Städa, städa varje fredag...

Internkommunikation är självklar. Ibland så självklar att den inte ens finns. Man märker inte att den finns, men det gör den. Ungefär som städningen på kontoret; Det bara sker utan att jag behöver tänka på det. Men om städaren skulle utebli en vecka, då skulle det märkas. Dammråttorna skulle jaga ut en från kopieringsrummet och förkylningar skulle snabbt spridas mellan kollegorna. Inte trevligt alls...

Och så är det många gånger med internkommunikation. När det fungerar är det något självklart. Men så snart företaget fallerar att kommunicera sina mål och strategier är det svårt att känna delaktighet och engagemang i företaget man jobbar för.

Hemma fungerar inte städningen speciellt bra, så jag funderar allvarligt på att köpa hushållsnära tjänster. Låta någon som är proffs på städning sköta om det åt mig och låta mig njuta av resultatet. Fler företag gör likadant med sin kommunikation; De låter proffs sköta kommunikationen. Ibland tillfälligt för att göra en ”storstädning” så att den ordinarie kommunikatören får näsan över vattenytan, ibland genom att förstärka kommunikationsavdelningen med ett antal konsulter på längre sikt. En del företag väljer att helt outsourca kommunikationen för att koncentera sig på sin kärnverksamhet.

Väljer man det senare – oavsett om det gäller städning eller kommunikation – måste man ändå förstå att det egna ansvaret fortfarande gäller. Jag är ansvarig för att tvätten tvättas, disken diskas och hemmet städas. Om jag gör det själv eller anlitar någon är upp till mig. Ett företag som anlitar kommunikationskonsulter har fortfarande ansvar för den strategiska kommunikationen, även om utförandet sker av någon annan.

/Helle