. Från PR-bloggaren Paul Seaman kom raskt följande " If Facebook was country it would be bankrupt and facing a revolution, not leading one."

Repliken var en del i en debatt mellan Seaman och Neville Hobson. Följd den gärna, den är definitivt värd din tid.

Debatter mellan två initierade personer är alltid värd att ta del av. För egen del håller jag med Neville Hobson om att sociala media innebär en evolution på många sätt, men Paul Seaman visar genom sin skepsis att (r)evolutionen inte alls nödvändigtvis kommer att få det genomslag på hur företag och organisationer gör affärer som vi lätt kan tro idag. Det faktum att fler och fler tillbringar mer och mer tid på Facebook innebär inte med säkerhet att sajten någonsin kommer att bli lönsam. Samma sak gäller You Tube, Twitter osv. På sikt kanske sociala medias viktigaste hemvist inte kommer att vara bland de nya företagen, utan i samhällets tjänst och människor emellan...

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

All publicitet...

Blondinbella kanske har Sveriges mest lästa blogg, men jag ingår inte i målgruppen milt sagt. Därför är min kunskap om unga modebloggerskor begränsad. Så när Niclas Strandh på Deepedition postade det här för några dagar sen så reagerade jag som många andra - dvs hade svårt att bestämma mig för om jag skulle skratta eller gråta. Niclas blev kallad både det ena och det andra i kommentarerna och blev uppläxad till och med i Svenskan, men Mogis hamnade i DN och fick senast i uppdrag att förklara byrån Wisleys firmanamn.



Och nu fick hon ännu mer spridning...

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Is it true?

So, one of the world’s top influential blogs publishes a story. Does that make it true? The headline is pushed out through Twitter and Digg hundreds of times. Does that make it true? Google rankings are through the roof. Does that make it true?

Media Culpa takes on TechCrunch in defense of Sweden and the potential truth in web authority.

/Aimée
Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Varumärket på You Tube: Protestsång mot flygbolag

Dave Carroll, kanadensisk musiker, visar hur You Tube effektivt kan användas för att tvåla till det stora företaget som vägrar lyssna på missnöjd kund. I skrivande stund har klippet över fem miljoner views:



Läs hela historien på Rolling Stone. Carroll har även fått uppmärksamhet i bl.a CNN och Fox News. Nu har han lagt upp sång två i sin planerade cykel på tre låtar om United på You Tube. Gitarrtillverkaren Taylor hakade snabbt på med ett You Tube-klipp där de bl.a tipsar om hur man kan transportera gitarrer säkert.

Däremot lyser United Airlines med sin frånvaro på You Tube. De har meddelat att de ska använda klippet i sin internutbildning, som skräckexempel på dåligt kundbemötande, och de har erbjudit Carroll kompensation. Men som sagt, inga försök att bemöta kritiken i den kanal där deras varumärke lider mest skada – You Tube. Istället fylls kommentatorsfälten med mer kritik mot United och fejkade reaktioner från dem får fritt spelrum.

Min bestående fundering kring detta är varför så få företag eller organisationer vågar sig på att uppträda på arenor som You Tube, vågar bemöta kritiken direkt med humor, seriositet och äkta engagemang för sina kunder?

För det saknas inte kreativitet i flygbolagsbranschen, ta en titt på Air New Zealand nya säkerhetsdemonstration:

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

I korthet

Det måste ju inte alltid vara så långt, eller hur?

Alltså: sociala medier är inte en fluga, är inte meningslösa, innebär utmaningar för företag, och det viktigaste är att lyssna.

Sådär.

/Andreas

Foto: Jan Tonnesen, www.flickr.com

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Öppenhet eller inte

Det kändes som att någon vred om sommarströmbrytaren igår eftermiddag när regnmolnen samlades över Stockholm. Under såna omständigheter kan det ju vara dags att bryta sommarstiltjen också på bloggfronten.

Destination Gotland hävdar att det inte var själva intervjun som gjorde att han fick sparken, men man behöver inte vara allt för konspiratoriskt lagd för att tro att det hänger ihop. Situationen - två av rederiets båtar kolliderar utanför Nynäshamn, efter en stund lugnar allting ner sig och då ringer Radio Gotland upp den anställde för en intervju. Mannen är också frilansjournalist och medverkar i ett två minuters inslag i radion. En vecka senare får han sparken - åtminstone delvis för att det bara är vd som får uttala sig enligt företagets policy.

Jämför detta med skoföretaget Zappos som köptes upp avAmazon nyligen. Zappos har inte i första hand produkter eller teknologi som skiljer sig från andra - det de har är en tämligen extrem syn på öppenhet och företaget har byggts upp på det från början. Alla anställda uppmanas att twittra, blogga och nätverka hejvilt med kunder och andra. Niclas Strandh på Digital PR sammanfattar bra, och konklusionen blir att det i själva verket är företagskulturen Amazon betalar 900 miljoner för.

Ni kanske såg den där skärmdumpen från Facebook där en person klagade på jobbet utan att tänka på att chefen fanns på vänlistan? Vissa hävdar att det är fejk, men fenomenet är förstås intressant - företag som använder sociala medier för att få veta mer om anställda eller presumtiva anställda.

Här har vi ett exempel på ett företag som använde sociala medier för att lyckliggöra en kund. Enda invändningen är kanske att man ska vara lite skeptisk när företag själva skryter om sin smarta strategi för att få kunder att tala väl om produkterna...

/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation