Churnalism and the complicated marriage between journalism and PR

I used to be on Oprah. Well, it was a media training where the training leader pretended to be Oprah and "interview" me about how a "real" journalist thought and worked.

And my core message?

Press releases do not work. As a newspaper reporter, I hated press releases. I threw away press releases. I did not trust press releases.

Move away from the press release, I advised. Yes, it might get you a brief in a publication if they need to fill a hole or if a reporter is especially lazy or overworked or desperate.

Except, ummm, it seems that I was just a little bit ... wrong.

A colleague just sent me a bunch of links on "churnalism," or the art of cutting and pasting directly from a press release into a news story.

The terms comes from the 2008 book Flat Earth News by British journalist Nick Davies. And it picked up serious stream recently when the Media Standards Trust foundation in the UK recently launched churnalism.com. At this website, you can paste in a press release and see if there any stories in the mainstream British print press based on it and see what percentage of the release was directly cut and pasted into the story.

Digression -- This is a brilliant idea, but the site itself is limited to the UK and to mainstream media, not the trade or tech press. I spent a frustrating half an hour yesterday plugging in English-language press releases from Sweden or from tech companies in the US with no hits.

In fact, churnalism.com highlights an important global communications issue but does come from a very UK-focused place. My gut tells me that larger mainstream US newspapers are not as likely to practice churnalism, but that trade or tech blogs in the US are more likely to cut and paste a press release, which is probably a big enough market for churnalism practitioners to thrive in. Not better than the UK, just different.

Back to the story -- To publicize the website, the Media Standards Trust had independent filmmaker Chris Atkins pull a series of hoaxes on unsuspecting news desks across the UK. Atkins got fake stories on a male beauty product called the penazzle, "chastity" garters, and the British prime minister's cat in a whole series of newspapers and radio outlets.

Then, in cooperation with Atkins, The Guardian in the UK exposed the hocus pocus of churnalism.


Embarrassing? Oh, yes.

In a PRWeek story, many PR execs dismissed the new site.

‘I’m not sure why anyone would want to go to the time and effort of producing a website to prove something that no-one really cares about,’ said Mark Stringer, founder of Pretty Green. ‘The fact is that good PROs know what journalists want and, in the main, write good press releases to help provide content for them.

Now, I still consider myself a journalist but I also mostly work in communications for corporate clients these days. So I see both sides of this. And I do believe there is a happy medium between the PR industry and journalists.

From a PR point of view, there is becoming a trusted source for trusted journalists who are not so lazy as to practice churnalism. There is taking the bad with the good and building credibility through honesty and openness. And this gets you more than the flash churnalism on the front page of a website for a day or two or the churnalism of your product filling up the briefs column that almost nobody might read.

Bypassing the quick and easy for building long-term relationships will almost always get you the big stories and the better brand building.

In a comment on the PRWeek story, Keith Trivitt, the associate director of public relations for the Public Relations Society of America, summed it up nicely:

The fact is that PR pros' value largely derives from their credibility with the media, their clients and the public that consumes the news ... [But] journalists, too, have a significant role to play in due diligence to ensure the articles they write include considerable third-party validation from sources other than those given to them by PR pros.

Perhaps, more than anything else, Churnalism.com will cause both PR pros and journalists to look at our collective work and see whether we are truly helping to expand society's collective knowledge.

If not, what can and should we be doing to fix that?

Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Läsvärt om journalistrollen

Fredrik Strömberg skriver initierat och mycket tänkvärt om journalistrollens förändring och framför allt om det gap som finns mellan den bild av medielandskapet blivande journalister får lära sig under utbildningen och hur det ser ut i verkligheten. För alla som arbetar med medierelationer är detta måsteläsning, Fredriks analys ger bra insikter i hur många journalister och framför allt de som lär upp dem tänker och resonerar.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Byt perspektiv på PR!

Plats: En tidningsredaktion någonstans i landet. Telefonen ringer:

Journalist "Ekonomiredaktionen"

PR-konsult "Hej, har du fått rellen om GrymtGotts nya fisksoppa med lakritssmak?"

Journalist"Nja, jag vet inte...du, jag har lite mycket..."

PR-konsult "Alltså, GrymtGott är marknadsledande i det här matsegmentet!"

Journalist "Va, är dom marknadsledande. Ja, då ska jag kolla mejlen igen."

PR-konsult "Dessutom har dom tagit fram nya kärnvärden och en ny vision"

Journalist "Wow, det här måste ut på nätet bums! Jag vill intervjua dig direkt!

PR-konsult "Eller så kan du få prata med deras VD"

Journalist "Nej, nej, jag pratar hellre med dig. Det känns mer trovärdigt att prata med någon som egentligen inte vet särskilt mycket om företaget eller branschen!"

Känner du igen det här samtalet? Nej, inte jag heller. Ändå måste det äga rum varje dag, runtom i medielandskapet. Alltför många företag verkar lägga upp sin mediastrategi utifrån ett totalt innefrån-perspektiv och en tro på att PR-konsulter kan representera dem på ett trovärdigt sätt. De bryr sig inte om att lära sig de mest grundläggande sanningar om hur journalister tänker eller hur arbetsdagen ser ut på en redaktion. Än mindre tänker de på sådana saker som nyhetsvärdering, målgrupper för en viss typ av media eller det enkla faktum att nästan alla medier är vinstdrivande företag.

De företag som vill skapa trovärdiga och långsiktiga relationer med media måste jobba utifrån ett helt annat synsätt. Lära känna hur medievärlden fungerar, hur journalisternas vardag ser, vad som fungerar och inte fungerar i olika typer av medier, förstå vad nyhetsvärdering är och att alla medier drivs av både lönsamhetskrav och en agenda. Därefter kan man börja arbetet med att försöka få ut sina nyheter och berättelser i media. Och jag säger försöka, för framgången kommer att variera.

Och använd gärna PR-konsulter, men använd oss för att lära dig mer om hur media fungerar, för att hjälpa dig att utforma strategierna och ta fram budskapen. Inte för att äga relationen till journalisterna. Det ska du göra själv. Annars framstår inte ditt företag som trovärdigt.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Live feeds – do they let people make up their own minds?

100 days into the BP oil disaster, there is no doubt that the company handled the PR around the incident appallingly – as mentioned by my colleague Colm O'Callaghan in an earlier blog post. Ironically, perhaps the biggest PR gain from the ordeal was being forced to open up its live feed from the remotely operated vehicles.

Since then, BP has built an entire web site around the "initiative." Whether you are of the conspiracy bent and think it is all a cover up, or a believer that the spill footage is accurate, the hit rate on BP's and other sites, says a lot about people's desire to know – a quick Google search finds 9 million pages of "BP live feed" and YouTube users have created a further 1600 entries (admittedly many of them are from people with "proof" of the conspiracy.)

Perhaps the interest stems from BP's initial closed-lip policy, which left most wondering what they were trying to hide. Perhaps the chance to see for themselves, rather than rely on the corporate spin machine, was the motivation. As one blogger, Amy Judd summed it up in mid-July: "Many are looking at the live feed link to make sure no oil can be seen leaking in to the water."

Interestingly, once the feed was in the public domain, the online backlash against BP started to turn (well, a little bit). Instead of blanket condemnation, commentators started talking about the "extraordinary" lengths BP was taking. Public comments in response to CNN and BBC articles moved from indignant outrage at the corporate machine to cautious optimism that a solution was just around the corner.

Obviously, this will not counteract the bad publicity around the world's worst oil spill, but it has certainly put a "cap" on it.

A similar phenomenon was seen during the height of the Iceland volcano eruptions. PR was obviously not an issue here – I don't think the volcano was overly concerned about public backlash – but there was a similar amount of gloom and doom in the opening days; travelers stranded, airlines losing massive revenue, tourism destroyed, whole economies suffering.

But with the ash cloud on again/off again, people turned to the live feed from the volcano itself for "accurate" information. One friend traveling from the UK told me she checked the footage herself the morning of the flight to decide whether it was worth making the taxi ride to the airport.

Link: the original live feed site (obviously without a feed now). It's worth making the journey just to play the Volcanic Airways game!

Michelle Walkden

Communications consultant

So, who’s JG Communication? We’re Sweden’s largest and, we think, ‘leading’ communications agency in Sweden. We help our clients have conversations with the people that matter most to them using the tools that matter most to us, words, sound and vision


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Har du hört att kronprinsessan Victoria har gift sig?

Jag slår upp en tidning och läser om en naturkatastrof med åtskilliga dödsoffer vid sidan av en glättig annons om stekpannor. Det är vanligt med den sortens blandat innehåll i alla kanaler och det är ingenting vi reagerar över nämnvärt.

Krig och soffor, klimatförändringar och solmadrasser, vi har blivit blasé inför de budskap vi omgärdas av, frågan är i vilken utsträckning vi alls registrerar dem. Ett budskap som däremot knappast kan ha undgått någon är att kronprinsessan Victoria gifte sig med sin prins i lördags.

En privat sak blir en riksangelägenhet och en offentlig angelägenhet. En ceremoni i kyrkan som i allmänhet är förbehållen nära och kära, blir en tillställning för en vidare krets och kablas ut till miljoner tittare runtom i världen.

Det mest intressanta i den här historien är väl kanske just att allmänheten sluter upp kring sagan. Kortegevägen kantades av hyllande skaror. Miljontals satt bänkade framför sina TV-apparater. Allmänheten bryr sig om att kronprinsessan inte snubblade på klänningen, att det blev sol och inte regn, att ingen tappade ringen eller ansiktet och att paret ska få leva lyckliga i alla sina dagar.

Sagan om prinsessan som fick sin prins berör och den berör många. Vi har vår egen Truman-show, men där huvudpersonerna är väl medvetna om att deras livshistoria exploateras för att förse allmänheten med äkta sagostoff och forma Sverige-bilden. Synnerligen sagolik PR.




Anna Kiefer

Kommunikationsbyråns egen kommunikationschef med särskilt starkt intresse för framtidens kommunikationsvägar.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.




Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Brian and Liz at the World PR Forum

This week more than 400 communicators from around the world gathered in Stockholm for the World PR Forum.

I had the honor of speaking during the lunchtime session about how Obama built his volunteer operation on the ground. The response was great, and as usual there were lots of enthusiastic questions about what might be applicable over here.

But the real star of the show was American social media guru Brian Solis, who held court during the opening address.

He talked about the changing role of PR, from being something event driven (i.e. read our press release!) to something participatory. As communicators we no longer have control over the whole process--as soon as someone reads our message and shares it, anything can happen.

Here are just some of the interesting take-aways from his presentation:

• The lifespan of a Twitter re-tweet is one hour
• The press release is 104 years old, and according to Brian, “it still sucks”
• It doesn’t count if you engage with those who are already following you
• The future of the press release? It will look more like a blog post
• No one department can own social media, it has to be integrated into the entire business (and of course I couldn’t help think of how Obama did this with his campaign.)
• These days your level of influence on-line matters. There are some American companies that won’t hire you without knowing your Klout score, a kind of credit score for the social web.

For more of Brian’s wit and wisdom, check out his website.

ELIZABETH WALENTIN

Elizabeth Walentin may be new to the blogging scene, but she's an old hand when it comes to strategic communications. An American with five years in Sweden under her belt, her areas of expertise include presentation training, media relations, and political strategy. She is a communications consultant and head of Education at JG Communication.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

I care about the small people too

Could the media handling of the BP oil spill get worse?

Most media-management and crisis management books (particularly in the US) highlight the 1989 Exxon Valdez oil spill as a textbook example of how not to do it. For twenty years media schools have been telling their students that when a crisis hits ignore the lawyers because the lawyers in the US are scared of litigation and will recommend silence as the best response.

But of course it's actually the worst response so the media books will tell you to acknowledge the problem, apologize immediately, admit fault and show that you're doing everything you can to fix it.

When the Exxon Valdez oil tanker ran aground in 1989 spilling thousands of barrels of oil into Prince William Sound, the company was criticized for doing too little, too late. The measures being taken were shown not to be working and the Chairman of Exxon was noticeably absent from the media during the crisis.

Sounds familiar? Add to the fact that in today's environment people talk with more people in more places and at a frenetic pace.

BP's chairman Carl-Henric Svanberg usually does a pretty good job when he's handling the media but the "we care about the small people," quote is going to haunt him and I'm not really sure that the 'lost in translation' excuse was so good either. A direct translation into Swedish would not be suitable for a Swedish audience either.

And during all this time, more than 5 million people have been watching this recently released parody on YouTube and a mash-up has been done which shows you how the oil spill would affect your part of the world.

If it was imperative to ignore the lawyers, admit fault, be visible and act immediately back in 1989, then the need for acting fast in 2010 is business critical.

The BP Communications team has a big job ahead. The spill alone was a PR disaster. The handling itself is now turning into another one. Ideas anyone?

Colm O'Callaghan is JG Communication’s Head of Operations so when he’s not blogging he’s looking after the day to day business at this wonderful communicaitons agency.
So, who’s JG Communication? We’re Sweden’s largest and, we think, ‘leading’ communications agency in Sweden. We help our clients have conversations with the people that matter most to them using the tools that matter most to us, words, sound and vision.



Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Om det inte är viktigt, varför göra det?

Jag gillar konsekvens, det är alltid trevligt med organisationer och personer som har ett förhållningssätt och handlar utifrån det.

Så när jag såg detta uttalande: "I don't think there is a single example where social media has impacted directly on the reputation or share price of either of these significant organisations" tänkte jag Bra! Här är en kommunikatör med en klar och tydlig bild av vad han vill göra. Han har bestämt sig för att säga nej till sociala medier. Det blev ännu tydligare när han lite senare sade

"If a subject gains traction in the social media domain, if its important, it very quickly feeds into the mainstream press. And when the Daily Mail phones to tell you that you've got a problem, you know you've got a problem. There is a self-alerting mechanism."

Uttalandena kommer från Peter Morgan. Han syftade på BT, där han varit kommunikationsdirektör, och Rolls Royce (flygmotorer, inte lyxbilar), där han numera är Director Corporate Affairs. Läs mer om när han sade detta i en ingående postning på PR-bloggen In front of your nose, eller ladda ned det här.

Med så kraftfulla uttalanden borde det vara bombsäkert att det inte skulle gå att hitta Rolls Royce ens i närheten av sociala medier. Kunde man ju tro. Men nej. RR finns både på Facebook (i minst tre versioner), och även på LinkedIn. Så mycket för Peter som en man som av konsekvens.

Han sade också så här "For decades there have been people in pubs all around Britain saying how much they hate BT or how frustrated they are with Virgin Atlantic or whatever. The fact that they now spout their opinions on a social networking site doesn't make them any more important or more alarming."

Jag tycker det blir fel här med. Det var mycket lättare att ignorera missnöjda kunder så länge de vädrade sin frustration på den lokala puben och liknande. Men med internet och sociala medier kan missnöjda kunder snabbt hitta varandra och börja bygga en opionsstorm. Ett genuint missnöje som först syns på nätet kan snabbt växa till en bojkott, eller att kunderna helt enkelt röstar med fötterna och går någon annanstans. När det händer tror jag till och med att Peter skulle lyssna.

Slutsats: Det står dig fritt att formulera vilken strategi du vill kring ditt företags eller organisations kommunikation. Men om du väldigt tydligt uttalat att du anser en kanal vara meningslös, avstå då från att vara där. Stå för dina beslut.

/Pontus

Pontus Staunstrup är kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i webbstrategi och sociala medier. Han gillar företag och organisationer som verkligen försöker ta reda på var deras målgrupper befinner sig och sedan pratar med dem där.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

JG Communication
Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

PR ur företagens och medias perspektiv

Under rubriken Behovet av professionell PR skriver Jesper Wendel om läget på PR-arenan. Ett stycke i hans inlägg fick mig att fundera lite.

Så här skriver han: "En annan viktig del i debatten är det faktum att företag, stora som små, inte alltid har tid eller kunskap att reflektera över och bearbeta sin kommunikation på egen hand. Särskilt inte när medielandskapet har växt enormt de senaste åren. Varför inte överlåta strategierna och skrivandet till professionella aktörer. Aktörer som under lång tid har utbildat sig, skapat nätverk med journalister och andra kommunikatörer samt skaffat sig erfarenhet och som dessutom arbetar med kommunikation på heltid. Gör man rätt från början kostar det mindre pengar."

Ur både företagens och journalisternas perspektiv finns det en fara med att överlåta strategierna och ägandet av relationerna till media på en tredje part - oavsett hur kompetent den parten är. Ansvaret för strategier, inom kommunikation precis som på alla andra områden, kan och skall aldrig lämna företaget. Blir det så har företaget djupa problem på mer än ett område. Däremot är det förstås bra och kostnadseffektivt att ta hjälp av proffs som rådgivare, bollplank och utförare.

På samma sätt måste företaget äga relationen till media, inte abonnera på en nätverk som tillhör en utomstående part. Det är inte trovärdigt. Här överlappar dessutom företagets intresse journalisternas. Fråga en journalist vem han eller hon vill ha en relation med, företaget direkt eller deras inhyrda PR-konsulter, och svaret kommer överväldigande att vara alternativ ett. Återigen, det har med trovärdighet att göra.

Det vi som arbetar med kommunikation kan och skall bidra med är kunskap, om medielandskapet, om hur journalister arbetar och tänker, om hur starka och intressanta berättelse kan utformas. Vi ska vara experter, rådgivare, bollplank och skribenter om så behövs. Vi kan hjälpa till att utforma strategier och bygga relationer, då blir det både kostnadseffektivt och bra, ur såväl företagens som medias perspektiv.

/Pontus

Pontus Staunstrup är kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i webbstrategi och sociala medier. Vid sidan av detta undervisar han flititgt, bland annat i ämnet medierelationer.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

JG Communication

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation