Angry Birds are killing my brain

I’ve always considered myself pretty well informed. As a former newspaper journalist, I have been something of a news junkie. I hate the thought that something important might happen somewhere without me knowing about it.

When I was living in London, I used to read at least two newspapers on my way to work. Here in Stockholm, when not riding my bicycle to work, I would either scan a newspaper (even the free Metro) or dive into The Economist. A ten-minute trip on the Stockholm subway would be a wonderful opportunity to sup at that weekly smörgåsbord of informed analysis.

At home, the TV was almost permanently tuned into the BBC, CNN, al-Jazeera. The internet was a joy: I could read news from dozens of my favorite papers and magazines, watch TV reports, listen to radio stations and podcasts.

Mobile internet made it even better. I was never more than seconds away from the BBC’s news site, Dagens Nyheter. I could keep up with breaking events, understand issues of global, regional and local importance. I was well read, and could make considered comments on the issues of the day.

Then something happened.

I downloaded Angry Birds onto my smart phone.

The game, one of the top downloads for both Android and Apple smart phones, is addictive. Instead of reading about developments in Cote d’Ivoire, I am hurling digital crows, gulls (I think) and strange exploding birds at evil pigs who have stolen my eggs. I am wracking my brains, trying my best to knock down the swine’s seemingly impenetrable lairs. Ten minutes, twenty, even half an hour can disappear. Just one more try. I almost got it. Yes! (I have even punched the air, discretely, and received a knowing smile from the passenger next to me, who is playing the same game.)

One claim to fame for the mobile internet is that it helps people pass the time. Some have said it and personal stereos are killing off small talk between fellow bus and train passengers (never really a big thing here in Stockholm).

This might be another phenomenon, with potentially devastating consequences for our society. Games like Angry Birds, Bouncing Balls and Alien Abduction might inadvertently be leading to a less-informed polis.

I would like to explore this theme in more depth. But not now. I have just worked out how to get the final pig on level 2-15. Talk to you later.

/John

John Ambrose is a communications consultant, editor and copywriter. After a career in newspapers in Australia and London, he has concentrated on writing about telecom, technology, travel and banking over the past ten years with customers including Ericsson.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och b

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Läsvärt om journalistrollen

Fredrik Strömberg skriver initierat och mycket tänkvärt om journalistrollens förändring och framför allt om det gap som finns mellan den bild av medielandskapet blivande journalister får lära sig under utbildningen och hur det ser ut i verkligheten. För alla som arbetar med medierelationer är detta måsteläsning, Fredriks analys ger bra insikter i hur många journalister och framför allt de som lär upp dem tänker och resonerar.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Kommer uppmärksamhet före intresse eller är det tvärtom?

AIDA är ett välkänt begrepp i marknadsföring. Det står för Attention, Interest, Desire, Action. Uppmärksamhet, intresse, åtrå och handling är väl en fungerande översättning. Det är ett försök att beskriva den process som en potentiell kund går igenom från det att han/hon först uppmärksammar en produkt till att ett köp genomförs. Ibland brukar ett S läggas till på slutet, för Satisfaction. Tillfredsställelsen ska i det här sammanhanget förstås som den som gör att vi kommer tillbaka och handlar, att vi blir lojala kunder och även rekommenderar produkten till andra.

Men i dessa tider, när vi varje dag utsätts för tusentals budskap, slås jag av tanken att det inte längre handlar om att få uppmärksamhet först. AIDA-formeln är mer än 100 år gammal, och det är en självklarhet att vi inte längre tar till oss budskap som man gjorde då. Majoriteten människor levde då i tydligt avgränsade världar, detta var innan massturismen, och hade ett begränsat utbud av media. Ingen radio, TV eller Internet som konkurrerade om uppmärksamheten med en eller ett par dagstidningar och några dagstidningar.

Uppmärksamhet före intresse låter i mina öron som någon som står och hoppar upp och ned och skriker för att försöka fånga - just det, vår uppmärksamhet. Idag ignorerar vi alla budskap utom de som talar till oss på något sätt, som är relevanta, som - just det, fångar vårt intresse. Slutsatsen blir att ingen kommer att ägna någon uppmärksamhet åt det som inte först väckt ett intresse.

IADAS rullar inte lika lätt på tungan som AIDAS och saknar den kulturella referensen till operan. Men när vi ska göra vårt jobb, alltså skapa samtal och kommunikation kring vad som är relevant för den målgrupp vi försöker nå, är det bättre att vi tänker intresse, uppmärksamhet, åtrå, handling och tillfredsställelse.

Ett sätt att väcka mitt intresse, och därmed få min uppmärksamhet, är att i sin kommunikation ha gott om populärkulturella referenser. Det är därför jag gillar ComHems senaste reklamfilmer med Judit och Judit så mycket:

Jag menar, vem kan motstå en reklamfilm som har med de legendariska orden "Royal with Cheese". Inte jag!

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Tarmparasit eller prins kan bli årets uppslagsord

Vad har tarmparasiten Cryptosporidium, vulkanen Eyjafjallajökull och prins Daniel gemensamt? Jo, de har alla chansen att bli årets uppslagsord 2010 i en omröstning på NE.se.

Omröstningen speglar vad svenskarna pratade om 2010 och vad vi minns från det gångna året. Bland de 15 kandidaterna återfinns fyra ord som även förekommer på Språkrådets nyordslista för 2010. Det gäller app, det Nobelprisbelönade och superstarka materialet grafen, köttklister och den sydafrikanska VM-tutan vuvuzela.

Under 2010 talade inte bara Sverige, utan hela världen, om Wikileaks och dess grundare Julian Assange, och båda finns därför inte helt oväntat med bland kandidaterna.

Omröstningen pågår från den 19-27 januari och därefter presenteras vilket uppslagsord som får överta titeln från svininfluensan som stod som överlägsen segrare efter 2009 års omröstning.

/Anders

Anders Jinneklint är redaktör och skribent på JG Communication. Han är intresserad av alla slags språkfrågor och att följa hur språket utvecklas.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Byt perspektiv på PR!

Plats: En tidningsredaktion någonstans i landet. Telefonen ringer:

Journalist "Ekonomiredaktionen"

PR-konsult "Hej, har du fått rellen om GrymtGotts nya fisksoppa med lakritssmak?"

Journalist"Nja, jag vet inte...du, jag har lite mycket..."

PR-konsult "Alltså, GrymtGott är marknadsledande i det här matsegmentet!"

Journalist "Va, är dom marknadsledande. Ja, då ska jag kolla mejlen igen."

PR-konsult "Dessutom har dom tagit fram nya kärnvärden och en ny vision"

Journalist "Wow, det här måste ut på nätet bums! Jag vill intervjua dig direkt!

PR-konsult "Eller så kan du få prata med deras VD"

Journalist "Nej, nej, jag pratar hellre med dig. Det känns mer trovärdigt att prata med någon som egentligen inte vet särskilt mycket om företaget eller branschen!"

Känner du igen det här samtalet? Nej, inte jag heller. Ändå måste det äga rum varje dag, runtom i medielandskapet. Alltför många företag verkar lägga upp sin mediastrategi utifrån ett totalt innefrån-perspektiv och en tro på att PR-konsulter kan representera dem på ett trovärdigt sätt. De bryr sig inte om att lära sig de mest grundläggande sanningar om hur journalister tänker eller hur arbetsdagen ser ut på en redaktion. Än mindre tänker de på sådana saker som nyhetsvärdering, målgrupper för en viss typ av media eller det enkla faktum att nästan alla medier är vinstdrivande företag.

De företag som vill skapa trovärdiga och långsiktiga relationer med media måste jobba utifrån ett helt annat synsätt. Lära känna hur medievärlden fungerar, hur journalisternas vardag ser, vad som fungerar och inte fungerar i olika typer av medier, förstå vad nyhetsvärdering är och att alla medier drivs av både lönsamhetskrav och en agenda. Därefter kan man börja arbetet med att försöka få ut sina nyheter och berättelser i media. Och jag säger försöka, för framgången kommer att variera.

Och använd gärna PR-konsulter, men använd oss för att lära dig mer om hur media fungerar, för att hjälpa dig att utforma strategierna och ta fram budskapen. Inte för att äga relationen till journalisterna. Det ska du göra själv. Annars framstår inte ditt företag som trovärdigt.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Good communication is about bursting bubbles

We all live in bubbles of one sort or another. I live in a safe, progressive Sweden bubble and work in another bubble - a green, corporate responsibility, fight climate change through technology bubble.

In communications, it is important to know what bubbles you live in. You need to at least have an educated guess how your messages will play out in the big world outside your bubble.

I thought I knew this and lived it. Then I went on vacation to California.

I read a lot - and have written a little - about smart electricity meters. Here in my bubble they are wonderful things that will lead to more efficiency, lower bills and less carbon emissions. I have a picture in my mind of a futuristic European house filled with appliances talking to each other and running at all hours, making my life easy and saving me money.

This is not how smart meters are seen by many in the very liberal parts of northern California where I spent a few weeks. There are NO SMART METER signs on lots of lawns. People are getting arrested at protests, and a few local governments have banned them.

Why?

There are two main reasons. People are afraid of getting sick from the radiation, and they do not trust the utility with their private information.

Now, I would say the concerns are unfounded, but they are grounded in noble - and understandable - ideals -- good health and personal privacy.

So if I ever write or work on the subject of smart meters again, I will keep the angry signs of Sonoma County, California in mind.

And be grateful that they burst my bubble

Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Streckkoder bygger förtroende och berättar historier

Jag skrev om streckkoder som kommunikationskanal för en tid sedan. Här kommer några exempel på hur t.ex QR-koder kan användas konkret.

Kampanjen Hidden Sounds använde QR-koder i form av djur som sedan placerades ut runtom i Hong Kong. Målet var att sprida kännedom om totalt 14 Indie-band från Zoo Records. Leo Burnett, som tog fram kampanjen, har gjort en bra fallstudie (Engelsk speaker efter 30 sekunder):

Ett australiensiskt företag som säljer kött till den japanska marknaden använder QR-koder för att bygga förtroende för sina produkter, öka marknadsandelar genom att dela med sig av recept osv. Se klippet här.

Oxfam i Manchester lät givarna spela in små berättelser om föremålet, klädesplagget mm som de skänkte till en second-handbutik:

Inte minst det australiensiska exemplet är intressant, då framgången för varumärken inom mat och dryck i hög grad beror på äkthet. Via streckkoden kan vi följa t.ex mjölken vi köper hela vägen tillbaka till korna och bonden som mjölkat dem.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Äcklad väntan

Njurformade, grovporiga fejs med skumma miner serveras resenärer i underjorden. Varför?

Varje gång jag väntat på tåget vid Fridhemsplan har jag undrat vad den svartvita fotokonsten mellan reklamskyltarna vill säga oss. Och framförallt, varför valde SL ut just dessa bilder? Vad vill Storstockholms Lokaltrafik kommunicera här?

När jag ringer SL säger konstansvariga Eva-Britt Gullers att bilderna valdes ut för att skapa en kontrast till de flashiga, retuscherade reklambilderna intill, så här:



Aha. Då blir det genast lite intressantare att vänta på tåget.

Men eftersom jag är nyfiken på om det finns annonsörer som har synpunkter på denna konst, kanske finns det de som inte vill hänga intill Anna Gerdéns bilder, måste jag ringa annonplatsbolaget Clear Channel och fråga.

Återkommer.





/Sofia


Sofia Falk är redaktör och kursledare på JG Communication. Hon gillar rak kommunikation av den typen som barn, djur och fullgubbar brukar stå för.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

När historien spelar roll

"Förälska dig inte i historien, omfamna framtiden" utropade Johan Ronnestam nyligen på sin blogg. Han hade fått syn på Emilio Pizzolorussos innovativa och smarta Crumpled City, en stadskarta som är gjord för att knyckla ihop. Och det är en verkligt kreativ idé, men istället för att handla om hur företag kan vårda och utveckla sin kreativitet kom slutklämmen att handla om att vi inte ska se bakåt utan bara framåt:"Maybe your next winning product or service is hidden somewhere in the context of your biggest problem. Flip it around, turn it inside out, break it, shake it and most importantly don’t fall in love with your history – embrace your future!"

"Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp" konstaterade Tage Danielson på sin tid. Även Kirkegaard har varit inne på samma tanke - "Livet måste levas framåt, men kan bara förstås bakåt".

Det är livsfarligt för företag att hänge sig åt nostalgi, men det är lika farligt att bli historielös. Berättelser om varför företaget uppstod, hur det har utvecklats, om med- och motgångar är avgörande för att bygga stolthet och engagemang hos de anställda. Och när det gäller kreativitet är det förstås mycket lättare för företag både att rekrytera kreativa medarbetare och nära kreativiteten hos de som redan arbetar där om man har ett track-record av att uppmuntra innovation och kreativ höjd.

Ett företag som säkert hade bejakat Emilios kreativitet och lanserat hans karta är 3M, och det just på grund av sin historia. 3M började som ett gruvföretag (Minnesota Mining and Manufacturing är vad de tre M:en står för). Men det gick inte så bra och snart stod man på ruinens brant. Ur viljan att överleva föddes en kultur av att testa allt och ständigt prova nya vägar. Idag producerar 3M över 50,000 produkter, och den ständiga jakten på nya produkter har bl.a fött Post-it-lappar. 3M har också stått för innovationer inom företagande, som att 25% av den årliga omsättningen skall komma från nya produkter, och att medarbetare kan lägga upp till 15% av sin tid på att utveckla nya idéer (ett koncept som Google övertagit och som bland annat gett oss G-mail).

Historien är en ovärderlig tillgång för företag och organisationer i varumärkesbyggandet. Inte för att förälska sig i, och därmed fastna i nostalgi, utan som något att hämta styrka från och känna stolthet inför, och som ett avstamp för att bli ännu bättre framöver.

Uppdatering: Johan Ronnestam förtydligar sina tankar och jag utvecklar också mitt resonemang i kommentarerna här

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Kommunikation i kaos

Under det kaos som infann sig på Frankfurts flygplats till följd av snöovädret före julhelgen hade flygbolagens representanter börjat besätta lediga platser med stand-by passagerare. Det skulle snart visa sig att terminal 4 och terminal 1 hade två helt olika strategier för sin kommunikation.

Över hälften av alla avgångar var inställda den dagen och till Stockholm hade inget plan avgått alls. Flygbolagets representant nästan viskade fram något namn medan framfusiga (initiativrika?) personer trängde sig och viftade med sina biljetter under näsan på henne.

Ingen visste riktigt hur hon valde de som fick plats på sista planet som skulle avgå mot Stockholm den kvällen, och kanske under hela helgen, eller hur många platser som fanns kvar. Tidigare hade personer lyckats få en plats genom att böka sig fram till disken och slänga fram sin biljett. Kanske var de redan bokade på just det planet, kanske inte. Det hela kändes väldigt oklart och slumpartat då damen bakom disken bara tyst pratade med en person i tagen. Det började bli tumultartade scener och jag insåg snabbt att chansen att komma med var minimal i detta kaos.

Jag tog en rövare. Jag hade sett att ett annat flygbolag, inom samma samarbetsorganisation, hade en planerad avgång med destination Stockholm i en annan terminal. Med allt kaos kanske det planet inte hade hunnit lyfta ännu.

Jag kom dit i tid för att mötas av samma process som jag i desperation just hade lämnat. Visserligen var det färre personer, men här stod inga och trängdes runt disken. De satt lugnt och väntade på stolar vid gaten.

Den uniformsklädda damen använde gatens högtalare och sa tydligt och bestämt, men också med en vänlig ton, att hon skulle ropa upp de som skulle få plats i den turordning som hon fått på sin stand-by lista och att de då skulle komma fram till disken. En någon överförfriskad svensk kom upp med sin biljett i näven och började argumentera med henne.

Blicken han fick tillsammans med vad hon sa gav inget utrymme för tolkningar. Sitt ner och vänta på din tur, alla här vill komma hem. Jag kunde se en lättnad sprida sig bland de andra passagerarna som lugnt sjönk tillbaks i sina stolar efter börjat förbereda sig på en rush fram till disken.

Tydlig och konsekvent information med respekt för mottagaren som stöttades med handling i enlighet med vad som kommunicerats var skillnaden mellan kaoset i terminal 4 och lugnet som rådde i terminal 1. Flygbolagsrepresentanten vid terminal 1 var en utmärkt kommunikatör, och det faktum att jag fick sista platsen på planet har inget med den saken att göra.


/Magnus Lindén


Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.



Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation