Har du rätt ambassadör?

Modcloths kampanj, där de fick modebloggare att bära och rekommendera deras kläder, blev en mätbar framgång. De modebloggare som valdes ut fungerade som ambassadörer in i en målgrupp som ville och kunde köpa Modcloths kläder. Över 27,000 besökte en sida där de kunde köpa plaggen som ambassadörerna rekommenderat. Inom 24 timmar var 5 av 14 plagg slutsålda, och kampanjens kostnader på god väg att täckas.

e-skoaffären Shoes of Prey skaffade sig också en ambassadör, modebloggaren Juicystar07. Hennes videoblogg om skosajten har haft över 500,000 så här långt, och lika många besökte Shoes of Preys sajt. Det tidigare rekordet var 17,092 besökare under en vecka när TechCrunch skrev om dem. Juicystar07 var helt klart en effektiv ambassadör när det gällde att locka besökare till sajten. men gav det resultat även i plånboken? Så här skrev en av ägarna, Michael Fox, i sin blogg: "Unfortunately conversions is a different story as Juicystar07's audience is primarily 13-17 year old girls. They love shoes and clearly love to design shoes but we're a little out of their budget". I samma inlägg berättar han att de sålde mer skor efter ett reportage i Nya Zeeländsk frukost-TV.

Att Juicystar07 har högt förtroendekapital bland sina tittare råder det ingen tvekan om (för mer om denna poäng, läs Jerry Silfwers inlägg). Och den uppmärksamhet som skoaffären fick i olika medier efter att hon bloggat om dem har säkert resulterat i ökad försäljning. Men kampanjen saknar ändå en nivå av fingertoppskänsla, som fanns i den ModCloth gjorde. Där var valet av ambassadör direkt relaterat till både förtroende, genomslag och kunskap ommålgruppen. Lärdomen är att titta lite extra på om ambassadören och målgruppen faktiskt överlappar varandra på alla relevanta punkter.

Update - Efter lite funderingar och feedback de senaste dagarna vill jag ta upp en annan aspekt kring detta: Shoes of Prey säljer skor som i mina ögon är väldigt utmanande. De väljer att låta en ung flicka marknadsföra dem gentemot en målgrupp av ännu yngre flickor. Flickan blir ett objekt, och den signalen sänds ut till hennes tittare. Ett olämpligt budskap, och som kommunikatörer måste vi också titta närmare på vilka signaler våra budskap förmedlar.

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Brand-o-meter.se tar tempen på svenska varumärken

Jag har hittat en site som listar vad folk i Sverige förknippar med olika välkända varumärken - Brand-o-meter.

Jag som främst arbetar med internkommunikation är inte helt säker på hur detta kan användas i mitt arbete. Men om den externa perceptionen inte är i linje med hur företaget vill uppfattas, kan man ju undra hur den interna perceptionen ser ut.

/Helle

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Idéer som aldrig borde lämnat byrån...

Bra kommunikation bygger på respekt för mottagaren, uppriktighet och en vilja att skapa en relation som kan utveckla och fördjupas.

Med detta i tankarna undrar jag hur den byrå som kom på idén och den kund som godkände förslaget tänkte i följande tre fall:

1. VisitDenmark (Danska statens turistbyrå) som tyckte det var bra reklam för landet att låta en ensamstående mamma efterlysa pappan till sitt barn via You Tube. Filmen drogs in när det avslöjades att allt var fejkat, men ni kan se den här och läsa hela historien här. Om ni vill ta del av de ansvarigas märkliga resonemang kring varför detta är bra för bilden av Danmark så hittar ni det här.

Det enda positiva är att det börjat dyka upp parodier på You Tube. Här en pappa från Sverige

2. Kexchoklad-reklamen. Se den här. Därefter får du gärna berätta för mig hur detta för det första kan få någon att vilja köpa en kexchoklad och , för det andra, vilket slags varumärke Cloetta försöker bygga med den. Grupperingarna Elak tjej och Killar som gillar att få brännskador-nischen kan ju inte vara sådär gigantiska ur marknadssynpunkt?

3. Telefonjack, nej tack-kampanjen från Tre. Här är ett klipp. Jag gillar inte reklam som devalverar symboler som betyder och har betytt mycket för en stor grupp människor. Handelshögskolan körde samma dumma grej för några år sedan när de hängde en parodi på Solidaritets-loggan (den polska fackföreningsrörelsen som bidrog till murens fall) på sin fasad. Telefonjack-loggan är en parodi på Folkkampanjen mot kärnkrafts logga från folkomröstningen mot kärnkraft 1980.

Tre bra exempel på riktigt dålig kommunikation. Något för oss alla att lära av.

/Pontus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Varumärket på You Tube: Tiger går på vatten

Jag har tidigare skrivit om Comcast och den missnöjda kunden som filmade en av deras servicetekniker när han somnade på jobbet. Kunden lade upp klippet på You Tube, Comcasts reaktion var att sparka teknikern, och därmed dra på sig rejält med negativ publicitet. Ett skolexempel på hur man inte vårdar sitt varumärke, vare sig på nätet eller någon annan stans.

När speltillverkaren EA Sports råkade ut för en You Tube-film som skojade med en av deras produkter så gjorde de precis tvärtom. Signaturen Levinator 25 lade upp ett klipp som visade hur Tiger Woods gick på vattnet i golfspelet Tiger Woods PGA Tour 08, och döpte det till The Jesus shot:




EA Sports respons såg ut så här:




Filmen riktade sig direkt till Levinator 25 (som faktiskt fick en slant för besväret), och har hittills haft över 3 miljoner besök. Om du vill veta mer finns hela historien här.

Kul film, glimten i ögat, värme och respekt för engagerad användare – klockren strategi för sociala media.

/Pontus

Varumärket på YouTube: Vem äger ICA-Stig?

”Wassup 2008” dök upp i slutskedet av presidentkampanjen i USA och väckte en hel del uppmärksamhet. Bara på You Tube har den setts närmare fem miljoner gånger på bara två veckor. Det är en ny version av en reklamfilm för Budweiser från 2000, men denna gång gör den reklam för Barack Obama. Här är originalet och den nya versionen:





Hur kan karaktärer från en Budweiser-reklamfilm kan dyka upp och göra reklam för Obama åtta år senare? Det kan knappast vara i öljättens intresse att så tydlig associera sig med en av kandidaterna. BusinessWeek grävde lite djupare i storyn och avslöjade följande intressanta fakta: Budweiser ägde aldrig rätten till karaktärerna i Wassup-filmerna (det gjordes ett antal), utan man hyrde dem bara av regissören på fem år. Alltså kunde de sedan göra comeback på det här sättet. Det var upphovsmannen och regissören Charles Stone III som tog initiativet och samlade ihop alla originalskådisarna (han spelar själv den första killen, som ligger i soffan). Alla ställde upp gratis och med hjälp av frivilliga landade notan för alltihopa på 6,500 USD. Antagligen den mest kostnadseffektiva viral som någonsin producerats!

Men filmen väcker också frågor kring upphovsrätt och varumärkesbyggande. Om det inte är företagen som äger figurerna i sina egna reklamfilmer, kan de då byta sida om det kommer ett bättre erbjudande? Kommer vi att få se Iprenmannen och Lotto-Åke göra reklam för politiska partier i nästa val? Eller kommer ICA-Stig att plötsligt ta steget över till Coop? Eller kommer äntligen min gamla favorit, den legendariska Mr Jim, att göra comeback?

Barack Obama når ut med web 2.0-kampanj

USA-politiker har länge varit bra på att utnyttja webben på olika sätt. Årets presidentkampanj har på många sätt inneburit ett genombrott för web 2.0.

Barack Obamas kampanj är den som tagit utvecklingen längst. Nu senast genom att köpa en reklamskylt i on-line-spelet Burnout Paradise för Xbox 360. Och trots att bilarna i detta racingspel färdas i höga hastigheter tog det inte lång tid innan skylten uppmärksammats och diskussionen var igång om hurvida den var äkta eller inte. Svaret lät inte vänta på sig, kampanjen hade verkligen köpt skylten.

Ända sedan starten har Obama-kampanjen varit långt framme i sitt utnyttjande av webben. Startpunkten är barackobama.com, där du kan ta del av de senaste budskapen, donera, handla och så vidare. Därefter kan du gå vidare och skapa din egen del av sajten via mybarackobama, där du bland annat kan blogga, ordna möten och sprida budskapet vidare. Om du är en användare av sociala nätverk finns Obama tillgänglig på Facebook, LinkedIn och My space.

De senaste kampanjframträdena och reklamfilmerna läggs upp på You Tube, och där finns även den officiella temasången ”Yes we can” och den allt annat än officiella ”I have a crush on Obama” av Obama girl. Det går också bra att besöka kampanjens kontor i den virtuella världen Second Life, där Barack framträtt som talare.

Fast Company rapporterade tidigare i år hur kampanjen framgångsrikt samarbetat med Community Connect, som driver webbplatser som blackplanet.com, asianave.com och migente.com. På så sätt når man minoritetsgrupperna i deras egna communities.

Och nu finns man alltså även mitt bland de ivriga virtuella bilförarna på Burnout Paradise. Läs mer på Giaom. Vem vet, nästa steg är kanske att du kan raca mot en virtuell Obama, eller varför inte dra på äventyr med honom i World of Warcraft.

/Pontus

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, företagskommunikation, sociala medier, webb, annonsering

Playing with advertising research?

TECH news site The Register has reported on a study of 1300 gamers that found 80 percent of them liked video games with in-game ads as much as they did those without them… and 61 percent even said the ads improved their opinion of the game.

Now, for someone who would throw the remote control at the TV if he could be bothered to move any part of his body from a horizontal position on the couch when the ads come on, this comes as somewhat of a surprise.

That is, until I saw the study was conducted for in-game advertisement firm IGA Worldwide. You have to wonder. El Reg didn't, and ended its piece by saying that companies will be getting their advertising departments to jump on the in-game bandwagon as soon as possible.

I'm not so sure. Would you believe a study conducted by tobacco companies saying the health effects of smoking were nowhere near as bad as decades of independent medical research would suggest? Or those "independent research bodies," owned by cosmetics companies, that release studies showing that face cream really does reduce wrinkles. Perhaps these examples are too extreme, and there has been some well documented consumer interest in new advertising paradigms, but still…

One factor in favor of the validity of the IGA study is Sony's recent decision to start including in-game advertising in their products. But then The Reg did report IGA would be handling all Sony's in-game advertising deals. Perhaps Sony is hoping it will be a self-fulfilling prophecy … or am I just being too cynical again?

/Mark