Är humor roligt?

Att använda humor och ironi i kommunikation kan vara känsligt, det har inte minst Comviq fått erfara då man stoppat sin reklamfilm, gjord av Forsman och Bodenfors. I filmen görs en parodi på Radiotjänsts reklam där en kör lovprisar licensbetalare, i Comviqs fall så trakasserar kören en person som inte har ett Kompisabonnemang.

Och i efterdyningarna diskuteras det friskt på bloggar och inlägg om det var rätt eller inte, bland annat över 40 kommentarer till Dagens Medias artikel.

Åsikterna går isär om vad man kan skämta om, men även hur man kan skämta om saker. Och humor är personligt, alla skrattar inte åt samma saker. Men livet är för allvarligt för att inte kunna skämta om det.

För humor i allmänhet, och ironi i synnerhet, är ett effektivt sätt att kommunicera. Det har historien visat, alltifrån Charlie Chaplins klassiska film Diktatorn via monologer som sannolikhetsteorin av Tage Danielsson till dagens humorprogram i valtider.

Om man vill ha en större frihet om vad man skämtar om spelar kanalen roll. Om man går på en konsert med Eddie Izzard, vet man på förhand att inget är heligt. Däremot en reklamfilm i pausen i favoritprogrammet kan vara svårt att värja sig mot, så där måste ämnet för humorn väljas med omsorg.

Men hellre ett klavertramp då och då än en humorbefriad reklam- och kommunikationsvärld. Så länge leve humorn – överallt och i alla former, även om det kan bli fel ibland. Eller som Robert Broberg sjöng: ”bättre vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja".

/Magnus Lindén

P.S. Såg också att en av mina favoriter inom genren ironisk humor har återuppstått i digital form, Tom Lehrer finns på Youtube och på DVD. Rekommenderas varmt.

Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

PR ur företagens och medias perspektiv

Under rubriken Behovet av professionell PR skriver Jesper Wendel om läget på PR-arenan. Ett stycke i hans inlägg fick mig att fundera lite.

Så här skriver han: "En annan viktig del i debatten är det faktum att företag, stora som små, inte alltid har tid eller kunskap att reflektera över och bearbeta sin kommunikation på egen hand. Särskilt inte när medielandskapet har växt enormt de senaste åren. Varför inte överlåta strategierna och skrivandet till professionella aktörer. Aktörer som under lång tid har utbildat sig, skapat nätverk med journalister och andra kommunikatörer samt skaffat sig erfarenhet och som dessutom arbetar med kommunikation på heltid. Gör man rätt från början kostar det mindre pengar."

Ur både företagens och journalisternas perspektiv finns det en fara med att överlåta strategierna och ägandet av relationerna till media på en tredje part - oavsett hur kompetent den parten är. Ansvaret för strategier, inom kommunikation precis som på alla andra områden, kan och skall aldrig lämna företaget. Blir det så har företaget djupa problem på mer än ett område. Däremot är det förstås bra och kostnadseffektivt att ta hjälp av proffs som rådgivare, bollplank och utförare.

På samma sätt måste företaget äga relationen till media, inte abonnera på en nätverk som tillhör en utomstående part. Det är inte trovärdigt. Här överlappar dessutom företagets intresse journalisternas. Fråga en journalist vem han eller hon vill ha en relation med, företaget direkt eller deras inhyrda PR-konsulter, och svaret kommer överväldigande att vara alternativ ett. Återigen, det har med trovärdighet att göra.

Det vi som arbetar med kommunikation kan och skall bidra med är kunskap, om medielandskapet, om hur journalister arbetar och tänker, om hur starka och intressanta berättelse kan utformas. Vi ska vara experter, rådgivare, bollplank och skribenter om så behövs. Vi kan hjälpa till att utforma strategier och bygga relationer, då blir det både kostnadseffektivt och bra, ur såväl företagens som medias perspektiv.

/Pontus

Pontus Staunstrup är kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i webbstrategi och sociala medier. Vid sidan av detta undervisar han flititgt, bland annat i ämnet medierelationer.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

JG Communication

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

YES HE DID!

I often hold lectures for our clients about the communications strategies behind Obama's presidential campaign. And inevitably the question comes up, "yes, he was so succesful then, but how is he doing NOW???" (often said with equal parts sarcasm and scepticism.) Normally, I try to remain neutral on the subject of Obama's current performance. My area of expertise, after all, is campaign strategy and media relations, not the day-to-day work of governing in Washington.

And besides, I live in Sweden now. Even with my American passport, it's not always easy to understand the sudden shifts of public opinion in my homeland. Case in point: the Tea Party Movement.

Still, I couldn't help but get excited about Obama's recent victory with the health care bill. The same principles that helped him win his election campaign - from engaging new groups to employing social media - were used in this fight. It just goes to show that careful preparation and a well thought out communications plan can make all the difference, whether you're running a campaign or running a country.
/Elizabeth

Elizabeth Walentin is JG's in-house political communications expert. She has a master's degree in public policy from Harvard's Kennedy School of Government, and has worked for the Obama campaign in Virginia as well as Howard Dean's campaign in South Carolina.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Global uppvärmning av samtalsklimatet

Konsten är fri! Yttrandet är fritt! Men tonen blir skarpare som en följd av teknikutvecklingen.

Journalister intygar att de får starkare reaktioner än någonsin tidigare på sina artiklar, sträckan mellan tanke och handling förkortas och därmed bromsas också impulsstyrningen. Det är lätt att skicka ett e-mail medan avsändaren fortfarande är i affekt, på den gamla brevtiden hann avsändaren kanske få perspektiv och kyla av sig på vägen till brevlådan.

Diskussioner förs alltmer i bloggar och chattrum, där individerna avpersonifieras och den ömsesidiga respekten bleknar i avsaknaden av det personliga mötet. Tekniken bäddar för allt större interaktivitet, transparens och meningsutbyte, vilket samtidigt ställer högre krav på hänsyn, ansvar och respekt.

När vi per automatik har världen som arbetsfält blir det också nödvändigt att beakta hur våra budskap kan tänkas mottas i en betydligt bredare krets än närmaste grannen. En provocerande teckning i en svensk kontext som kanske tidigare inte skulle rönt större uppmärksamhet, blir numer snabbt tillgänglig i en långt vidare krets och föremål för kraftiga reaktioner.

Vilket samtalsklimat vill vi ha i vårt globala offentliga rum? Om vi alla ska åtnjuta samma frihet, hur långt kan då en individs fri- och rättigheter sträcka sig utan att börja inkräkta för mycket på andra individers dito? Yttrandefriheten måste värnas, men vari består den och hur fri är friheten?

På nytt får vi ställa oss frågorna som man ställde sig under antiken, nu när agoran blivit global.



Anna Kiefer

Kommunikationsbyråns egen kommunikationschef med stort intresse för framtidens kommunikationsvägar.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss: ord, ljud och bild.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

lessons in media mashups from capt. james t. kirk

Let, us all pay homage to William Shatner - not because he is camp, or funny, or a deceptively good actor. Well, yes, let us admire him for all that but also for a talent for cultural mashups, for his ability to keep moving the Shatner brand forward, so to speak, for almost 50 years.

I am quite sure there are plenty of entertainers in their late 70s schooled in both the last vestiges of vaudeville and classical theater who could pull off a faux poetry reading of an inane Twitter account on late night TV.

But only Star Trek hero and famed overactor Shatner gets that call. This has gotten much play in the past week but is worth reposting. Here is Shatner reading supposed tweets from Levi Johnston, the ex-boyfriend of the daughter of former US vice presidential candidate turned media hound Sarah Palin. He is also the father of Palin's grandchild.



It turned out to be a fake Twitter account, and NBC officially took the clip down, though it is obviously still floating around their system.

So Tonight Show host Conan O'Brien brought Shatner back the next day to read "real" Levi Johnston quotes.



This is funny. The schtick was even funnier over the summer when Shatner did dramatic readings of Sarah Palin's rambling resignation speech and then her Twitter account.

Think about this mashup. You have an aged dramatic TV actor reading a Twitter account of a 19-year-old in the style of the 1960s as well as in the most ancient of literary forms (poetry) - and all on the Tonight Show, a fading but still influential cultural institution in the US.

And they did not roll Shatner out of the mothballs for this either. At the age of 78, he is the star of his own video blogs, currently on YouTube, as well as his own interview show. He does campy yet hip commercials for Priceline.com. He is winning acting awards. He creates more buzz by not appearing in the new Star Trek movie than he would have by slipping into that uniform one more time.

Now I am fairly sure that Shatner did not come up with the Twitter readings or the commercial concept or the vlogs. But he either has really good people or he has an uncanny ability to know when to say yes. Probably both.

He has much to teach us - how to play to our strengths while moving in new directions, how to mix media and formats without diluting our "brand," how to survive in a world where nothing is like it was just 20 years ago.

And to do it all to the beat of a bongo drum.




Nathan Hegedus

Disruptive Media 3 december, häng med online..

3 december är det dags för den tredje omgången av Disruptive Media Conference:

"Vi satsar denna gång på att delge dig framgångsrika fallstudier inom sociala medier men också hur vi smart använder nätet och sociala medier för att kommunicera kostnadseffektivt i lågkonjunktur och bygga värdeskapande relationer."

Programmet med talarna finns här och live-sändningen här med chat-rum under.

Vill du följa åhörarnar kommentarer på jaiku.com är adressen dit http://jaiku.com/channel/DisruptiveMedia.

Efter konferensen läggs inspelningar på http://www.disruptivemedia.se/konferenser/video


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation, disruptive media, sociala medier, web 2.0

MoMa fick rekordbesök med innovativ blogg

En blogg. Det var det enkla receptet för att MoMA (Museum of Modern Art) i New York, skulle få sin mest besökta utställningssajt någonsin.

Efter att funnits online i 14 år och lagt upp mer eller mindre statiska kampanjsajter för sina utställningar, ville MoMA göra något annorlunda. Man vände sig till Flat Inc, en multidisciplinär byrå (vi på Citat Journalistgruppen skulle säga att de jobbar med integrerad kommunikation) som arbetar med de flesta kanaler, print, webb, film med mera.

Flat fick fria händer. Utställningen handlade om "prefab houses" (hus som byggs av prefabricerade moduler). Dels historiken bakom detta sätt att bygga, dels hade fem arkitekter fått i uppdrag att bygga sin vision av hur ett "prefab house" skulle kunna se ut. Utställningen skulle inte öppna förrän de byggt färdigt, men själva bygget skulle pågå i månader innan dess.

Flat såg möjligheten till att engagera potentiella besökare redan i denna process. Man valde den enklaste möjliga vägen - en blogg. De fem arkitekterna skrev dagbok om arbetet, problemen, våndorna och framgångarna i de olika projekten. Bloggen marknadsfördes på MoMAs webbplats och en del tidningar skrev om den. Besökarna flockades. Kring bloggen byggdes sedan den övriga sajten upp. När utställningen väl öppnade ville förstås alla som följt bloggen se resultatet i verkligheten. (Utställningen har stängt men sajten finns kvar på www.momahomedelivery.org)

Att på detta sätt engagera kunder eller besökare i vad som sker "bakom kulisserna" är ett utmärkt sätt att skapa relationer. De känner delaktighet och kan kanske till och med kan vara med och påverka processen eller resultatet av projektet, om du ger möjlighet till kommentarer och feedback. När sedan utställningen öppnar eller tjänsten lanseras har du redan en grupp lojala fans - utan någon gigantisk reklamkampanj.

/Katarina och Sara från studieresa

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Web 2.0 Summit: Berätta din story med Flash

I en workshop kallad Web 2.0 Powered by Adobe Flash visades två nya intressanta webbcommunityn upp, seesmic.com och pixton.com. De handlade om videobloggning och att skapa serier på webben.

Båda företagen säger att webbutvecklingsverktyget Flash varit en avgörande del i utvecklingen av deras tjänster.

På Seesmic.com kan man videoblogga upp till fem minuter per klipp direkt från sin webbkamera och publicera i olika feeds. Cathy och Johann visade upp enkelheten i deras tjänst genom att, inför oss i publiken, spela in sig själva och publicera det direkt. Inom några minuter hade fem personer svarat på deras blogginlägg.

Pixton.com är en tjänst där man utan att kunna rita, kan skapa och publicera sina egna serier. I communityn kan andra medlemmar sätta betyg, kommentera, samt även kopiera och bygga vidare på andras serier. Via en inbyggd koppling till Google Translator går det även att få innehållet översatt till andra språk.

Kolla in Pixtons trailer



/Christian, Titti, Ellinor och Dan

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

And the winners are...

Folio Show 2008 - dag 3. Rapport från Robert Svensson från the Windy City

Jomenvisst, det har delats ut priser här också. Eddies (som i editorial) och Ozzies (som belönar magasinsdesign). Och som i varje internationell kommunikationstävling med ambitioner så finns det oändligt med kategorier, så jag koncentrerar mig på min egen bransch, dvs custom publishing/uppdragsjournalistik. Här är årets inspirationslista:

• Hemispheres
  United Airlines inflight-tidning vann en Eddie.



• American Way
  Det gjorde konkurrerande American Airways tidning också.



• The Plaza
  De utmärkta tidningsmakarna på Touchpoint Media fick pris för sin kundtidning åt klassiska New York-hotellet The Plaza.



• Mobile
  Det kanadensiska kontoret för kommunikationsjätten WPP:s uppdragspublicistbyrå Spafax vann en Ozzie för tidningen Mobile (har inte lyckats lista ut vem kunden är).



• Four Seasons
  Hotellkedjan Four Seasons återuppväckta kundtidning fick också ett designpris. Produceras av inflight- och resetidningsspecialisterna på Pace Communications.



• Arrive
  Tågbolaget Amtrak vann en Ozzie för sin ryggficks-tidning Arrive, producerad av McMurry Inc. Föreställ er något sådant hända Kupé. That would be the day...

Hela vinnarlistan finns här för den som är nyfiken. Notera gärna Goods utsökta omslag och feature-design. Jag är ett fan.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Mildly Excentric Rich Young Guy

Folio Show 2008 - dag 3. Rapport från Robert Svensson

Säg hej till Ben Goldhirsh. Han är 28 år gammal och rik som ett troll. Bens pappa hette Bernie Goldhirsh och byggde en absurt stor förmögenhet på affärstidningen Inc. som han startade 1979.

När Bernie dog blev Ben föräldralös. Hans mamma hade gått bort något år tidigare och Ben, som just hade gått ut College, blev ensam kvar med mer pengar än de flesta av oss kan föreställa sig. För två år sedan bestämde han sig för att göra något gott av slantarna.

Det blev Good Magazine. Årets stjärnskott och en av pristagarna här på Folio Show i Chicago. Goods tagline är: "For people that give a damn", och Ben själv beskriver tidningen som en seriös och underhållande tidning för unga människor.

Ben valde medvetet att rekrytera en redaktion utan någon egentlig tidningsvana. Det viktigaste var istället att de var dedikerade och förstod idén bakom tidningen. Och som tidningens chefredaktör, Zach Frechette, sa på avslutningsövningen på det redaktionella föreläsningsprogrammet här i Chicago:

"If you basically don't know what you're doing, obviously it helps to be funded by a mildly excentric rich young guy."

Zach och hans team gjorde vad de kunde för att lära sig att göra säljande omslag, och i processen tvingades de testa och ompröva många av de konventioner vi tidningsmakare accepterar som självklarheter. På så sätt hör Good till de enstaka tidningar, som till synes från ingenstans, dyker upp och förändrar konventioner och skapar nya trender i tidningsmakande.

Det är en påminnelse om filantropernas och entreprenörernas betydelse för den kreativa utvecklingen i vår bransch. Se på Bon. Se på Pop/Bibel. Se på RayGun, Wired, Moderna Tider, Filter/Offside eller för all del Okej.

Dessutom var detta andra gången under Folio Show som jag hörde en tidningsman prata om vikten av att göra omslag med "poster quality". Den andra var Time Magazines Ed McCarrick.

Och som Zach avslutade med:

"When you do covers. Try to make art."

Amen.

(Se en videointervju med Goods grundare Ben Goldhirsh här.)

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation, media, Folio Show

Moralpanik: barn borde hoppa och leka istället

Minns en bok som ingick i en filmvetenskapskurs om tv-mediet i början av 80-talet då videon just slagit igenom på bred front. Boken vände sig till föräldrar och titeln var Leka, leva eller teva? och gav säkert åtskilliga waldorfföräldrar dåligt samvete över att ha tv hemma, och än värre, att tillåta sina barn att titta. Det handlade inte om programval eller innehåll utan att själva aktiviteten - att titta på tv - var skadligt för barnen.

Moralpaniken (wikipedia) kring internetanvändandet hos barn och ungdomar verkar också mest gälla aktiviteten - att sitta vid en dator - eftersom annat ju måste vara nyttigare, som sport och lek och umgänge med riktiga kamrater.
Moralpaniken gäller nästan alltid barn och ungdom och något de tycker om som de vuxna inte förstår sig på. Det illustreras träffande i en artikel på Sydsvenskan om vad som framkallat moralpanik genom tiderna (från jan-2008): Varning för barn.

/Eva

Andra bloggar om: moralpanik

The changing face of journalism

A recent conference in Australia on the future of journalism in the digital age has predicted a bright future for user-generated content, but at the expense of traditional newspaper journalism.

Speaking after the conference, Roy Greenslade, a former editor of Britain's The Daily Mirror and now a columnist for the Guardian's media website, was blunt in his assessment of newspapers' future when he said they were a "dead duck." He, and other industry experts who spoke, said those who traditionally advertised in newspapers were now simply finding it cheaper, easier and more effective to advertise on the web. The so-called "rivers of gold" of classified advertising revenue in particular were drying up.

For newspaper journalists, this is something of a concern, not the least because they could soon find themselves out of a job. Newspapers, especially flagship publications, were able to fund large editorial teams, with foreign and specialist bureaus, through these hefty advertising revenues. While newspaper sales are still holding up well in Australia, they have fallen significantly in Europe and North America. The cash will soon simply not be there to pay for them.

The next concern is where does this take the quality of journalism? What if the money isn't there to fund teams of investigators to analyze events and look beyond the obvious? The Australian TV program Media Watch, produced by the ABC, the publicly funded national broadcaster that also hosted the conference, stated pieces covering celebrities, entertainment and other "fluffy" subjects were far more popular on the web than the "latest dispatch from parliament."

The program showed how one flagship publication in Australia published three celebrity articles and a "funny animal story" on the front page of its online edition while not featuring one of these pieces in its print edition.

The message seems clear that models for professional journalism are going to have to adapt very quickly if it is to survive. This is where the good news comes in for budding journalists. Greenslade said in his interview on Media Watch that these new models would most likely end up involving smaller, core teams of professional journalists, funded by smaller advertising revenues, shepherding content generated by users; a host of "amateur" journalists.

And while this may bring concerns about falling quality, Greenslade says the digital format allows for mistakes to be picked up and corrected much more quickly. He pointed out most newspapers at present are very slow and hesitant about correcting and apologizing anyway.

Digital technology also allows publishers much faster feedback on what people are reading, and want to read about – even if it is about the rise in hemlines and not food prices.

Watch the full Media Watch program here.
The Guardian's media website
Roy Greenslade's blog

/Mark