Making it up as they go along

The blogosphere has grown out of all proportion. It seems impossible at this stage to count how many blogs exist in the world today. Technorati was tracking 112 million blogs in early 2008. Nobody counts any more.

And quite a lot are blogs about blogs or blogs about social media. We’re all shouting about the same thing. The social media guru video here
is not that dissimilar to the Monty Python scene from Life of Brian with all those prophets trying to attract the public’s attention.

The notion that everyone is a publisher is an attractive one but it also means that everyone is just as ignored as they once were given the numbers. We still want to be able to filter down our choices to manage this onslaught of info.

The only thing we really know is that we don’t know how things are going to develop, despite the convincing tones of so many.

Colm
JG Communication




Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Gör plats för spel i din verktygslåda

Dagens kommunikation handlar om att få kunden/användaren att spendera tid med ditt varumärke. Detta kommer att vara sant i än högre grad i framtiden. Traditionell marknadsföring med annonser, tv-reklam, banners med mera tappar i betydelse, därför att de flesta av oss skärmar bort dem.

Vi tillbringar dessutom mer och mer tid i våra sociala nätverk. Facebook med flera blir navet i vårt liv på nätet, det är därifrån vi beger oss på utflykter till andra delar av nätet. Vi tittar på filmklipp våra vänner länkat till, läser intressanta artiklar de tipsar om och...vi spelar spel på Facebook också.

Spel som Mafia Wars och Farmville har över 100 miljoner spelare på Facebook, och de som spelar dem lägger inte bara pengar på det utan framför allt lägger de tid på att göra det. Och det är därför spelen blir intressanta ur kommunikationssynpunkt. För om vi kan ta fram spel som bygger vårt varumärke, då kan vi också uppnå målet att få kunder/användare att spendera tid med vårt varumärke.

Ett exempel från ett annat socialt nätverk är AXE:s "varumärkta" version av Snurra Flaskan på chat-kanalen Messenger. Målgruppen var killar mellan 14-24 år och kampanjen fick 630,000 unika besökare som spelade spelet 1.6 miljoner gånger. I genomsnitt tillbringade varje besökare över fem minuter med varumärket AXE.

Men detta är bara början. Tidigare i år höll spelutvecklaren Jesse Schell ett föredrag på konferensen DICE 2010 där han förutspådde en utveckling där det mesta vi gör under en dag har en speldimension. Vi får poäng när vi borstar tänderna, tävlar med kompisar om att äta frukost, samlar poäng medan vi jobbar, promenerar, tittar på TV och så vidare. Till och med när vi drömmer samlar vi poäng.

Titta på föredraget här. Och ge det verkligen en chans. Det scenario Jesse Schell målar upp är på en gång fascinerande och skrämmande, men det råder ingen tvekan om att spel kommer att vara en viktig del av vår verktygslåda som kommunikatörer och varumärkesbyggare.

/Pontus

PS - Kolla in vår hemsida för lite färska tips om hur sociala medier kan hjälpa tidningar och att nå framgång på Obamas vis


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Att navigera i omväxlande kommunikationslandskap

Inte nog med att man ska vara social, man ska vara social i sociala medier. Det gäller att finnas på facebook, twitter, youtube och bloggar för att höras och synas. Hur ska man hinna ikapp, alla andra ligger före verkar det som, konkurrenterna har redan hunnit förbi för länge sedan.

Men har de verkligen det? Många är noviserna i sociala medier, det är ett nytt fenomen, det är obruten mark. Här finns inget facit, inga måsten, inga givna svar och lösningar. Gissa inte, studera vad andra gör i sociala medier, och ännu hellre: fånga möjligheten med detta relativt okartlagda landskap. Skapa ett eget uttryckssätt och angreppssätt för ditt företag.

Samtidigt är det värt att inte släppa allt du har för händer och allokera alla marknadsresurser till sociala medier. Många rör sig i sociala medier och är mottagliga för meddelanden den vägen, men många rör sig inte i sociala medier utan är mer mottagliga för budskap som kommer via traditionella kanaler. Det är delvis en generationsfråga. Enligt statistik från SCB för 2009 hade 7 av 10 svenskar i åldersgruppen 16-24 år, men endast 4 av 10 i åldersgruppen 45-54 år, chattat, bloggat eller skickat meddelanden till nyhetsgrupper/diskussionsforum.

Den som lyckas bäst är den som lyckas gifta ihop det nya med det gamla och anpassa sig till sina målgrupper, som mycket väl kan ha helt olika kommunikationsvägar i ett omväxlande kommunikationslandskap.


Anna Kiefer

Kommunikationsbyråns egen kommunikationschef med stort intresse för framtidens kommunikationsvägar.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss: ord, ljud och bild.


JG Communication

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Who do you trust? (Part Two)

The short answer to the headline is: Nobody. We don’t trust our friends, peers, the masses, companies, politicians, experts. No-one. We’re a very suspicious bunch these days. In fact, you probably don’t trust me now. Imagine that; you don't trust me telling you that we don’t trust people.

I wrote last week about how people are now leaking to Wikileaks rather than news organizations. I wondered did we not trust news organizations or do we choose to leak stories to Wikileaks because we know they'll publish it but we don't necessarily trust them either. Maybe we leak to one place and let others verify it. It seems, that this could be the case.

PR company Edelman does a trust barometer to try to get a picture on who’s trusting who in the business world. Their latest findings (if you can trust them – heehee) is that two years ago people trusted their friends and peers 45% of the time when they spoke about companies. Today, that’s down to 25%.

42% trusted viewed TV news as a credible source of news about companies back in 2008. Now only 20% do. Newspapers and radio have also experienced similar declines. And to come clean, I got this information from ‘Internetstrategidagen 2010’ that a colleague attended.

But of course, I didn’t trust it completely so I checked out Edelman PR and found an executive version of their Trust Barometer for 2010.

It seems that we need to hear the same message from four or five other sources before we really believe its true. This confirms what many of us believe; that integrated communication is the way to go.

But we also should be questioning if we can trust ourselves. Danish branding expert Martin Lindström has been working with Functional MRI scans (that’s brain scans to me and you) to see what people are really thinking. By monitoring brain activity when being exposed to a brand, it tells us how people are actually feeling about the brand. What we say and how we really think are two very different things.

Lindström’s book Buyology highlighted a great example where smokers were asked about health warnings on cigarette boxes. They all answered convincingly that the health warnings were good in that it made them cut down on their cigarette usage. But the brain scans showed the opposite happening. When seeing a health warning, it triggered the craving centres in their brain which led to the person actually wanting to smoke rather than stop. The entire health warning campaign to stop people smoking is actually having the opposite effect. Ouch.

And this goes back to another concern of mine. Do any surveys actually tell the truth? Can we really prove Return on Investment through surveys or focus groups? If we can’t trust our own rational responses and our emotional responses are subconscious, then who do we trust? Give me a brain scanner now.

Colm


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Har du rätt ambassadör?

Modcloths kampanj, där de fick modebloggare att bära och rekommendera deras kläder, blev en mätbar framgång. De modebloggare som valdes ut fungerade som ambassadörer in i en målgrupp som ville och kunde köpa Modcloths kläder. Över 27,000 besökte en sida där de kunde köpa plaggen som ambassadörerna rekommenderat. Inom 24 timmar var 5 av 14 plagg slutsålda, och kampanjens kostnader på god väg att täckas.

e-skoaffären Shoes of Prey skaffade sig också en ambassadör, modebloggaren Juicystar07. Hennes videoblogg om skosajten har haft över 500,000 så här långt, och lika många besökte Shoes of Preys sajt. Det tidigare rekordet var 17,092 besökare under en vecka när TechCrunch skrev om dem. Juicystar07 var helt klart en effektiv ambassadör när det gällde att locka besökare till sajten. men gav det resultat även i plånboken? Så här skrev en av ägarna, Michael Fox, i sin blogg: "Unfortunately conversions is a different story as Juicystar07's audience is primarily 13-17 year old girls. They love shoes and clearly love to design shoes but we're a little out of their budget". I samma inlägg berättar han att de sålde mer skor efter ett reportage i Nya Zeeländsk frukost-TV.

Att Juicystar07 har högt förtroendekapital bland sina tittare råder det ingen tvekan om (för mer om denna poäng, läs Jerry Silfwers inlägg). Och den uppmärksamhet som skoaffären fick i olika medier efter att hon bloggat om dem har säkert resulterat i ökad försäljning. Men kampanjen saknar ändå en nivå av fingertoppskänsla, som fanns i den ModCloth gjorde. Där var valet av ambassadör direkt relaterat till både förtroende, genomslag och kunskap ommålgruppen. Lärdomen är att titta lite extra på om ambassadören och målgruppen faktiskt överlappar varandra på alla relevanta punkter.

Update - Efter lite funderingar och feedback de senaste dagarna vill jag ta upp en annan aspekt kring detta: Shoes of Prey säljer skor som i mina ögon är väldigt utmanande. De väljer att låta en ung flicka marknadsföra dem gentemot en målgrupp av ännu yngre flickor. Flickan blir ett objekt, och den signalen sänds ut till hennes tittare. Ett olämpligt budskap, och som kommunikatörer måste vi också titta närmare på vilka signaler våra budskap förmedlar.

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Is your message a lion?

I remember a game called “telephone”, where we’d sit in a ring and a person would whisper a phrase to the person beside them. They’d in turn whisper to the person beside them and so on until the last person would say out loud what they thought the phrase was. The result was invariably peals of laughter and rolling on the floor.

Imagine someone essentially whispering a description of an animal to someone, then asking them to construct or recreate that animal. This is what happened to a Swedish taxidermist in the 1700s when he received the skin and bones of a lion and was asked to recreate the animal based on his extensive knowledge of lions – without the benefit of Google images.

And the result…

Photo: Hans Thorwid/Nationalmuseum

You can see more creative takes on this on the lion’s own Facebook page.

And the communication lesson is: be sure you give – or get – clear instructions, guidelines, requests, whatever, (best to give/get it in writing) or you might have your audience rolling on the floor laughing.

Listen to Gabriella Ahlström tell about the lion at Gripsholm Castle on the radio program Spanarna.


Kris Walmsley

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Vad söker vem?

Vem hade anat för 15 år sedan att sökordsoptimering var en framtidsbransch?

Vem hade anat att viktiga frågor att diskutera år 2010 skulle bli teknisk och innehållsmässig sökordsoptimering, sponsrade länkar, organiska länkar, länkfarmar och wild card character-problematik?

Sökordsoptimering är en ny vetenskaplig disciplin. Alfabetets inbördes ordning får underordnad betydelse i söksammanhang. Katalogen, registret och adressboken ersätts successivt av den allmänrådande digitala sökstrategin. Samtidigt får gammal hederlig grammatik, rättstavning och särskrivningsregler ökad uppmärksamhet. En framgångsrik sökoptimerare måste ha stor kunskap om frågor som singular och plural. Det kan vara avgörande för ett sökords relevans.

Idag handlar det om att hitta rätt sökord för att ta reda på vad som kommuniceras om dig och hur du ska få människor att kommunicera med dig. Det är inte i det egna företaget man hittar svaren, utan det gäller att ta reda på associationsvägarna från dina målgrupper till ditt företag. Det blir ett baklänges detektivarbete för att lista ut vilka begrepp som kommer upp spontant i målgruppens huvuden då de söker det du vill att de ska finna.

Det går inte att fråga målgruppen, för de har sannolikt inte själva analyserat exakt hur de väljer att söka. Redan när du ställt frågan har du dessutom färgat deras sinnen med risk för att du får en skev bild. En dunkel färd i det undermedvetna ger dig nyckeln till de bästa sökorden, men bara för att de är bäst behöver de inte vara optimala. Har alltför många andra identifierat dem som bäst blir konkurrensen om dem hård.

Det bästa ordet är aldrig störst, det bästa ordet är det ord som kommer först.


Anna Kiefer

Kommunikationsbyråns egen kommunikationschef med stort intresse för framtidens kommunikationsvägar.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss: ord, ljud och bild.

(Vi kan hjälpa dig)

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Who do you trust?

The recent release of video material from a US gunship in Iraq in which two Reuters journalists were killed by American forces in 2007 has made it into the headlines in just about every credible news organisation.

The material is truly shocking and there'll be plenty written about it. From a communications point of view, it was interesting that the anonymous sources that leaked this information chose not to do so to a well known news organisation but rather to Wikileaks.

Wikileaks was founded in 2006 by a group of human rights activists, journalists and technicians. It survives on donations. After being exposed on Wikileaks, I found the story on Facebook; a couple of friends posted the footage there a few hours after Wikileaks came out with it. It feels like the major newspapers and tv stations are WAY behind.

When I worked as a journalist in Ireland in the late 90's, news was always leaked to two to three of the leading news organisations; a major broadsheet newspaper, the national broadcaster etc. These were the credible news organisations and the 'leakers' were obviously confident that their information would be kept confidential if they so wished and that the information would get out.

But today, Woodward and Bernstein have to keep an eye on sites like wikileaks to see what's coming out. Major news organisations face libel cases and have other corporate concerns that they need to bear in mind before broadcasting or publishing so whistleblowers are tending to go where they know their material can see the light of day. Once there, the other news organisations will have to follow the story.

So, is this a sign that major broadsheets and broadcasters have lost their credibility when those with a 'scoop' choose not to pass this information on to the well known investigative journalist?

Then again, do people trust Wikileaks? or do they just leak information there and we wait for it to get verified?

/Colm