11 Feb 2008

Anamma gillar Ping-pongkingen



Film: Ping-pongkingen Regi: Jens Jonsson Betyg: 4

Att vara 16 år, tjock och bo längst upp i Norrland kan inte vara lätt. Att dessutom vara mobbad och kass på det mesta gör det inte heller enklare. Men Rille, filmens huvudperson, har en grej, ett vapen: Har är bra på pingis. I alla fall lite bättre än de några år yngre kidsen han basar över i fritidsgårdens pingisrum.

Bland dem finns brorsan Erik, Rilles raka motsats. Han är liten, kaxig och populär bland tjejerna. Jag brukar säga att vi är lite som yin och yang, säger Rille, som precis kommit till en livsavgörande insikt att det kanske finns en rent biologisk förklaring till deras olikhet.

Filmen är Jens Jonsson långfilmsdebut. Och den ger hopp när tillväxten i svensk film vacklat något de senaste åren. Visuellt når den riktigt högt. Det isblå landskapet harmonierar med Rilles norrländska vemod och ackompanjerat av Wagner-liknade klassisk musik uppstår dramatik på hög nivå.

Kanske märks det ändå att Jens Jonsson kommer från kortfilmen. Några episoder i filmen, som till exempel den om "Väg-Gunnars" livsöde är lysande i sig, men synkas inte riktigt ihop med helheten. Episoden är värd en egen film bara den. Men att få ett allvarligt tema som utanförskap att kännas både angeläget och komiskt är en bedrift. Och Rille är trots alla sina motgångar filmens verkliga vinnaren. Självutnämnd må så vara. En kung är alltid en kung.

2 comments:

smul said...

Jag såg en bit av en trailer för filmen för ett tag sedan och har tänkt att jag skulle kunna se den. Nu inser jag att jag glömt bort den så det var bra att få en påminnelse.

Anonymous said...

Kolla in cornish rex-katterna, några av dem är släktingar till min! ;-)
//Aje