Angry Birds are killing my brain

I’ve always considered myself pretty well informed. As a former newspaper journalist, I have been something of a news junkie. I hate the thought that something important might happen somewhere without me knowing about it.

When I was living in London, I used to read at least two newspapers on my way to work. Here in Stockholm, when not riding my bicycle to work, I would either scan a newspaper (even the free Metro) or dive into The Economist. A ten-minute trip on the Stockholm subway would be a wonderful opportunity to sup at that weekly smörgåsbord of informed analysis.

At home, the TV was almost permanently tuned into the BBC, CNN, al-Jazeera. The internet was a joy: I could read news from dozens of my favorite papers and magazines, watch TV reports, listen to radio stations and podcasts.

Mobile internet made it even better. I was never more than seconds away from the BBC’s news site, Dagens Nyheter. I could keep up with breaking events, understand issues of global, regional and local importance. I was well read, and could make considered comments on the issues of the day.

Then something happened.

I downloaded Angry Birds onto my smart phone.

The game, one of the top downloads for both Android and Apple smart phones, is addictive. Instead of reading about developments in Cote d’Ivoire, I am hurling digital crows, gulls (I think) and strange exploding birds at evil pigs who have stolen my eggs. I am wracking my brains, trying my best to knock down the swine’s seemingly impenetrable lairs. Ten minutes, twenty, even half an hour can disappear. Just one more try. I almost got it. Yes! (I have even punched the air, discretely, and received a knowing smile from the passenger next to me, who is playing the same game.)

One claim to fame for the mobile internet is that it helps people pass the time. Some have said it and personal stereos are killing off small talk between fellow bus and train passengers (never really a big thing here in Stockholm).

This might be another phenomenon, with potentially devastating consequences for our society. Games like Angry Birds, Bouncing Balls and Alien Abduction might inadvertently be leading to a less-informed polis.

I would like to explore this theme in more depth. But not now. I have just worked out how to get the final pig on level 2-15. Talk to you later.

/John

John Ambrose is a communications consultant, editor and copywriter. After a career in newspapers in Australia and London, he has concentrated on writing about telecom, technology, travel and banking over the past ten years with customers including Ericsson.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och b

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Live feeds – do they let people make up their own minds?

100 days into the BP oil disaster, there is no doubt that the company handled the PR around the incident appallingly – as mentioned by my colleague Colm O'Callaghan in an earlier blog post. Ironically, perhaps the biggest PR gain from the ordeal was being forced to open up its live feed from the remotely operated vehicles.

Since then, BP has built an entire web site around the "initiative." Whether you are of the conspiracy bent and think it is all a cover up, or a believer that the spill footage is accurate, the hit rate on BP's and other sites, says a lot about people's desire to know – a quick Google search finds 9 million pages of "BP live feed" and YouTube users have created a further 1600 entries (admittedly many of them are from people with "proof" of the conspiracy.)

Perhaps the interest stems from BP's initial closed-lip policy, which left most wondering what they were trying to hide. Perhaps the chance to see for themselves, rather than rely on the corporate spin machine, was the motivation. As one blogger, Amy Judd summed it up in mid-July: "Many are looking at the live feed link to make sure no oil can be seen leaking in to the water."

Interestingly, once the feed was in the public domain, the online backlash against BP started to turn (well, a little bit). Instead of blanket condemnation, commentators started talking about the "extraordinary" lengths BP was taking. Public comments in response to CNN and BBC articles moved from indignant outrage at the corporate machine to cautious optimism that a solution was just around the corner.

Obviously, this will not counteract the bad publicity around the world's worst oil spill, but it has certainly put a "cap" on it.

A similar phenomenon was seen during the height of the Iceland volcano eruptions. PR was obviously not an issue here – I don't think the volcano was overly concerned about public backlash – but there was a similar amount of gloom and doom in the opening days; travelers stranded, airlines losing massive revenue, tourism destroyed, whole economies suffering.

But with the ash cloud on again/off again, people turned to the live feed from the volcano itself for "accurate" information. One friend traveling from the UK told me she checked the footage herself the morning of the flight to decide whether it was worth making the taxi ride to the airport.

Link: the original live feed site (obviously without a feed now). It's worth making the journey just to play the Volcanic Airways game!

Michelle Walkden

Communications consultant

So, who’s JG Communication? We’re Sweden’s largest and, we think, ‘leading’ communications agency in Sweden. We help our clients have conversations with the people that matter most to them using the tools that matter most to us, words, sound and vision


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Wut u doing l8r

Wut u doing l8r. Can't wait to tell u bout JW. ROTFLMAO. Cya

What on earth is happing to our language? It started off with text (SMS) and then instant messaging. But now this shorthand is beginning to appear everywhere. It's not that I hate the lack of grammar and the spelling nightmare – who am I kidding, yes I do – but this need to abbreviate everything is destroying the richness of English.

Long considered the most diverse and expressive language in the world, English is being abused and corrupted in our haste to express ourselves faster. (I argue though the amount of time it takes to translate ROTFLMAO when you read is actually slower than reading the actual words).

My youngest brother grew up in the IM era (I did not) and has no trouble at all sending me long and complicated digital messages in shorthand. I struggle through them and get the idea, but I miss the emotion and connection I get when reading something in "proper" English.

I'm not suggesting a return to Shakespearean prose, after all Claudio's cry "Done to death by slanderous tongue, was the hero that here lies" is not that easy to understand at first glance either. I fear however, that our eagerness to embrace this abbreviated communication style is eliminating words that by their very nature can not easily be bastardised. How can you possibly turn magnificence, glittering, torture or translucent into four-letter contractions? How do you express the real joy of watching your child take his first steps with "OMG was gr8." And how does "143" really tell someone the depth of your feelings?
wot d hell

Michelle Walkden

Communications consultant

So, who’s JG Communication? We’re Sweden’s largest and, we think, ‘leading’ communications agency in Sweden. We help our clients have conversations with the people that matter most to them using the tools that matter most to us, words, sound and vision.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Because first impressions last

Lindsay Holmwood moved to Sweden and started working at CJG a month ago. Previously, she was an editor on the Asia Desk for The Associated Press in Bangkok, Thailand.

Is this a joke? You’re giving me six weeks of vacation, subsidized massages, a free phone, free computer, flex time to take an afternoon off, and money toward a gym membership? Would it be inappropriate to squeal right now? Yeah ok, I’ll be cool.

Oh America, how wrong you have it. Sweden is the land of opportunity and personal freedom, a place where the government and your employer make you feel as if you are swaddled in warm flannel, whilst sitting on a plush divan and being handfed Swiss chocolates. Ok, mild exaggeration. But the fact still remains that the perks of living in Sweden easily astound a 27-year-old American who paid higher taxes in New York City and could only boast of garbage collection as the biggest benefit.


But listen Sweden, don’t blush and turn away with a coy smile with all of this flattery. You’re kind of a freak too. Banana-flavored caviar in a tube, hard bread that more closely resembles cardboard, and inhabitants with an ability to drink that exceeds college frat boys and frightens a hepatologist (that’s a liver doctor in case you’re still drunk). Sure every country has its quirks. After working in Thailand for 15 months, I’ve pretty much seen it all. But you let your freak flag fly with the best of them. And there is one particular occasion I’ve experienced when you let it allll hang out.

The Swedish business conference.

To anyone who doesn’t live in Sweden, this looks like a typo. Surely a business conference is a time for meetings, brainstorming, putting your best foot forward and showing you are a leader. Oh … it’s not. It’s about what? Dolphin shows? You’re shitting me …

To an American whose biggest office perk in the past was birthday cake for Bob in sports, you are out of your gourd to spend all that money to make us all feel like contestants on the Amazing Race, let us giggle like 3rd graders watching Flipper and drink our body weight in red wine (I, of course, am not talking about myself. I, of impeccable behavior and early bedtimes, was referring to the other lushes). Unless that was all a ploy to bring us closer together as a group, unite us behind a new vision, and send us back to work energized and motivated.

Jaha, I see.

Sneaky guys, sneaky.




Lindsay


Foto: Jon Åslund

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Poor spelling = poor credibility

As an editor, I am known to whine openly and loudly about poor grammar, misspellings and the general lack of commitment to "proper English," and then just as quickly to excuse myself by saying: "I'm probably one of the 10 people on the whole planet who care."

Well, it seems I am wrong. According to a study discussed at the User Experience seminar in Amsterdam, such mistakes are among the top reasons readers give for not trusting a website.

Admittedly, the study, by B.J. Fogg, found that sites that are rarely updated, do not include a real-world company address and have a mass of annoying pop-up ads have even less credibility.

Interestingly for me, a self-proclaimed cynic, including the credentials of the author of an article or piece of content, and testimonials that can be clearly traced to real people, has been found to boost a site's credibility.

And tying neatly back to my earlier posting, objective writing – rather than "marketese" or "spin" – that is backed up by supporting evidence is essential for earning readers’ trust.

/Michelle Walkden

Other blogs on: editorial, language, reading, writing, writing for the web, kommunikation, företagskommunikation, communications, corporate communications

Your stories must find your customers

Yes, the web has huge potential, with much of it yet to be explored. And yes, it’s easier and cheaper to communicate with your customers digitally than by print. But just publishing stories on your corporate website, posting on your blog or making digital ads doesn’t automatically get you attention. Search-engine optimization is, of course, good, but far from the whole solution. Optimizing content for searchability only helps you get found by those who are actually trying to find something. Those who are not looking will not find it – search-engine optimized or not.

I got some interesting advice last week from Sarah Rotman Epps, eMedia analyst at Forrester Research. She gave a presentation at the Custom Publishing Council in New York, and she told the audience that “you’re in trouble if you think your business is to make websites and publish content on them.” Well, ouch, that hurt…

So, what is our business then? It is of course to make sure that our stories actually find their way to our clients’ customers. We need to reach the target audiences in the way they want to be reached in the place where they like to be. Take the US custom publishing company Meredith and their client Pepsi. Meredith finds out where the most desirable Pepsi customers are and publishes content on the sites they use. And we are not talking banners. We are talking stories, real content. Stories told in blogs, or in forums frequented by the target audience. Different stories for different audiences.

You need to invest time and money in getting to know your audience – where they are, what they do, and what level of online presence you can expect from them.

These are Sarah Rotman Epps’ tips for us:
1. Aggregate content and functionality needed to meet key audience goals.
2. Syndicate broadly to engage your audience wherever they are.
3. Use social technologies to get your audience to engage with the brand—and each other.

Read more about getting to know your audience in this excerpt from Groundswell – winning in the world transformed by social technologies (pdf).

/Sara

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation,
communications, editorial, integrated communications, social media

Don’t be lazy! Make content easy to read

Web readers are impatient, skeptical and lazy: or so we as communicators are always told. But after this morning's Content Usability session at the User Experience seminar in Amsterdam I am beginning to think it is web producers, not readers, who are lazy.

Lecturer John Morkes walked participants through a study he and web usability guru Jakob Nielsen conducted in the States some years ago. Essentially they produced four versions of a website. In addition to the original highly promotional approach, one was was optimized to be easily scanned, the second was brutally concise (less than 50 percent of the original), the third was very objective (no opinion whatsoever) and the last was a mix of the three.

It turned out that using any of the three new versions (easily scanned, concise and objective) improved usability and overall reader satisfaction - cutting the word length alone boosted satisfaction by 58 percent - but it was the combination of the three that was staggering. Morkes and Nielsen reported a 124 percent improvement in usability through relatively simple changes to the way content was written.

The explanation: web reading is hard, 10 percent harder at least than printed material, and requires more thinking, known as cognitive load. Making it easier for people to process information is therefore key. Concise content means less to process. Scannable content helps people find the text they should focus on. And objective texts eliminate all the subjective questions and arguments that distract readers from what you want them to know.

So when you develop content, think short, accurate and to the point.

/Michelle



Read more blogs on: writing, writing for the web, language, editorial, communications, reading

The gospel according to database

When visiting the two biggest contract publishers in New York, you might think there would be a lot of talk about how you write content and design magazines (or websites for that matter). There's not. They talk about their – and their clients’ – databases. Databases with the names of hundreds of thousands of people in them. And e-mail addresses. And information about where they live, how many kids they have and if they like gardening. Or pottery. Or golf.

In Sweden, a marketing director might decide they'd like a magazine to send out to their customers. Because it's a nice thing to have and you can write nice stuff about your company that someone hopefully reads. In the US, it seems, nobody will spend a dime on anything that doesn't have a proven ROI (return on investment) from day one.

This is where the database comes in. If you're a Ford customer, you get your edition of the Ford magazine, depending on what dealership you bought your car from, and what car you have. Ford knows this about you. Ford might also know other things about you that you never told them, because they've bought other databases with information. So your Ford magazine might be 50% different from your friend’s Ford magazine if he lives somewhere else and drives another model.

So how do you measure the success of this communication? Well, you send your magazine to some of your clients and not to others. In the magazine, you tell them to go to an official auto-repair shop to service their Ford because ... (insert marketing clichés here). Then you follow up the clients that come in: are they the ones who get the magazine or not? If you've done your job as a contract publisher, they are the ones with the magazine. It works. And you can prove it.

Of course this is done in Sweden as well. It is called CRM and loads of companies have it as their business. But what baffled us was the scale and the fact that it's the contract publishers that are doing it themselves (they don't call themselves contract publishers any more though, but rather "full-service marketing agencies"). The ones we visited – Time Content Solutions and Meredith Integrated Marketing – are both part of huge publishing organizations. Together they publish probably hundreds of subscription magazines. And of course they are tapping into these subscriber databases to find out more about their clients’ customers.

Although I find it somewhat demoralizing to think that all the content ideas should be dictated by a database on a server somewhere (I'd like to think editors are professionals and pretty good at communication), there are a couple of points worth taking from this:

- Know your audience.
- Don't expect the client to be happy if you can't prove that what you're doing works.
- If you're eager to follow up on your own work (Meredith doesn't go into projects if the client isn't willing to commit to pay for evaluation), the client feels you mean business.

/Katarina

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation
Läs även om branding, communications, editorial, magazines, marketing

Content is king. The age of persuasion is dead

One message to all audiences does not work. That’s no big news, of course, but many companies still keep delivering the same story to all their audiences, over and over again, in the name of consistency – and probably because it’s easier. But it’s not very smart, is it? When you think about it, it’s quite obvious: you can’t tell everyone exactly the same story because people have different reasons for buying something or buying into something.

So what about consistency if you start telling different stories? The answer really is that you tell different chapters of your story to different audiences using different channels. The message is the same but the story has to be told differently. This, by the way, is exactly what Obama did. He managed to gather groups of people around a set of ideas by telling them the part of the story that mattered to them.

So it’s time for custom publishers like us to do something about this, if we want to ensure that our customers actually reach their audiences in the right way, and if we want to make sure that the money spent on communications becomes an investment rather than a cost.

We are facing a recession and with that marketing budgets will shrink, which means that both print ads and TV commercials will go. The reason is that they are expensive and ineffective. General Motors is spending more money than any other company on mass-market TV commercials, but it keeps losing market share – the advertising is taking it nowhere.

So advertising as we know it is out the door, at least according to Kirk Cheyfitz of Story Worldwide. His company was originally a custom-publishing company quite much like Citat Journalistgruppen, and in many ways we do exactly the same thing today: we publish content on behalf on brands. But the big difference is how we think about what we do. We would never say that we’re in advertising, but that is exactly how Kirk sees Story Worldwide. He describes his company as a content-marketing agency in post-advertising. “We have gone from publisher to ad agency, but we differ from other agencies in the way we use the story.”

Well, that sounds cool and all, but what is he really saying?

He says it’s the content that counts. The story is the message. Persuasion in the traditional advertising way is dead. And custom-publishing companies should become the new marketers, the new ad agencies. Why? Because we know how to tell a story in a genuine and credible way.

/Sara

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Läs även andra bloggar om skrivande, storytelling, budskap, innehåll, publik, målgrupper

MoMa fick rekordbesök med innovativ blogg

En blogg. Det var det enkla receptet för att MoMA (Museum of Modern Art) i New York, skulle få sin mest besökta utställningssajt någonsin.

Efter att funnits online i 14 år och lagt upp mer eller mindre statiska kampanjsajter för sina utställningar, ville MoMA göra något annorlunda. Man vände sig till Flat Inc, en multidisciplinär byrå (vi på Citat Journalistgruppen skulle säga att de jobbar med integrerad kommunikation) som arbetar med de flesta kanaler, print, webb, film med mera.

Flat fick fria händer. Utställningen handlade om "prefab houses" (hus som byggs av prefabricerade moduler). Dels historiken bakom detta sätt att bygga, dels hade fem arkitekter fått i uppdrag att bygga sin vision av hur ett "prefab house" skulle kunna se ut. Utställningen skulle inte öppna förrän de byggt färdigt, men själva bygget skulle pågå i månader innan dess.

Flat såg möjligheten till att engagera potentiella besökare redan i denna process. Man valde den enklaste möjliga vägen - en blogg. De fem arkitekterna skrev dagbok om arbetet, problemen, våndorna och framgångarna i de olika projekten. Bloggen marknadsfördes på MoMAs webbplats och en del tidningar skrev om den. Besökarna flockades. Kring bloggen byggdes sedan den övriga sajten upp. När utställningen väl öppnade ville förstås alla som följt bloggen se resultatet i verkligheten. (Utställningen har stängt men sajten finns kvar på www.momahomedelivery.org)

Att på detta sätt engagera kunder eller besökare i vad som sker "bakom kulisserna" är ett utmärkt sätt att skapa relationer. De känner delaktighet och kan kanske till och med kan vara med och påverka processen eller resultatet av projektet, om du ger möjlighet till kommentarer och feedback. När sedan utställningen öppnar eller tjänsten lanseras har du redan en grupp lojala fans - utan någon gigantisk reklamkampanj.

/Katarina och Sara från studieresa

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Web 2.0 Summit: Berätta din story med Flash

I en workshop kallad Web 2.0 Powered by Adobe Flash visades två nya intressanta webbcommunityn upp, seesmic.com och pixton.com. De handlade om videobloggning och att skapa serier på webben.

Båda företagen säger att webbutvecklingsverktyget Flash varit en avgörande del i utvecklingen av deras tjänster.

På Seesmic.com kan man videoblogga upp till fem minuter per klipp direkt från sin webbkamera och publicera i olika feeds. Cathy och Johann visade upp enkelheten i deras tjänst genom att, inför oss i publiken, spela in sig själva och publicera det direkt. Inom några minuter hade fem personer svarat på deras blogginlägg.

Pixton.com är en tjänst där man utan att kunna rita, kan skapa och publicera sina egna serier. I communityn kan andra medlemmar sätta betyg, kommentera, samt även kopiera och bygga vidare på andras serier. Via en inbyggd koppling till Google Translator går det även att få innehållet översatt till andra språk.

Kolla in Pixtons trailer



/Christian, Titti, Ellinor och Dan

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Web 2.0 Summit: Utmaningen med Web 2.0

Hur ska vi få traditionella företag att börja med sociala medier? Det är en av de största utmaningarna med web 2.0. Här är fem saker att tänka på.

Förtroende
För att få ett företag att jobba med sociala medier måste du först och främst ha företagets förtroende. Visa att du förstår verksamheten och att du tar ansvar för företagets problem. Visa lösningen du föreslår och vinsterna med det förväntade resultatet.

Engagemang
Visa företaget vilket engagemang som krävs för att ha en dialog med kunder och säkra de resurser i organisationen som krävs. Det krävs medarbetare som tar ansvar för satsningen.

Kontroll
Diskussioner om ett företags produkter pågår alltid någonstans, inte minst på nätet. Visa vinsterna med att delvis släppa kontrollen över informationen genom att låta kunderna kommentera och diskutera produkterna på företagets webbplats. Företaget blir då medvetet om både lösningar och problem och kan agera snabbare.

Kvalitet
Övertyga företaget om att informationen de får via sociala media är relevant och värdefull information. Visa på vilket sätt man samlar in informationen, kategoriserar den och gör den sökbar så att den blir användbar för företaget.

Språk
Språket som företaget använder är annorlunda än språket på webben. Ofta används interna ord och förkortningar. Visa hur man förändrar språket på företagets webbplats så det matchar det språk som används i sökmotorerna och på nätet i övrigt.

/Dan, Titti, Christian och Ellinor

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Web 2.0 Summit: Små företag - stora idéer

Varje år på Web 2.0 Summit får nya företag möjligheten att presentera sina tjänster och produkter. Det här är några av dem.

GoodGuide
En site där du kan se information om produkter och deras påverkan på miljön, hälsan och sociala aspekter. Här kan du få fram listor med de produkter som rankas bäst inom olika områden och även produkter du har i hemmet och hur farliga de är. GoodGuide har just lanserat en mobilversion av tjänsten där du direkt i affären kan söka på olika produkters innehåll samt vilka produkter som rekommenderas.
http://www.goodguide.com/

Everyscape
Här skapas "the real world" online, den platta webbvärlden är här gjord i 3D. Everyscape är stadsguide där du kan vandra runt på gator och gå in i restauranger och uppleva dem så som de ser ut i verkligheten. Du kan också recensera restauranger, boka bord och stämma möten med dina vänner på olika platser genom att skicka meddelanden på siten.
http://www.everyscape.com/

Predictify
Den här siten låter dig som användare förutspå hur det kommer att gå i en vissa frågor. Det kan vara allt ifrån om Britney Spears kommer att få fler barn till vem som kommer att vinna det amerikanska presidentvalet. Predictify använder en egen beräkningsmodell där användare som tidigare gissat rätt påverkar resultatet mer än de som tidigare gissat fel. Förutsägningarna är ofta mer exakta än undersökningar gjorda av andra undersökningsföretag.
http://www.predictify.com/

Qik
I Qik har du möjlighet att dela med dig av live-video direkt från din mobil. Du kan själv specificera var videon ska visas utöver på Qiks webbplats, till exempel i Facebook, på Youtube eller på MySpace.
http://qik.com/

Läs mer om företagen och tävlingen: Web 2.0 summit - launch pad

/Dan, Christian, Ellinor och Titti

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Web 2.0 Summit: Att bygga ett varumärke som räknas

Andra dagen här på Web 2.0 Summit i San Francisco var även den fullspäckad med bra talare. En av de bättre var Tony Hsieh från företaget Zappos.com. Han talade om att bygga varumärken. Och hur man lyckas.

Building Brands That Matters hette föreläsningen och vi kan garantera att alla satt som klistrade. Men hur bygger man då ett företag och ett varumärke som räknas? Jo, genom att skapa något utöver det vanliga, att skapa wow-effekter. Och att anställa personal med rätt kunskaper och rätt social förmåga.

Kolla in Tonys presentation



/Titti, Dan, Christian och Ellinor

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Web 2.0 Summit: Social Software in the Enterprise - Ross Mayfield, Socialtext

"The only constant is change" Ross Mayfield berättade att organisationer som använder sig av sociala media är bättre på att hantera förändring. Detta eftersom medvetenheten om att förändringar ökar och då reagerar medarbetarna snabbare utan att verksamheten berörs.

Företag som jobbar med sociala media har enligt Ross Mayfield en kärngrupp som är väldigt aktiva och bidrar med merparten av innehållet. På Wikipedia är det exempelvis 750 personer som bidrar med 75 % av innehållet. Runt kärntruppen finns sedan en grupp av mindre aktiva användare. Det är viktigt att denna grupp har möjligheter att på ett enkelt sätt delta i diskussioner och bidra med information.

Det ger den aktiva kärngruppen möjlighet att ta till sig gruppens åsikter och kunskaper. Det gör att projekt löper smidigare, informationsutbyte går snabbare, kontakter förmedlas och fler aktiva knyts till kärngruppen.

/Dan Stenius

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Web 2.0 Summit: Sociala nätverk i Asien, Ryssland och Baltikum – World 2.0

Idag sker stor tillväxt på marknader där det inte tidigare fanns några pengar för webb och sociala medier. Några företag som erbjuder olika typer av sociala nätverk i Baltikum, Ryssland och i Asien berättade om sina webbplatser på Web 2.0 mässan i San Francisco.

Friendster - större än Facebook
Friendster är större än Facebook i Asien - http://www.friendster.com/userlist.php?list=newusers Det är den 20:e största sociala webben i världen om man ser till antalet besökare. Den lanserades för sex år sedan och finns idag på tio olika språk. De har precis lanserat sin mobila webbplats som i Japan har 3-5 gånger fler besökare än webbversionen.

Forticum
Forticom http://www.forticom.lt/ - driver Litauens största sociala nätverk

SUP
http://www.sup.com/en/index.html och http://www.livejournal.com. SUP driver Rysslands största sociala nätverk som är populär bland ryska tjejer som bland annat köper smink och kläder från USA. De har över 15 miljoner användare i hela världen och växer stadigt varje månad.


Besökare från hela världen
Många företag tänker inte på att deras webbplatser besöks av fler personer från andra länder än sitt eget. Till exempel är 92 % av besökarna på msn.com är från andra länder än från USA. Hälften av Googles besökare är amerikaner och hälften från övriga världen. Här finns det pengar att tjäna om man tänker på att besökare finns på flera olika kontinenter och har olika behov och önskemål. Att göra satsningar för olika länders sociala nätverk på webben är ett måste. Likaså att ha personer på plats i över hela världen som kan se och förstå de olika marknaderna.

Dags att tjäna pengar på sociala nät
De sociala nätverken tjänar idag sina pengar på annonsering och sponsorer. För att tjäna mer pengar försöker företagen nu att hitta tjänster inom nätverken som kräver betalning. Det kan vara alltifrån att ta betalt för nya applikationer till att sälja kläder till avatarer och virtuella presenter till andra inom nätverken.

/Ellinor Bergman



Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Web 2.0 Summit: Att göra en presentation – hur svårt kan det vara?

Att göra en bra presentation kan väl inte vara så svårt, eller hur? Nej, inte om du vet hur du ska göra. Det är ju bara att öppna PowerPoint, lägga in en rubrik och lite minnespunkter om vad man vill säga och sen är det klart!

Du gissar rätt, så enkelt är det förstås inte. Det gäller att tänka efter först. Var befinner sig den du ska presentera för kunskapsmässigt? Vad vill du att han eller hon ska veta? Vad vill du förmedla och inspirera till? Hur ska du övertyga? Och sist men inte minst, vad vill du att mottagaren ska känna och göra när du har gjort din presentation? När du vet detta så kan du öppna PowerPoint.

Det handlar om storytelling, historieberättande alltså. Bort med långa listor med fakta, siffror och annat som är svårt att komma ihåg. Gör istället en berättelse – med en start och ett mål. Gör berättelsen lätt att komma ihåg. Beskriv din idé, spela på känslor, berätta något som mottagaren har nytta av. Försök att verkligen nå in, bakom projektorn. Och till sist, berätta vad du vill att mottagaren ska göra för att anamma din idé.

Har du gjort allt detta så har du kommit långt. Och du får en intresserad och vetgirig lyssnare. Och det var ju det du ville, eller hur? Hur svårt kan det vara?

Inspiration till bra presentationer hittar du på Brain Rules eller Duarte Design

/Titti Ribbnäs Nordcrantz

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

And the winners are...

Folio Show 2008 - dag 3. Rapport från Robert Svensson från the Windy City

Jomenvisst, det har delats ut priser här också. Eddies (som i editorial) och Ozzies (som belönar magasinsdesign). Och som i varje internationell kommunikationstävling med ambitioner så finns det oändligt med kategorier, så jag koncentrerar mig på min egen bransch, dvs custom publishing/uppdragsjournalistik. Här är årets inspirationslista:

• Hemispheres
  United Airlines inflight-tidning vann en Eddie.



• American Way
  Det gjorde konkurrerande American Airways tidning också.



• The Plaza
  De utmärkta tidningsmakarna på Touchpoint Media fick pris för sin kundtidning åt klassiska New York-hotellet The Plaza.



• Mobile
  Det kanadensiska kontoret för kommunikationsjätten WPP:s uppdragspublicistbyrå Spafax vann en Ozzie för tidningen Mobile (har inte lyckats lista ut vem kunden är).



• Four Seasons
  Hotellkedjan Four Seasons återuppväckta kundtidning fick också ett designpris. Produceras av inflight- och resetidningsspecialisterna på Pace Communications.



• Arrive
  Tågbolaget Amtrak vann en Ozzie för sin ryggficks-tidning Arrive, producerad av McMurry Inc. Föreställ er något sådant hända Kupé. That would be the day...

Hela vinnarlistan finns här för den som är nyfiken. Notera gärna Goods utsökta omslag och feature-design. Jag är ett fan.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Så får du bra bilder trots liten budget

Folio Show 2008 - dag 3. Rapport från Jan Sturestig

Creative Director på tidningen Billboard Josh Klenert föreläste idag om hur man skapar högklassig layout med bra bilder trots begränsad budget. Inget nytt under solen kanske, men han formulerade det ganska bra:

1. Spendera bara pengar på bilder där det verkligen behövs - och märks. I varje utgåva av tidningen innebär det att man väljer ett eller två jobb och lägger pengarna där. Resten av tidningen får klara sig på nära noll. I den långsiktiga planeringen kan man dessutom "spara ihop" till en större bildbudget för något nummer. Alltså helt enkelt snåla lite före och efter det nummer som man vill ska få kosta lite extra.

2. Hur gör man då för att få liv i de jobb som inte får dyra bilder? Ja, förutom billiga royaltyfria bilder [typ iStock] kan man också jobba med typografiska lösningar och grafiska element som tonplattor etc.

3. Josh Klenert ordnar ofta fotograferingar av popartister och kan då pressa priset hos fotografen genom att tipsa denne om att han kan passa på att ytterligare en set-up med artisterna för eget bruk och sälja till någon annan. Detta borde gå att tillämpa på andra fotojobb också.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Mildly Excentric Rich Young Guy

Folio Show 2008 - dag 3. Rapport från Robert Svensson

Säg hej till Ben Goldhirsh. Han är 28 år gammal och rik som ett troll. Bens pappa hette Bernie Goldhirsh och byggde en absurt stor förmögenhet på affärstidningen Inc. som han startade 1979.

När Bernie dog blev Ben föräldralös. Hans mamma hade gått bort något år tidigare och Ben, som just hade gått ut College, blev ensam kvar med mer pengar än de flesta av oss kan föreställa sig. För två år sedan bestämde han sig för att göra något gott av slantarna.

Det blev Good Magazine. Årets stjärnskott och en av pristagarna här på Folio Show i Chicago. Goods tagline är: "For people that give a damn", och Ben själv beskriver tidningen som en seriös och underhållande tidning för unga människor.

Ben valde medvetet att rekrytera en redaktion utan någon egentlig tidningsvana. Det viktigaste var istället att de var dedikerade och förstod idén bakom tidningen. Och som tidningens chefredaktör, Zach Frechette, sa på avslutningsövningen på det redaktionella föreläsningsprogrammet här i Chicago:

"If you basically don't know what you're doing, obviously it helps to be funded by a mildly excentric rich young guy."

Zach och hans team gjorde vad de kunde för att lära sig att göra säljande omslag, och i processen tvingades de testa och ompröva många av de konventioner vi tidningsmakare accepterar som självklarheter. På så sätt hör Good till de enstaka tidningar, som till synes från ingenstans, dyker upp och förändrar konventioner och skapar nya trender i tidningsmakande.

Det är en påminnelse om filantropernas och entreprenörernas betydelse för den kreativa utvecklingen i vår bransch. Se på Bon. Se på Pop/Bibel. Se på RayGun, Wired, Moderna Tider, Filter/Offside eller för all del Okej.

Dessutom var detta andra gången under Folio Show som jag hörde en tidningsman prata om vikten av att göra omslag med "poster quality". Den andra var Time Magazines Ed McCarrick.

Och som Zach avslutade med:

"When you do covers. Try to make art."

Amen.

(Se en videointervju med Goods grundare Ben Goldhirsh här.)

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation, media, Folio Show