14 May 2009

Omvärldsnoteringar

Vi funderar och diskuterar en hel del på Citat Journalistgruppen i dessa dagar - precis som en massa andra människor i branschen. Vi funderar på vad vi är egentligen, vad vi vill vara och vart alltihop är på väg. Vi funderar på var gränserna går mellan journalistik, kommunikation, reklam och pr. Vi funderar på print, video, audio och on-line. Och vi försöker förstå vad det är som händer runt omkring oss och vart hela konkarongen är på väg. Sådär borde man väl kanske fundera för jämnan, men vi lever oneklien i föränderliga tider.

I veckan utbröt det en diskussion efter att styrelsen för Sveriges Reklamförbund rekommenderat ett namnbyte till Sveriges Kommunikationsbyråer. Argumenten haglar redan i kommentatorsfältet under artikeln, och andra har också blandat sig i munhuggningen, med argument av allehanda slag. Den sistnämnda länken leder för övrigt vidare till ännu fler inlägg i debatten. Det intressanta är att det inte finns något rätt eller fel - gränserna mellan reklam, pr, uppdragsjournalistik och för all del "riktig" journalistik är på väg att suddas ut eller i alla fall formuleras om, ett faktum som CJG och alla andra som vistas på den här spelplanen måste förhålla sig till.

En annan stor snackis i bloggvärlden har varit det här känslosamma inlägget av Christian på disruptive. Jag tycker att han har hittat själva den springande punkten - den som gör att debatterna kring FRA-lagen, IPRED, Datalagringsdirektivet och ACTA varit så högljudda; för många är internet ett sätt att betala räkningarna och läsa Aftonbladet gratis. Men för en växande andel av befolkningen är det så väldigt mycket mer än så. Bra exempel på det sistnämnda finns i den här postningen på Internetworlds blogg Digitala Affärer.

Som om det inte vore nog med att försöka förstå vad som händer inom den kommersiella kommunikationen i stort - konjunkturen verkar vara på väg neråt i expressfart, men tydligen är människorna i branschen positiva som få. Eller ovanligt strutslika...

1 comment:

Christian said...

ja, man borde strunta i begreppet nya medier. På nätet gör man det som människor alltid gjort.

Man möts
man diskuterar
man delar
bygger relationer

Nätet är som ett stort torg på år 1740, strax innan industrilismen påbörjades. Man gör samma saker.

Nätet är en social innovation, inte en teknik. Precis som bilen, det är inte ett fordon, det är en social innovation.