a journalist learns a lesson in collaboration

I hate getting approval. Nothing grates on my inner newspaper reporter more than sending away my precious prose to get changed by the people I have interviewed.

I am the reporter. It is my job to get the story straight. So hands off!

This is the standard attitude, at least among American journalists. See the trouble a US Supreme Court justice got into for asking for approval from student journalists here.

(note to clients - I still send all my stories for approval. I really do. This is your communications strategy we are talking about, not hard news. And I keep all your changes. Just keep paying us. Please.)

But pleas for business aside, I am starting to see a Web 2.0 angle to approval, a move away from a journalist's arrogance to a more collaborative way of working.

I recently wrote a magazine article about a professor and her economic and political theories. I read article after article, watched videos, talked to her on Skype. I wrote the article, checked it, revised it. And sent it away for approval.

I got it back, and it was covered with red, and I realized something. I had gotten the theories wrong. Not really wrong, just subtly wrong, but wrong enough to be wrong, if you know what I mean.

Aside from saving myself some angry post-publication e-mails, I also liked getting the chance to see her changes and incorporate them into my larger structure; I liked the chance to further refine the story, hopefully to give it an extra depth.

And collaboration is at the center of Web 2.0, of media in general, with the comments on stories sometimes providing more news than the actual article, with links and pings and social network marketing and all that.

So maybe sending the next article out for approval will be a little less painful, maybe I will see it as a chance for improvement, a chance to learn.

Maybe.




Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

the art of the angry laundry room note

The most foreign place in Sweden – at least for many immigrants – is the laundry room. Yes, the laundry room. You might think it would be easy – book the laundry room, do your laundry, leave the room relatively clean.

No.

The Swedish laundry room is fraught with bewildering conflicts and Byzantine rules and customs. In a rather stoic (or repressed, depending on your point of view) country, the laundry room has become a place where passions are released, where it is acceptable to express anger.

But not directly. No, you do not express anger directly in a Swedish laundry room. You leave an angry note. Anonymously.

This is not the lament of a sunlight-deprived American immigrant either. The Nordic Museum here in Stockholm just opened an entire exhibition on the Swedish laundry room.

Now an angry anonymous note is not the ideal means of communication. It says a lot about life in a Swedish apartment building, a life of a few polite smiles, almost no words, but also no anger.

It also says something about a lack of resources – many laundry rooms are booked weeks in advance. You have your one shot at laundry for the week. No one better mess that up!

And you also take in and start to honor and live by the laundry room code. I have flashes of pretty intense anger now if there is lint left in the dryer or someone tries to steal my time.

Again, this is not good. Let us take it as a warning from our personal lives to our professional ones. We must communicate better than this. Do not let your company turn into a Swedish laundry room … so to speak.




Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Does speling matter?

It wasn’t long ago that I expressed my dismay and disapproval of sloppy writing on Facebook, blogs, tweets and so on.

“Loosen up, Kris,” a colleague told me. “It’s a different media, with different conventions.”

The idea with social media is to shout out your message, quick and dirty as it may be. I’ve seen the light: grammar and spelling can be a straightjacket to expressive social media. Someone who seems to be light years from this revelation is the employer who did not hire a person because they had too many spelling errors on Facebook. It’s only a Facebook update, for crying out loud, not a job application! It’s ironic that the Facebook group Proper Spelling & Grammar has more than 5,200 fans.

Social media can be a marketing or professional networking tool, but it doesn’t have to be. And thereby, your writing on these channels should be correct, but doesn’t have to be. The important thing is that the point of your message isn’t lost due to poor language, exclusive acronyms or abbreviated garble. Besides, we’re talking about communication between people, and to err is human.

To summarize – in only 64 characters: Your message is the main thing; everything else is just details.


Check out these other social media writing resources:
How Twitter makes you a better writer
Translate text messages from plain English to mobile phone lingo



Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Myten om att nå alla

"Hur många använder egentligen sociala medier?" kommer frågan ibland när jag är ute och pratar i ämnet, ofta från någon som är tveksam till dem. Funderingen verkar komma från en i vår värld vanlig myt, den att det finns kanaler som når alla mottagare. Det gör det inte och det har det aldrig gjort. Om vi verkligen vill nå alla mottagare måste vi använda en mix av olika kanaler.

Dave Briggs tar upp den här myten i perspektivet offentlig förvaltning och gör en bra poäng av att de traditionella kanaler t.ex kommuner och förvaltning använder (möten, trycksaker och annonser) inte heller de når alla.

Där sociala medier verkligen kan fylla en roll, inte minst för offentlig verksamhet, är att just sida vid sida med traditionella kanaler se till att informationen når ännu fler. I forum där målgrupperna redan finns (oavsett om det är Facebook eller World of Warcraft). Och samtidigt skapa möjligheter till dialog på ett sätt som annars bara finns i det personliga mötet.

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

The Blues goes social media

Trots rubrikspråket blir det här på svenska, även om det ska handla om en jänkare som spelar jänkar-musik (mest) på jänkar-gitarrer (oftast). För ikväll spelar Bob Brozman i Västerås, och har du minsta intresse för musikalisk underhållning som går utanför ramarna så se till att ta dig dit.

Brozman är en drygt 50-årig gitarrman från New York som reser världen runt och predikar The Blues i dess mest uppsluppna och vida mening, han samlar influenser - och instrument - från världens mest avlägsna utposter och resultatet blir lite som gamla fina SVT-programmet HAJK: Helfestligt, allmänbildande, jätteintressant och kunskapsorienterat. Dessutom svänger det nåt grymt - inte minst med tanke på att mannen är helt solo på scenen i två och en halv timme tillsammans med en samling blanka stränginstrument.

Brozman är ett levande bevis på att det går att överleva som musiker också i nedladdningens tidevarv. Han turnerar flitigt och säljer sina skivor och dvd:er i samband med konserterna - självklart - men dessutom ordnar han workshops för hugade gitarrister (japp - jag skulle vilja vara med på en), och är agent för två tillverkare av stränginstrument.

Det som gör att han platsar på den här bloggen är en annan aspekt av den nya tiden - Bob Brozman har inte bara en Facebook-profil, han uppdaterar den också och använder mediet för att hålla kontakt med sina fans, ge råd inför gitarrinköp osv

När Brozman klivit av planet i Trondheim härom veckan loggade han in för att kolla kommentarerna till sin show på Fasching i Stockholm kvällen innan. Bluesen är en musikform med uråldriga rötter - med ambassadörer som Mr Brozman lär den leva länge än.


/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

What's your brand?

We often talk about corporate brands and share of voice, but not enough people think about their personal brand. Your personal brand is made up of all of the noise you make and is made about you online. It could be Google searches, Facebook updates or the Twitter categories people put you in.

If you run your own company, you already know this. Or, you should. But for those of us that are employed it’s worth thinking about the impact (positive and negative) that our brand has on our employer.

In 10 Personal Branding Predictions for 2010, Dan Schawbel, analyzes trends that affect anyone interested in a new job, a raise or a snapshot of how their brand is perceived.

1. Transparency across the web from social networks to search engines and back
2. More people understanding their brand
3. The new employment contract
4. Your voice becomes stronger than your resume
5. People being forced to take niches
6. Video becomes a brand-standard
7. Monetization through branding becomes clear
8. Social media being used more for career development
9. More people working for free to build brand equity
10. Online identities becoming as routine as employer drug tests

/Aimée

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

lessons in media mashups from capt. james t. kirk

Let, us all pay homage to William Shatner - not because he is camp, or funny, or a deceptively good actor. Well, yes, let us admire him for all that but also for a talent for cultural mashups, for his ability to keep moving the Shatner brand forward, so to speak, for almost 50 years.

I am quite sure there are plenty of entertainers in their late 70s schooled in both the last vestiges of vaudeville and classical theater who could pull off a faux poetry reading of an inane Twitter account on late night TV.

But only Star Trek hero and famed overactor Shatner gets that call. This has gotten much play in the past week but is worth reposting. Here is Shatner reading supposed tweets from Levi Johnston, the ex-boyfriend of the daughter of former US vice presidential candidate turned media hound Sarah Palin. He is also the father of Palin's grandchild.



It turned out to be a fake Twitter account, and NBC officially took the clip down, though it is obviously still floating around their system.

So Tonight Show host Conan O'Brien brought Shatner back the next day to read "real" Levi Johnston quotes.



This is funny. The schtick was even funnier over the summer when Shatner did dramatic readings of Sarah Palin's rambling resignation speech and then her Twitter account.

Think about this mashup. You have an aged dramatic TV actor reading a Twitter account of a 19-year-old in the style of the 1960s as well as in the most ancient of literary forms (poetry) - and all on the Tonight Show, a fading but still influential cultural institution in the US.

And they did not roll Shatner out of the mothballs for this either. At the age of 78, he is the star of his own video blogs, currently on YouTube, as well as his own interview show. He does campy yet hip commercials for Priceline.com. He is winning acting awards. He creates more buzz by not appearing in the new Star Trek movie than he would have by slipping into that uniform one more time.

Now I am fairly sure that Shatner did not come up with the Twitter readings or the commercial concept or the vlogs. But he either has really good people or he has an uncanny ability to know when to say yes. Probably both.

He has much to teach us - how to play to our strengths while moving in new directions, how to mix media and formats without diluting our "brand," how to survive in a world where nothing is like it was just 20 years ago.

And to do it all to the beat of a bongo drum.




Nathan Hegedus

Because first impressions last

Lindsay Holmwood moved to Sweden and started working at CJG a month ago. Previously, she was an editor on the Asia Desk for The Associated Press in Bangkok, Thailand.

Is this a joke? You’re giving me six weeks of vacation, subsidized massages, a free phone, free computer, flex time to take an afternoon off, and money toward a gym membership? Would it be inappropriate to squeal right now? Yeah ok, I’ll be cool.

Oh America, how wrong you have it. Sweden is the land of opportunity and personal freedom, a place where the government and your employer make you feel as if you are swaddled in warm flannel, whilst sitting on a plush divan and being handfed Swiss chocolates. Ok, mild exaggeration. But the fact still remains that the perks of living in Sweden easily astound a 27-year-old American who paid higher taxes in New York City and could only boast of garbage collection as the biggest benefit.


But listen Sweden, don’t blush and turn away with a coy smile with all of this flattery. You’re kind of a freak too. Banana-flavored caviar in a tube, hard bread that more closely resembles cardboard, and inhabitants with an ability to drink that exceeds college frat boys and frightens a hepatologist (that’s a liver doctor in case you’re still drunk). Sure every country has its quirks. After working in Thailand for 15 months, I’ve pretty much seen it all. But you let your freak flag fly with the best of them. And there is one particular occasion I’ve experienced when you let it allll hang out.

The Swedish business conference.

To anyone who doesn’t live in Sweden, this looks like a typo. Surely a business conference is a time for meetings, brainstorming, putting your best foot forward and showing you are a leader. Oh … it’s not. It’s about what? Dolphin shows? You’re shitting me …

To an American whose biggest office perk in the past was birthday cake for Bob in sports, you are out of your gourd to spend all that money to make us all feel like contestants on the Amazing Race, let us giggle like 3rd graders watching Flipper and drink our body weight in red wine (I, of course, am not talking about myself. I, of impeccable behavior and early bedtimes, was referring to the other lushes). Unless that was all a ploy to bring us closer together as a group, unite us behind a new vision, and send us back to work energized and motivated.

Jaha, I see.

Sneaky guys, sneaky.




Lindsay


Foto: Jon Åslund

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Don't forget the 5 Ws and H

The first thing you should know about journalism - or the journalistic method, as we call it for our corporate communications - is the 5 Ws and a H.

Who? What? When? Where? Why? How?

I did not even get taught this in journalism school because the professors assumed we knew that every story should answer all these questions.

Sadly, this lesson often does not translate to the business world. It is not that people do not know the basics. They usually do. It is more that writers get lost in a swirl of slogans and catchwords, of corporate values and corporate politics.

I led a news writing workshop a few weeks ago. The participants all had their 5 Ws and a H down perfectly (at least on "straight news" exercises).

Then we took out a couple of internal news articles, and I asked them to highlight the 5 Ws and the H.

Confusion, laughter, a little anger, much resentment and suspicion.

For while the articles stayed on corporate message, they were impossible to follow. A couple of them were impossible to understand. What was the news? Was it there? Or there? Or nowhere?

What was the managment trying to hide?

There is plenty of space for marketing messages and instilling corporate values. There must also be a space for communicating information clearly and simply in a way that people understand and do not resent. You build trust by being straight with people.

And that starts with the basics. With who, what, where, when, why and how.

How many of your articles cover all of them?




Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Dooce readers, listen up

Anyone who follows Dooce knows that she was fired for her blog, that she was hospitalized for depression after the birth of her first daughter and that her dog is on the crazy side of energetic. Heather Armstrong, the actual person behind Dooce, has built up more than one of the most popular personal blog in the world. She has built a brand.

Her next endeavor is taking her blog to a new level. She has created a community for her readers to interact with each other. Dooce is no longer a platform for Heather-to-many and many-to-Heather conversations, but is embracing the idea that followers of Dooce are likely to have something in common with each other.

/Aimée








Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Sociala medier helt klart bättre än asociala

Missa inte detta lysande inlägg från axbom.se. Det fångar på pricken varför det är så viktigt att företag och organisationer tar med och verkligen använder sociala medier i sin kommunikationsstrategi. För hur kan vi vara relevanta i vår kommunikation om vi inte skapar och utvecklar relationer också?

Jag gick in och röstade på hans bidrag på eniro, gör det du med!

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Pianotrappan funkar

Som konstaterades nedan - Volkswagens pianotrappa har fått bra spridning. Till och med så bra att den är världens mest framgångsrika virala kampanj nånsin faktiskt.


/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Nytt hopp för Polaroid tack vare nätet

Jag häpnade härom året när jag insåg att man kan köpa vinyl-spelare på Clas Ohlson. Visst - för ett antal år sen sas det att den enda skivförsälning som ökade var vinylförsäljningen - men den trenden berodde dels på cd-försäljningens ras och på vissa dj:s vägran att gå med på att digitalt är bättre än analogt. Clas Ohlsons typiske kund torde knappast vara en trendig dj.

Sen fick jag höra talas om det här projektet via Uppkopplat: Polaroid-entusiaster hoppas kunna återstarta en nedlagd polaroid-fabrik i Holland och börja producera polaroid-film igen. Verksamheten las egentligen ner 2008, och det är inte svårt att förstå varför; även om man kan sympatisera med själva nörd-faktorn i att använda polaroid 2009 så har ju digitalkameran en del fördelar minst sagt.

Det intressanta med projektet är nätets förmåga att knyta samman personer med smala intressen globalt. Det finns marknader för de mest obskyra produkter där ute, utmaningen är att hitta människorna som är villiga att betala för att få dem. En utmaning som blivit vansinnigt mycket mindre med nätet.

Det finns en lärdom här för alla som håller på med marknadsföring och kommunikation; bara för att en marknad eller målgrupp inte syns behöver det inte betyda att den inte finns. Den kan rent av redan ha bildat en intresseorganisation nånstans online.



/Andreas
Foto: Tetsu

* på svenska, ** av Andreas, internet, intresseorganisation, nörd, Polaroid

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Virala kampanjer förklädda till guerillas

Det har förekommit ett par intressanta varianter av gatu-marketing i Stockholm på sistone, eller snarare på YouTube-marketing. Greenpeace variant - att tvätta fram budskap i gatusmutsen - är del av en global kampanj vilket man lätt ser om man tittar runt på YouTube.



Natuligtvis är värdet av det faktiska budskapets genomslag - alltså mängden människor som hinner läsa på trottoaren innan det är lika skitigt igen - en lätt västanfläkt jämfört med det som kan uppstå viralt.

Den andra kampanjen är Volkswagens försök att lägga rabarber på begreppet "roligt".



Spontant kan man ju konstatera att Volkswagens variant måste ha kostat åtskilligt mer att tillverka än Greenpeaces, men om man tar med Volkswagen-filmens 5 miljonerna visningar på YouTube var det nog värt det. Och Greenpeace-varianten har kanske framtiden för sig - den har inte legat ute lika länge...

/Andreas

* på svenska, ** av Andreas, virala kampanjer, guerilla-marketing, youtube

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Dum, dummare

Det finns nån tv-show som frossar i hur korkade kriminella lyckas åka fast, ett program som i alla fall jag tröttnade på ganska fort. Dock känns det här som en uppdaterad variant för den nya digitala tidsåldern...

Det påminner ju lite om hon som snackade skit om jobbet på FB utan att tänka på att hon addat chefen som kompis, eller om staden Bozeman i Montana som uppenbarligen har lite problem med sin policy för sociala medier.

Och vi lämnar dumheten och närmar oss komiken känns den här studiodiskussionen från The Onion märkligt aktuell och trovärdig...


Facebook, Twitter Revolutionizing How Parents Stalk Their College-Aged Kids

/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Idéer som aldrig borde lämnat byrån...

Bra kommunikation bygger på respekt för mottagaren, uppriktighet och en vilja att skapa en relation som kan utveckla och fördjupas.

Med detta i tankarna undrar jag hur den byrå som kom på idén och den kund som godkände förslaget tänkte i följande tre fall:

1. VisitDenmark (Danska statens turistbyrå) som tyckte det var bra reklam för landet att låta en ensamstående mamma efterlysa pappan till sitt barn via You Tube. Filmen drogs in när det avslöjades att allt var fejkat, men ni kan se den här och läsa hela historien här. Om ni vill ta del av de ansvarigas märkliga resonemang kring varför detta är bra för bilden av Danmark så hittar ni det här.

Det enda positiva är att det börjat dyka upp parodier på You Tube. Här en pappa från Sverige

2. Kexchoklad-reklamen. Se den här. Därefter får du gärna berätta för mig hur detta för det första kan få någon att vilja köpa en kexchoklad och , för det andra, vilket slags varumärke Cloetta försöker bygga med den. Grupperingarna Elak tjej och Killar som gillar att få brännskador-nischen kan ju inte vara sådär gigantiska ur marknadssynpunkt?

3. Telefonjack, nej tack-kampanjen från Tre. Här är ett klipp. Jag gillar inte reklam som devalverar symboler som betyder och har betytt mycket för en stor grupp människor. Handelshögskolan körde samma dumma grej för några år sedan när de hängde en parodi på Solidaritets-loggan (den polska fackföreningsrörelsen som bidrog till murens fall) på sin fasad. Telefonjack-loggan är en parodi på Folkkampanjen mot kärnkrafts logga från folkomröstningen mot kärnkraft 1980.

Tre bra exempel på riktigt dålig kommunikation. Något för oss alla att lära av.

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Om Facebook var ett land...

"If Facebook was a country it would be the world’s fourth largest" påstod nyligen en film som Andreas länkade till. Från PR-bloggaren Paul Seaman kom raskt följande " If Facebook was country it would be bankrupt and facing a revolution, not leading one."

Repliken var en del i en debatt mellan Seaman och Neville Hobson. Följd den gärna, den är definitivt värd din tid.

Debatter mellan två initierade personer är alltid värd att ta del av. För egen del håller jag med Neville Hobson om att sociala media innebär en evolution på många sätt, men Paul Seaman visar genom sin skepsis att (r)evolutionen inte alls nödvändigtvis kommer att få det genomslag på hur företag och organisationer gör affärer som vi lätt kan tro idag. Det faktum att fler och fler tillbringar mer och mer tid på Facebook innebär inte med säkerhet att sajten någonsin kommer att bli lönsam. Samma sak gäller You Tube, Twitter osv. På sikt kanske sociala medias viktigaste hemvist inte kommer att vara bland de nya företagen, utan i samhällets tjänst och människor emellan...

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

All publicitet...

Blondinbella kanske har Sveriges mest lästa blogg, men jag ingår inte i målgruppen milt sagt. Därför är min kunskap om unga modebloggerskor begränsad. Så när Niclas Strandh på Deepedition postade det här för några dagar sen så reagerade jag som många andra - dvs hade svårt att bestämma mig för om jag skulle skratta eller gråta. Niclas blev kallad både det ena och det andra i kommentarerna och blev uppläxad till och med i Svenskan, men Mogis hamnade i DN och fick senast i uppdrag att förklara byrån Wisleys firmanamn.



Och nu fick hon ännu mer spridning...

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Is it true?

So, one of the world’s top influential blogs publishes a story. Does that make it true? The headline is pushed out through Twitter and Digg hundreds of times. Does that make it true? Google rankings are through the roof. Does that make it true?

Media Culpa takes on TechCrunch in defense of Sweden and the potential truth in web authority.

/Aimée
Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Varumärket på You Tube: Protestsång mot flygbolag

Dave Carroll, kanadensisk musiker, visar hur You Tube effektivt kan användas för att tvåla till det stora företaget som vägrar lyssna på missnöjd kund. I skrivande stund har klippet över fem miljoner views:



Läs hela historien på Rolling Stone. Carroll har även fått uppmärksamhet i bl.a CNN och Fox News. Nu har han lagt upp sång två i sin planerade cykel på tre låtar om United på You Tube. Gitarrtillverkaren Taylor hakade snabbt på med ett You Tube-klipp där de bl.a tipsar om hur man kan transportera gitarrer säkert.

Däremot lyser United Airlines med sin frånvaro på You Tube. De har meddelat att de ska använda klippet i sin internutbildning, som skräckexempel på dåligt kundbemötande, och de har erbjudit Carroll kompensation. Men som sagt, inga försök att bemöta kritiken i den kanal där deras varumärke lider mest skada – You Tube. Istället fylls kommentatorsfälten med mer kritik mot United och fejkade reaktioner från dem får fritt spelrum.

Min bestående fundering kring detta är varför så få företag eller organisationer vågar sig på att uppträda på arenor som You Tube, vågar bemöta kritiken direkt med humor, seriositet och äkta engagemang för sina kunder?

För det saknas inte kreativitet i flygbolagsbranschen, ta en titt på Air New Zealand nya säkerhetsdemonstration:

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

I korthet

Det måste ju inte alltid vara så långt, eller hur?

Alltså: sociala medier är inte en fluga, är inte meningslösa, innebär utmaningar för företag, och det viktigaste är att lyssna.

Sådär.

/Andreas

Foto: Jan Tonnesen, www.flickr.com

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Öppenhet eller inte

Det kändes som att någon vred om sommarströmbrytaren igår eftermiddag när regnmolnen samlades över Stockholm. Under såna omständigheter kan det ju vara dags att bryta sommarstiltjen också på bloggfronten.

Destination Gotland hävdar att det inte var själva intervjun som gjorde att han fick sparken, men man behöver inte vara allt för konspiratoriskt lagd för att tro att det hänger ihop. Situationen - två av rederiets båtar kolliderar utanför Nynäshamn, efter en stund lugnar allting ner sig och då ringer Radio Gotland upp den anställde för en intervju. Mannen är också frilansjournalist och medverkar i ett två minuters inslag i radion. En vecka senare får han sparken - åtminstone delvis för att det bara är vd som får uttala sig enligt företagets policy.

Jämför detta med skoföretaget Zappos som köptes upp avAmazon nyligen. Zappos har inte i första hand produkter eller teknologi som skiljer sig från andra - det de har är en tämligen extrem syn på öppenhet och företaget har byggts upp på det från början. Alla anställda uppmanas att twittra, blogga och nätverka hejvilt med kunder och andra. Niclas Strandh på Digital PR sammanfattar bra, och konklusionen blir att det i själva verket är företagskulturen Amazon betalar 900 miljoner för.

Ni kanske såg den där skärmdumpen från Facebook där en person klagade på jobbet utan att tänka på att chefen fanns på vänlistan? Vissa hävdar att det är fejk, men fenomenet är förstås intressant - företag som använder sociala medier för att få veta mer om anställda eller presumtiva anställda.

Här har vi ett exempel på ett företag som använde sociala medier för att lyckliggöra en kund. Enda invändningen är kanske att man ska vara lite skeptisk när företag själva skryter om sin smarta strategi för att få kunder att tala väl om produkterna...

/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Omvärldstitt

Jag är redan mentalt på semester, men som den samvetsgranna bloggscannare jag är avslutar jag vårterminen med ett par snabba puckar om läsvärda saker senaste dagarna.

Först några olika inställningar till hur man kan använda moderna kommunikationsmedel för att nå ut. Sveriges Radio försöker engagera lyssnarkretsen genom att få lyssnarna att göra sina egna "Sommar"-program. Fel och dumt tycker Marielouise Samuelsson i DN, som får vältaligt mothugg av Brit Stakston på JMW.

Att det kan finnas pengar i bloggar bevisades igen nyligen - en skvallerblogg såldes för motsvarande 120 miljoner SEK. Men det går utmärkt att sänka det egna varumärke också om man inte vet vad man håller på med, vilket IKEA-ägda Habitat bevisade.

Företag måste veta vad de håller på med inom sociala medier likaväl som annars, men policies kan gå för långt också...

Twitters betydelse för informationen från Iran på sistone kan inte överskattas, men frågan är väl om inte det här är att gå för långt, även om det vore kul med ett Nobel-pris till sociala medier.

Hur sociala är de sociala medierna? frågade sig Svante Nybyggars i Dagens Media i veckan. Svaret från Fredrik Strömberg är att ett samtal är ett samtal, vilket jag råkar hålla med om.

/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Gaming som kommunikation och annat

Egentligen är det konstigt att inte fler företag insett potentialen i att åka snålskjuts på spel för att få ut sina budskap. I P1-morgon i morse sändes ett intressant inslag om Volvos satsning på ett bilspel som finns att ladda ner gratis på företagets hemsida. Studiodiskussionen med Robert Almqvist, från Hill & Knowlton, gav ytterligare bakgrund. För ett företag som Volvo kan det ju tyckas väldigt enkelt - ett välgjort bilspel ska höja intresset för företagets produkter som är bilar. Jag är övertygad om att många företag skulle kunna hitta intressanta vinklar på själva grundtänket - att erbjuda underhållning som samtidigt stödjer företagets budskap. Och varför inte inkludera HR och ta fram spel som funkar för både extern publik och som utbildning för nyanställda?

Joakim på Mindpark belyser en av fallgroparna för företag som vill ta till sig den nya mediaverkligheten - det duger liksom inte att lansera ett koncept om man inte har uthålligheten.

Situationen i Iran verkar bara bli mer förvirrad, men det som är glasklart är hur viktiga de sociala medierna är för att överhuvud taget få reda på vad som pågår. Mashable har gjort en bra recap över händelserna så här långt.

Det iranska exemplet visar på en extrem tillämpning för Twitter och liknande kanaler, Don Aucoin på Boston Globe pekar på en mer vardagsnära. Hans artikel borde vara obligatorisk läsning för alla som har svårt att förstå de digitala infödingarnas synsätt på internet som en helt integrerad del av livet. Jag har en känsla av att rubriksättaren och möjligen artikelförfattaren i det här exemplet har lite hemläxa att göra...

/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Iran och blandade länkar

Precis som vid terrorattacken mot Mumbai i höstas ger det mer att följa utvecklingen i Iran via sociala medier än traditionella. Här finns en utmärkt instruktion steg för steg hur du gör för att hålla dig uppdaterad.

Microsoft försöker placera sig rätt inom CR och i den allmänna debatten med en kampanj där företaget skänker pengar till hungrande när du laddar ner mjukvara. TechCrunch räknar lite på siffrorna och frågar sig hur mätt någon blir av ett mål mat som kostar 14 cent. En minst sagt berättigad fråga...

Facebook är lite mer generösa, vilket TechCrunch också noterar, men om det är ett svar på Microsofts snålhet eller inte förblir en obesvarad fråga - det verkar i alla fall inte finnas något krav på att ladda ner programvara för att välgörenheten ska utgå.

En sista notering från samma källa - nu har FB till slut kommit ikapp MySpace också i USA.

En vanlig invändning från företag som funderar på att uppdatera kommunikationsstrategierna med sociala medier bygger på rädsla för negativa kommentarer. Micco på The Brand Man argumenterar övertygande för att det just de kommentarerna företagen ska vara glada för!

Trendwatching.com har släppt juni-rapporten och den är lika läsvärd som de brukar vara. Den här månaden uppmärksammas "Foreverism" - hur företag och konsumenter tar till sig produkter och koncept som liksom aldrig blir riktigt klara.

/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Omvärldsnoteringar

Via bloggen Mine goes to eleven hittade jag det här intressanta marknadsföringsknepet. Jag får erkänna att jag inte är helt övertygad om den långsiktiga bärigheten rent affärsmässigt i att skänka bort sina idéer, men som reklam är det rätt coolt.

Kolla in den här lilla filmen:

som jag hittade via JMW och Kristofer Mencák. En underbar illustration och lektion när det gäller hur många som krävs för att vi själva ska haka på nånting - en ny trend, en politisk åsikt eller kanske ett köpbeteende.

Och låt oss bli ännu lite mer filosofiska tillsammans med Micco på The Brand Man. Micco funderar kring ett inlägg av Rory Sutherland som vrider och vänder på hur vi uppfattar olika beteenden beroende på vilken avsikt som ligger bakom. Slutsatsen blir att det kommer bli allt viktigare för företag att uppfattas som idealistiska i framtiden. Välskrivet är det också...

På delvis samma tema skriver Kevin Roberts, CEO för Saatchi & Saatchi, om vad som kommer krävas i framtiden för den som vill rekrytera kreativa personer till sitt företag. En ledtråd - det handlar inte om fetare bonusar...

Till sist några rader om en ny datingservice, VirtualDatingAssistant, uppmärksammad på TechCrunch härom dagen. I korta drag handlar det om en tjänst där stressade personer (män) i karriären mot den facila summan av $480 i månaden kan outsourca hela processen. Inte nog med att tjänsten vässar alla dina profiler på olika dating-siter, den handhar också korrespondens och tidsbokning med intresserade kontrahenter. Den intressanta frågan är förstås vad som händer när personen i andra änden inser att hon mailväxlat med en assistent, eller om hon kanske rent av använt en likadan tjänst själv...

/Andreas

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Omvärldsnoteringar

När Google lanserar något nytt brukar det vara värt att kolla in, och veckans smygtitt på Google Wave får en del att börja prata om en revolution online. Den som vill kan se presentationen av betan som syftar till att få utvecklarna att hoppa på tåget innan produkten är färdigutvecklad. Presentationen är 1,20 lång men i alla fall fläckvis väldigt intressant.

Facebook ska börja ta betalt vilket har väckt en del indignation. Jag tycker för min del att det är helt logiskt, och av det som kommit ut verkar det som att bara delar av utbudet kommer avgiftsbeläggas. Det är nog klokt - att behålla själva kommunikationsbiten fri och sen försöka ta pengar på kringtjänster. Med tanke på genomslaget för FB kanske siter som ebay.com och blocket.se ska vara oroliga: vore det inte kul att kunna köpa och sälja prylar direkt på Fejjan? Å andra sidan kanske Google Wave kommer att sluta både det ena och det andra...

Genomslaget för Twitter har varit stort de senaste månaderna, men det finns tecken som tyder på att formatet gynnar envägs- snarare än tvåvägs kommunikation vilket nog inte är ett bra tecken för framtiden.

Men för den som fortfarande är skeptisk till genomslaget för sociala medier kan nog den här statistiken vara nyttig läsning. För oavsett om det är Twitter eller Google Wave som blir det nya svarta så kan man inte bortse från hur mycket tid folk lägger ner på att följa de här siterna.

Micco Grönholm skriver på The Brand-Man om marknadsföring, marknadskommunikation och branding, och han gör det väldigt bra. Läs till exempel inlägget om varumärkets roll i sociala medier och klicka sen runt, mannen skriver tankeväckande!

Våra före detta kusiner på Appelberg Publishing lanserar en kampanj för att öka medvetenheten om företaget, och vi önskar förstås lycka till! Och för den som vill förändra inifrån kan kanske det här vara en inspiration - det handlar om att använda humor för att höja humöret på företaget.

För övrigt tycker jag den här företagspresentationen är smått genial....


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Omvärldsnoteringar

Det går snabbt i den nya världen. Min kollega Pontus gjorde mig uppmärksam på den här Flashback-tråden i går morse, idag har storyn nått till riksmedia - naturligtvis med förväntad moral-vinkel - via Niclas Strandh på Digital PR. Det är förstås fjantigt, omoget och klandervärt att kapa Facebook-grupper, men är det ändå inte fascinerande att se hur vissa provokationer utlöser förväntade reaktioner à la Pavlovs hundar hos vissa. Och handen på hjärtat - kan man tänka sig ett mer lättviktigt sätt att "engagera sig" än att gå med i en grupp på på Facebook? Givetvis kastar jag sten i glashus, efter kontroll visade det sig att jag är med i 38 FB-grupper, samtliga hittills okapade såvitt jag kunde se...

Personligen finner jag det i alla fall intressant att de där sprickorna i systemet alltid verkar hittas och utnyttjas. Jag kommer att tänka på Heta Linjen på 80-talet, i sig en föregångare till hela fenomenet med sociala medier.

Det här borde väl inte vara någon större överaskning vid det här laget: unga tillbringar mer tid framför datorn än framför tv:n. Och det är inte så att kidsen tittar på web-tv heller - det är de sociala aktiviteterna som lockar flest. En annan slutsats i undersökningen är att det är bland den äldre befolkningen som internetanvändandet ökar snabbast - båda dessa sanningar innebär nya utmaningar för alla som vill nå ut med ett budskap.

Affärsmodellerna är fortfarande en stor fråga - hur ska man kunna ta betalt på nätet? Paul Frigyes på Journalisten.se påpekar att bloggare och journalister faktiskt sitter i samma båt - i alla fall i den frågan.

Till sist lite skryt. På CJG var vi stolta som tuppar över det vunna Guldbladet härom veckan, vi blir lika stolta över Citat Marcoms pris på INMA Awards i konkurrens med storheter som till exempel NY Times.

/Andreas

Varumärket på You Tube: Tiger går på vatten

Jag har tidigare skrivit om Comcast och den missnöjda kunden som filmade en av deras servicetekniker när han somnade på jobbet. Kunden lade upp klippet på You Tube, Comcasts reaktion var att sparka teknikern, och därmed dra på sig rejält med negativ publicitet. Ett skolexempel på hur man inte vårdar sitt varumärke, vare sig på nätet eller någon annan stans.

När speltillverkaren EA Sports råkade ut för en You Tube-film som skojade med en av deras produkter så gjorde de precis tvärtom. Signaturen Levinator 25 lade upp ett klipp som visade hur Tiger Woods gick på vattnet i golfspelet Tiger Woods PGA Tour 08, och döpte det till The Jesus shot:




EA Sports respons såg ut så här:




Filmen riktade sig direkt till Levinator 25 (som faktiskt fick en slant för besväret), och har hittills haft över 3 miljoner besök. Om du vill veta mer finns hela historien här.

Kul film, glimten i ögat, värme och respekt för engagerad användare – klockren strategi för sociala media.

/Pontus

Omvärldsnoteringar

Vi funderar och diskuterar en hel del på Citat Journalistgruppen i dessa dagar - precis som en massa andra människor i branschen. Vi funderar på vad vi är egentligen, vad vi vill vara och vart alltihop är på väg. Vi funderar på var gränserna går mellan journalistik, kommunikation, reklam och pr. Vi funderar på print, video, audio och on-line. Och vi försöker förstå vad det är som händer runt omkring oss och vart hela konkarongen är på väg. Sådär borde man väl kanske fundera för jämnan, men vi lever oneklien i föränderliga tider.

I veckan utbröt det en diskussion efter att styrelsen för Sveriges Reklamförbund rekommenderat ett namnbyte till Sveriges Kommunikationsbyråer. Argumenten haglar redan i kommentatorsfältet under artikeln, och andra har också blandat sig i munhuggningen, med argument av allehanda slag. Den sistnämnda länken leder för övrigt vidare till ännu fler inlägg i debatten. Det intressanta är att det inte finns något rätt eller fel - gränserna mellan reklam, pr, uppdragsjournalistik och för all del "riktig" journalistik är på väg att suddas ut eller i alla fall formuleras om, ett faktum som CJG och alla andra som vistas på den här spelplanen måste förhålla sig till.

En annan stor snackis i bloggvärlden har varit det här känslosamma inlägget av Christian på disruptive. Jag tycker att han har hittat själva den springande punkten - den som gör att debatterna kring FRA-lagen, IPRED, Datalagringsdirektivet och ACTA varit så högljudda; för många är internet ett sätt att betala räkningarna och läsa Aftonbladet gratis. Men för en växande andel av befolkningen är det så väldigt mycket mer än så. Bra exempel på det sistnämnda finns i den här postningen på Internetworlds blogg Digitala Affärer.

Som om det inte vore nog med att försöka förstå vad som händer inom den kommersiella kommunikationen i stort - konjunkturen verkar vara på väg neråt i expressfart, men tydligen är människorna i branschen positiva som få. Eller ovanligt strutslika...

Tjugo minuter för ökat flyt

Jag är en urusel kommunikatör.

Missförstå mig rätt; I mina kommunikationsuppdrag går det jättebra, men när jag kommer hem verkar jag glömma allt jag kan om kommunikation. Med mina två barn, 4 och 6 år gamla, försöker jag mer än ofta att HÖJA rösten för att de ska göra som jag vill.

Jag vet att det aldrig skulle fungera på jobbet, men ändå gör jag det om och om igen på hemmaplan.

I Barnistans majnummer läser jag ett tips av Jenny Jägerfeld. Jenny är inte bara psykolog utan även mamma och hennes råd lyder: Tjugo minuter tillsammans!

Hon menar att om jag ägnar tjugo minuter helt obruten tid med mina barn så kommer jag lära mig massor. I leken kommer deras tankar och känslor fram, även om det är gosenallen eller Byggare Bob som är kanalen. 20 minuter om dagen gör det lättare för mig att förstå hur jag kan få vardagen (ta på kläder, äta med bestick, lägga sig...) att flyta på bättre.

Precis som på jobbet handlar det om att lära känna sin målgrupp och analysera vad det är som triggar dem.

Häromdagen hade min kollega en ny Erfa-träff med Kommunikation och ledarskaps-gänget. Nu hade hon bjudit in Thomas Lundqvist, vd på Junibacken. Minst två gånger om dagen går Thomas runt för att prata med alla sina medarbetare. De är sisådär 130 stycken.

Nu tror jag inte att han spenderar 20 minuter hos var och en, men principen är ändå densamma. Han är närvarande. Han lär känna sina kollegor, vet med tiden vad som motiverar dem, vad som stör dem. Det gör att flytet ökar.

Det är därför inte så förvånande att Thomas har blivit nominerad till Årets chef några gånger och att Junibacken pekats ut som en av Sveriges bästa arbetsplatser. Härligt!

Nu ska jag satsa på att bli nominerad till Årets mamma och att mitt hem ska bli ett av Sveriges bästa sett från barnens perspektiv! Allt genom att strunta i disken och istället vara fullt närvarande i tjugo minuter om dagen med mina barn.

/Helle




Gratis bilder från fotoakuten.se

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation