Corporate responsibility reports: does anyone care? (I say yes)

How important are corporate responsibility reports? Does anyone read them? Do the right people read them, meaning, in a business sense, investors?

Or all they mostly for PR or to mollify a restless employee base?

Over The Guardian's The Sustainable Business Blog, Rory Sullivan makes a very convincing case that investors do not care about corporate responsibility reports, that they remain hyper-focused on the bottom line, not on the environmental or social impacts of their investments.

In other words, every environmentalist's worst nightmare.

But then, at the end, Sullivan turns a corner. This might be the business world today, he says. But the business world tomorrow will be different:

There is a growing consensus among investors that the production of a corporate responsibility report is effectively a minimum requirement for companies seeking to demonstrate that their social and environmental issues are being effectively managed.

The non-publication of a report, or the absence of published policies, targets and performance data, is increasingly likely to be taken as evidence that the company does not recognise social and environmental issues as management priorities, thereby raising wider questions about the quality of the company's risk management systems and processes.

Here at JG we have produced a series of corporate responsibility reports for various clients. So, obviously, I'm only writing about this on the company blog because I agree with Sullivan.

And I do really, really agree.

Right now, consumer companies are already judged by their perceived commitment to sustainability or corporate responsibility issues. And this trend will soon seep into the rest of the business world for what I see as two reasons.

The first is that poor communication on corporate responsibility will be bad business, as Sullivan says. But, also, to rip off a line from a presentation I saw recently, companies do not do business with companies. Instead, people at companies do business with people at other companies.

And people care about the environment now. They care about sustainability (at least here in Sweden). So even if it is subtle, a passive approach to environmental or corporate responsibility - meaning no one knows what you do if you have no report - will leave behind a bad taste, or the least, mean a missed chance for enthusiasm ... and sales.




Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Apps, the mobile web and the battle between platform and content

I was sitting in a meeting last week when someone said that "apps" were over. Done. Like as in so 2010. It's all about the mobile web, they said.

This really shook me. I mean, I still have a "feature phone," which means a relic, totally useless for data and not even with a nice pad for texting. I also do not own a tablet. So I haven't even started with apps yet (though I was all excited to someday go to an app store and have my mind just totally blown, man).

And now they're over?!?

Well, yes. According to VentureBeat and The Telegraph in the UK, apps are really over. From the Real Story Group:

But more importantly, mobile devices are a very volatile market. Even if you'd have the money to waste on building four different apps for the most important platforms, you may be hopelessly behind in a year's time. If the new Windows Phone 7 or MeeGo make a surge, what will you do? Ask for the budget to create even more apps? And if existing platforms start coming out in new form factors, will you update each one to make use of tablet resolutions? Do you really want to tie your mobile presence to something this fickle?

And it makes sense too. Why develop an "app" for eight different smartphone or tablet operating systems when you can just have a good mobile website for all?

Yeah, I always thought apps were stupid. Really. I have been thrilled to have that feature phone so I didn't have to deal with them.

But, really, what this highlighted to me was how muddled and shifting the balance between content, form and technology truly is right now.

I wrote a story late last year, in which Lucy Kueng, a media management expert, said that content dominates. The technology follows:

Very few people buy technology per se; they buy it because of what the technology can do for them. And they buy technology they don't particularly like if it allows them to access certain content. Thus the most compelling content is becoming ever more strategic and expensive ...

But - and here I get fuzzy and am just throwing ideas out here - isn't the platform driving the content at least to some degree? Paul Carr at TechChrunch argues that the web is nothing but an effective advertising platform, and that content on it is destined - shaped by the platform - to be driven to the lowest common denominator.

The truth is that the grand idea of the web as a content platform has failed. To make money on a web it’s all about grabbing more and more eyeballs to compensate for plummeting CPMs. On that web there’s no place for quality, and in five years time we’ll see the medium for what it really is: a brilliant advertising platform, and very little else.

And then - and I had to go here, yes - we come to Charlie Sheen and the train wreck of his recent life and media appearances.

Well, Charlie got himself on the Ustream video streaming platform the other night for his own talk show - Sheen's Korner. The host of the American version of Survivor tweeted that "the future of television is happening now," according to PaidContent. And perhaps hosted streaming is the future, where celebrities and entertainers can communicate more directly with their audiences, cutting out the middlemen of networks and studios.

But it didn't go so well for Charlie. The numbers were disappointing, he was rambling and incoherent and finally walked off the "set" on his second "show."

But what if he had been good? Would you go to a new streaming service to watch Charlie Sheen live? Is the content that important? Or will his old show, Two and a Half Men, chug on without him because it is on the right platform at the right time, regardless of quality?




Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Three ways Al Jazeera is changing communication

No one knows what the future of media will look like. Are tablets and devices going to save the day for paid content? Are legacy media companies doomed? Is Facebook the new newspaper? Will Twitter bring democracy to the furthest, most repressive corners of the world?

I don't know, but I will venture a guess. Al Jazeera will be there at the end.

The Qatar-owned news network is at the center of a dizzying swirl of worldwide trends right now. Just to run down a few:

1. The role of social media in the revolutions in Egypt and Tunisia has been widely debated. But whatever the actual influence is, Al Jazeera has been at the center of it.

A TechCrunch post detailed the surges of traffic to Al Jazeera outlets when former Egyptiain rule Hosni Mubarak resigned. And it turns out that during the heaviest surge, more than 70 percent of Al Jazeera's web traffic came as referrals from social media. And where did most of the referrals come from? Not Facebook, but Twitter. This is interesting because I've read that Facebook was the big driver for local organizers in Tunisia, not Twitter. But for Western news consumers, Twitter seems to be in the vanguard.

2. And Al Jazeera may also revolutionize the moribund US news biz. Demand is sky high for Al Jazeera English - even though it is available in only 3 million homes in the US. But people are finding it through its website, through YouTube and through set-top boxes like Roku. From the Guardian:

The Qatar-based channel's acclaimed coverage of the Egyptian crisis has been referred to as the broadcaster's "CNN moment", doing for al-Jazeera English what the first Gulf war did for CNN, pushing it to the forefront of the public's consciousness. Put simply, must-see TV. Now the challenge is to translate the plaudits into the major cable or satellite distribution deal the channel has long sought without success in the US ...

With China investing $7bn in foreign language media, we may also be witnessing the beginning of a shift, albeit slight, in the nature of global TV news and debate.

In a landscape dominated by partisan talk - see Fox News (right) and MSNBC (left-ish) - and with CNN seen as largely ineffective, Al Jazeera seems to be finding the strongest niche of all - the good reporting, hard news niche.

That this is happening in a country that demonized Al Jazeera during the Iraq War, in which its public perception was that of terrorist accomplice, is really something. It either speaks to changing American attitudes or a serious void in the American media scene.

3. There is another component to Twitter and Al Jazeera - the English one. As English becomes more and more widely spoken, it provides a larger platform for a tweet from Tunisia or a news outlet from the Middle East. I discovered this in a comment by statica from another Guardian piece:

How much more powerfully would international support for the protests in Tianamen Square, those crying for help in Rwanda or Sarajevo, have been raised if individuals around the world could have had access to specific images & statements put out by people on the inside?

I guess we're finding that out now.

Much of this is relevant to us here as communicators in Sweden. The English bit. The global platform (opportunity for people up in the far north). The role of technology and news in ordering our societies.

I wonder what more we will find out tomorrow. No matter what it is, we'll probably see it on Al Jazeera.




Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

The perspective of a baby in a bar in las palmas

This post is about perspective, about communications. It is very deep, I promise.

It is also about a funny, drunk baby trashing a bar.

An award winning short film called "Baby trashes bar in Las Palmas" by Swedish filmmaker Johannes Nyholm has gone viral, with more than 3.7 million YouTube views and counting.

Here is the author's synopsis, via NPR in the US:

A middle-aged lady on a holiday in the sun tries to make new friends and have a good time.

As with most things that go viral, the film has tapped into the big swirling mess of human opinion and perspective. In the comments on YouTube, you've got people appalled at the exploitation of the baby, alcoholics who defend it, people talking about how it depicts youth culture, and this rather perceptive one from waves2light:

This video does raise ethical and moral questions. But isn't that what art should do? Extend our perspective.

This is how most kids behave. She explores the world around her to extend her perspective. It's a learning process. This kid doesn't behave like a drunk. It is drunk people who sometimes behave like kids, forgetting everything they've learned ...

The reactions to the video are a good reminder that other people are not seeing what you see, not reading what you read, not hearing what you hear. Babies are like drunks. Or drunks are like babies. Or it's OK to use a baby like this. Or it is exploitation. Or it's funny. Or you are overreacting. And so on.

This is a lesson we need to really internalize as communicators. We have to know that people will see what they want to see in our work. But we can also be as clear as possible about our message, our theme, our vision to get as many of our ideas past the filter as possible.

Or you can be vague and provocative. Like this movie.

This is from a post by Wendy Mack, Change Catalyst:

Hundreds of others have said it, but apparently the point bears repeating: If you want your people to accept and support change, you must first show that you understand the organization from their perspective.

When we try to motivate others or mobilize energy for a change, the most important element is being able to connect with people. An authentic connection has a lot of ingredients, including understanding:

• What matters to this person;
• What is this person’s reality;
• What is this person trying to accomplish at work;
• What is getting in the way?

And to hit the way way back machine, like way back to the 80s, in the 7 Habits of Highly Effective People - which I just found in the back of our office library - you get this from author Steven Covey:

Seek first to understand, then to be understood.

I wonder what that middle aged lady in Las Palmas would say about that?

She'd probably just pour a drink on my head ...




Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

The (social media) crowd is not always right

The crowd is wise. The crowd is true. These days it is all about the power of connections, of networking, of buzz.

Well, yes, but not always.

Before the recent Grammy Awards in the US, the social media monitoring firm Meltwater came up with a very cool chart predicting the winners on social media "buzz," which is, says the company, "based on the volume of mentions and sentiment of the social media community across blogs, microblogs, social networks, comments, message boards, videos and Wikipedia."




Cutting edge, right? A new way of using communication? Maybe. It was cool enough to get a write up in Wired.

Except none of their favorites won. In fact, in two of three categories, the least favorite nominee on their chart actually won the Grammy - Lady Antebellum in Best Album and Esperanza Spalding in Best New Artist. In the Best Record category, the winner - Arcade Fire - wasn't even in the top five (I would have guessed Arcade Fire based purely on this incredible collaboration with Google - best used with Chrome).

Now these victories were a surprise to almost everybody. From an Associated Press story:

"Good thing for the Grammys that the awards continue to be de-emphasized, because it was a strange night even for a recording academy with a long history of head-scratching choices. Esperanza Spalding for best new artist? Song and record of the year "Need You Now" by Lady Antebellum? We doubt anyone will remember that song five years from now as they will, for example, Empire State of Mind."

But, regardless, it just goes to show that the wisdom of the social media crowd was, in this case, no more perceptive than anything else.

And so the Grammys remain a critical and popular mystery ... and Meltwater has not updated their blog entry either.




Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Can social media really change the world?

How much is social media changing our world? Is it simply a matter of keeping in touch with old classmates, or of supplementing the structure and activities of our daily life? Or are we talking about more radical change, of democracy spreading across the world, of entirely new models of content and new targets for that content?

There is obviously no easy answer to those questions. But people are starting to really dive into them, and as communicators, we need to pay attention, to be both attuned to the current climate and looking two steps ahead. It's that kind of world right now.

The hottest buzz on social media right now is in Egypt, with much talk about demonstrators organizing on Facebook, with the government shutting down the whole internet for days (with some unintended consequences like less spam) and with a Google executive jailed as a key leader of the democracy movement.

Stratfor has a long and nuanced take on the role of social media in the Egypt demonstrations. Basically, they say that social media is a tool, a powerful tool, but don't rely on it. Leaders still need to get out on the street and there needs to be personal contact. From their take:

The role of social media in protests and revolutions has garnered considerable media attention in recent years. Current conventional wisdom has it that social networks have made regime change easier to organize and execute. An underlying assumption is that social media is making it more difficult to sustain an authoritarian regime — even for hardened autocracies like Iran and Myanmar — which could usher in a new wave of democratization around the globe. In a Jan. 27 YouTube interview, U.S. President Barack Obama went as far as to compare social networking to universal liberties such as freedom of speech.

Social media alone, however, do not instigate revolutions. They are no more responsible for the recent unrest in Tunisia and Egypt than cassette-tape recordings of Ayatollah Ruholla Khomeini speeches were responsible for the 1979 revolution in Iran. Social media are tools that allow revolutionary groups to lower the costs of participation, organization, recruitment and training. But like any tool, social media have inherent weaknesses and strengths, and their effectiveness depends on how effectively leaders use them and how accessible they are to people who know how to use them.

This more or less agrees with Malcolm Gladwell's story in the New Yorker subtitled "Why the revolution will not be tweeted," in which he argued that personal links on social media were far, far weaker than links developed face to face. He got roundly criticized by social media advocates, as many in the blogsophere extrapolated that conservative Tea Party activists - more likely to have actual meetings - in the US were more cohesive than, say, the liberal (in the American sense) internet-based groups that helped get Barack Obama elected president in 2008.

But enough of the serious stuff. What about movies? Like "chick flicks" or action movies? Johanna Blakely at TED says they may not be long for the world.

In her talk, she points out that with social media, marketers and content producers know ever more about what we like and do not like. However, they actually know less about what big demographic groups we fall into. So they know that I am a baseball fan, like The White Stripes and that I went to journalism school, but they might not know that I am a white male in the coveted 18-49 age group.

Since most mass media and advertising is aimed at big demographic groups - if you are a working, married Hispanic 30-year-old woman you must like product X - this new source of information could cause a revolution in what groups content is made for.

She specifically talks about how this could end gender stereotyping, as women are targeted more for their actual preferences than for presumed "female" ones. She uses the demise of the fluffy romantic comedy as a prime example.

Is that as big a deal as Egypt? Nah. But it sure could change Saturday nights at my house ...





Nathan Hegedus


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Is Facebook the future of the newspaper?

It is easy to put even new forms of social media into boxes. Twitter good for news. Facebook for friend updates, social games, maybe marketing. But isn’t that just more of the same old thinking? In other words, could Facebook replace the local newspaper?

I worked at a local newspaper in the US for five years, first as a beat reporter then as a regional editor. This gave me a front row seat to the slow implosion of newspaper journalism in the US. Even at my paper, which avoided huge layoffs, reporting slots were constantly lost, even as we were expected - with little strategic thought - to put more news on the web faster and faster.

Yet local news is the one thing that can’t be outsourced to huge conglomerates like Google, right? Even though local newspapers have lost advertising and business space in every conceivable business and journalistic segment - real estate, cars, classified ads, personal ads, national news, international news - there is still no one else to cover the local high school basketball team. There is no one else keeping a watch on the city council, on the school board, or even with community reporters compiling lists of pancake breakfasts at the local volunteer fire station (I know I just dived deep into American, not international, cultural institutions, but I hope you get the idea).

So if local newspapers no longer had the money or the will to dive deep into the local market, I thought Patch.com, from AOL, was a great idea. AOL has hired up to 1000 reporters in the last year, each one attached to a website devoted to a single town or neighborhood. The idea is to make money by scale and going hyperlocal. AOL CEO Tim Armstrong sees local news “as the last great white space” on the internet, a space still in need of gatekeepers to filter the relevant news for us..

Alleluia.

But the thing is, it might not be working. Turns out, not many local news sites have made it, says the New York Times. And, it turns out, both Yahoo! and Google are moving in on this space, Yahoo! with news aggregation and Google just in ads and recommendations.

Oh, and according to Ken Auletta in the New Yorker, the Patch content is, ummm, uneven at best.

But the idea I find the most provocative is this from The Business Insider, that Facebook may already serve as a local newspaper. And sites like Groupon, with their daily coupons, give you a great sense of what to do. From the story:

Patch is supposed to be a local news outlet, but Facebook is already giving people the local news they actually care about. It has the local events Armstrong wants Patch to report, but also observations from friends, and photos that are better than any society pages …

Turns out Facebook is already giving them something that's "good enough" but at even cheaper cost. Facebook has just 2,000 employees to Patch's 800.

It’s just another reminder that communication is changing faster than most of us can keep track of, that our supposedly expert visions of the future may be obsolete by, say, next week.

But at least you can find out about it on Facebook.

Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Streckkoder bygger förtroende och berättar historier

Jag skrev om streckkoder som kommunikationskanal för en tid sedan. Här kommer några exempel på hur t.ex QR-koder kan användas konkret.

Kampanjen Hidden Sounds använde QR-koder i form av djur som sedan placerades ut runtom i Hong Kong. Målet var att sprida kännedom om totalt 14 Indie-band från Zoo Records. Leo Burnett, som tog fram kampanjen, har gjort en bra fallstudie (Engelsk speaker efter 30 sekunder):

Ett australiensiskt företag som säljer kött till den japanska marknaden använder QR-koder för att bygga förtroende för sina produkter, öka marknadsandelar genom att dela med sig av recept osv. Se klippet här.

Oxfam i Manchester lät givarna spela in små berättelser om föremålet, klädesplagget mm som de skänkte till en second-handbutik:

Inte minst det australiensiska exemplet är intressant, då framgången för varumärken inom mat och dryck i hög grad beror på äkthet. Via streckkoden kan vi följa t.ex mjölken vi köper hela vägen tillbaka till korna och bonden som mjölkat dem.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Kommunikation i kaos

Under det kaos som infann sig på Frankfurts flygplats till följd av snöovädret före julhelgen hade flygbolagens representanter börjat besätta lediga platser med stand-by passagerare. Det skulle snart visa sig att terminal 4 och terminal 1 hade två helt olika strategier för sin kommunikation.

Över hälften av alla avgångar var inställda den dagen och till Stockholm hade inget plan avgått alls. Flygbolagets representant nästan viskade fram något namn medan framfusiga (initiativrika?) personer trängde sig och viftade med sina biljetter under näsan på henne.

Ingen visste riktigt hur hon valde de som fick plats på sista planet som skulle avgå mot Stockholm den kvällen, och kanske under hela helgen, eller hur många platser som fanns kvar. Tidigare hade personer lyckats få en plats genom att böka sig fram till disken och slänga fram sin biljett. Kanske var de redan bokade på just det planet, kanske inte. Det hela kändes väldigt oklart och slumpartat då damen bakom disken bara tyst pratade med en person i tagen. Det började bli tumultartade scener och jag insåg snabbt att chansen att komma med var minimal i detta kaos.

Jag tog en rövare. Jag hade sett att ett annat flygbolag, inom samma samarbetsorganisation, hade en planerad avgång med destination Stockholm i en annan terminal. Med allt kaos kanske det planet inte hade hunnit lyfta ännu.

Jag kom dit i tid för att mötas av samma process som jag i desperation just hade lämnat. Visserligen var det färre personer, men här stod inga och trängdes runt disken. De satt lugnt och väntade på stolar vid gaten.

Den uniformsklädda damen använde gatens högtalare och sa tydligt och bestämt, men också med en vänlig ton, att hon skulle ropa upp de som skulle få plats i den turordning som hon fått på sin stand-by lista och att de då skulle komma fram till disken. En någon överförfriskad svensk kom upp med sin biljett i näven och började argumentera med henne.

Blicken han fick tillsammans med vad hon sa gav inget utrymme för tolkningar. Sitt ner och vänta på din tur, alla här vill komma hem. Jag kunde se en lättnad sprida sig bland de andra passagerarna som lugnt sjönk tillbaks i sina stolar efter börjat förbereda sig på en rush fram till disken.

Tydlig och konsekvent information med respekt för mottagaren som stöttades med handling i enlighet med vad som kommunicerats var skillnaden mellan kaoset i terminal 4 och lugnet som rådde i terminal 1. Flygbolagsrepresentanten vid terminal 1 var en utmärkt kommunikatör, och det faktum att jag fick sista platsen på planet har inget med den saken att göra.


/Magnus Lindén


Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.



Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Att läsa mellan statusraderna

Noterar trenden med mystik i Facebookflödet. De som skriver A men inte B.
Ni vet, ”läkarna ger inga svar men sjukhusmaten är bra i alla fall”.
Vänta nu. Vaddå, ligger hon på sjukhus? För vad? Något allvarligt?

Så tänker inte bara jag eftersom frågorna rasslar in minuterna efter. ”Hur mår du??” ”Jag blir orolig, kan du inte höra av dig?” ”Vad har hänt?”

Det som hänt är att personen inte tänkt sig för. (Eller gjort precis det, i en fåfäng önskan att skapa ett litet drama i cyberspace.) Facebook är, bland annat, numera en ersättning för den gamla tidens telefonsamtal. De där längre samtalen när man pratade om riktiga saker, inte ringde för att säga att man är sen till festen. Därför vill dina vänner att du berättar vad som hänt, på en gång. Annars skapar du bara oro i onödan. Och vi skulle ju akta oss för onödan, som Ronja sa.

Underskatta inte sociala medier som kommunikationskanal. Men tala klarspråk tack. Mystik är så 2009.



/Sofia


Sofia Falk är redaktör och kursledare på JG Communication. Hon gillar rak kommunikation av den typen som barn, djur och fullgubbar brukar stå för.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Ny tid, ny kanal

Uppsala 1988. Johannas mamma öppnade dörren i en rosa morgonrock med volanger och kaffefläckar. Framåtlutad, med en cigg i ena handen och den andra i ett stadigt grepp om halsbandet på en skällande schäfer, skrek hon på finska inåt lägenheten att
- Joohaaaanna, du har besöööök.

Johanna kom dundrande över hallgolvet, klev i ett par skor och med ena armen i jackan smällde hon igen dörren efter oss och vi var ute på gården.

Vi ville spela brännboll och eftersom Fredda G slog hårdast i kvarteret var han given. Dessutom hade han ett hemsvarvat slagträ och en snygg storebror.

I Freddas hus hade de portkod så Johanna langade upp en näve grus mot hans fönster. Efter ett tag öppnades fönstret och sen porten. Vår slagman var på plats.

Vidare till Jocke som motvilligt tog med sin syrra. Jörgens mamma sa att Jörgen var ute men förmodligen hos Anders så, gå dit ni.

Anders sörjde sina döda neontetror och hade ändå ingen lust att vara hemma. Anders brorsa hade en ny tjej med Musse Pigg-tröja och han såg oändligt lättad ut när vi alla rasade ut genom dörren. Jörgen ville vara brännare.

Vi fick till slut ihop ett lag, bara sådär. En eftermiddag i maj 1988.

En eftermiddag i november 2010 sitter några tjejer mittemot mig på pendeln. Skratt. Iver. De verkar vara på väg hem till nån annan kompis, oklart vem. De ringer från varsin mobil. Tjej nr 1 försöker övertala den hon pratar med att den personen ska ta med Markus. Tjej nr 3 frågar de andra om de vet vilka som ska dit egentligen. Hon ringer nån och frågar.

- Emma säger att hon ska dra dit sen, men att hon måste kolla med Mickan och Negar först.

Tjej nr 3 ringer ytterligare ett samtal och frågar vilken tid de ska ses och hos vem. Och om hon hört nåt från Markus.

Nu har tåget stannat vid deras station och de vet ännu inte riktigt vem de ska hänga hos ikväll och interna oroligheter utbryter. En av dem ringer nån och frågar om
- Vi kan vara hos dig och kolla på Idol? Asså din morsa jobbar ju natt, tänkte vi.

Jag tror inte att vi hade roligare. Men jag tror att vi ibland hade det enklare när det gäller kommunikation.



/Sofia


Sofia Falk är redaktör och kursledare på JG Communication. Hon gillar rak kommunikation av den typen som barn, djur och fullgubbar brukar stå för.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Mellanchefer- nyckeln till lyckad förändring

Förenkla, förtydliga och exemplifiera var några av de viktigaste punkterna som kom fram i en enkät gjord för att kontrollera hur en förändringsprocess fortgick. Ett par öppna frågor om problem och förbättringsförslag i en medarbetarundersökning som gjordes hos en kund belyste gamla sanningar.

Det fanns en stor förståelse för vad förändringen innebar och varför den gjordes, men behovet av mer information var ändå stort. Framför allt efterfrågades förtydliganden om vad förändringen skulle innebära för det dagliga arbetet. Man saknade ofta lokala aktiviteter och engagemang från den närmaste chefen.

Detta belyser vikten av att involvera mellanchefer tidigt i en förändring. Om inte de förstår vad förändringen innebär, och kan driva den med övertygelse lokalt, är det mycket svårt att motivera och engagera medarbetarna. Hur förändringen påverkar den enskilde individen i vardagen är något som ledningen sällan kan tala om, det måste jobbas fram ute i organisationen.

/Magnus Lindén


Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Förändringskommunikation – borde gå som tåget?

Det gäller att få alla ombord på tåget brukar det heta när man startar en förändring i en organisation. Antingen kliver man ombord eller står kvar på plattformen. Metaforen med tåg är inte idealisk, men den illustrerar en del av utmaningarna.

Starten av en förändring kan ofta liknas med ett tåg på väg ut ur en tunnel. De som kör ser både spåret och vart man är på väg, medan passagerarna fortfarande sitter i totalmörker. Ledningen har ofta haft lång tid på sig att ta fram beslutsunderlag och nöta och blöta argument för att komma fram till sina beslut. Så när det är dags att kommunicera detta till sina medarbetare är det svårt att förstå vad som är svårt att förstå.

Att alla åker mot samma destination på ett tåg är helt uppenbart. På ett tåg är man dessutom passagerare och kan därför passivt njuta av en föränderlig omgivning. Det visar på en av de stora utmaningarna som en organisation i förändring har, att få de som följer med att aktivt bidra till förändringen.

Lyckade förändringar bygger på att medarbetare inte bara vet vart tåget är på väg utan också förstår varför och kan överföra det till den egna vardagen. När man kliver ombord på tåget har man ett medansvar att aktivt arbeta för att genomföra förändringen.

Där spelar konduktörerna, mellancheferna, en viktig roll. Om de inte förstår och köper förändringarna kan de omöjligt förmedla det vidare till sina medarbetare med trovärdighet. Det är en av grundförutsättningarna för att så många individer som möjligt genomför de förändringar i attityd och beteende som är grunden för att förändra helheten.

När det är på banan är det bara att tuta och köra. Det borde gå som tåget.

/Magnus Lindén

Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Trovärdighet eller budskap

I slutspurten av valet verkar två av de grundläggande förutsättningarna för bra kommunikation stå mot varandra; trovärdighet och upprepande av huvudbudskap.

Jag blir upprörd och slutar lyssna då ett inrepeterat politiskt manifest kommer som svar på en enkel fråga. En monolog som inte har med frågan att göra, möjligen med ämnesområdet om man har tur. Det är då befriande att höra någon som faktiskt svarar på frågorna, oberoende om jag håller med eller inte. Ett ”jag vet inte” känns bättre än massa valfläsk. Den politiska helheten kan jag själv bilda mig en uppfattning om, bara de svarar på frågorna.

Jag är den första att skriva under på att en av de viktigaste byggstenarna i effektiv kommunikation är att hitta huvudbudskap som är tydliga - och som i politikens värld också skiljer sig från andra partier - och sen upprepa dessa. Det är uppenbart att PR-byråerna trummat in detta i politikerkåren.

Vad de verkar glömma är en annan grundsten för effektiv kommunikation; den att avsändaren av budskapet måste uppfattas som trovärdig. Trovärdigheten minskar i samma takt som flosklerna flödar. Kommunikationen får motsatt effekt mot den tänkta – jag ifrågasätter trovärdigheten, och därmed åsikterna, hos personen och dennes parti.

Politiker borde lära sig från en av journalistikens grundteser, som om man översätter den till politikerspråk innebär; överskatta inte dina väljares kunskap, men underskatta aldrig deras intelligens.



/Magnus Lindén

Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

You don’t need to fly to get noticed

I heard a radio podcast where people could choose a “superpower” and say what they’d do with it. One guy says he’d like to be able to fly, so he could zip to the bar then home again. A woman would like to be able to be invisible and go to the cinema for free. Nobody says they’d use their superpowers for good.

Communication is a power – if not a superpower – and one that every company and every person possesses. So how are you and your business using your powers? To tell the world that you hate Mondays, that you like some obscure 70s band, or that you’re enjoying a glass of red wine; or to share insight, strengthen a brand, or connect with customers?

A communication company can’t teach you to be invisible, but it can help you learn to use your powers for good, rather than for mundane status updates.



//Kris Walmsley

Kris Walmsley is a senior consultant at JG Communication, working primarily with web-based communication. He likes using analogies to explain things to his children and other intelligent people.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Rätten till ditt ansikte

Facebook har nu passerat en halv miljard användare. Siffran kan ställas i relation till exempelvis att 1,8 miljarder människor i världen använder internet.

Det innebär att nästan var fjärde internetanvändare i världen har ett facebook-konto. Om facebook var ett land, skulle det vara världens tredje största befolkningsmässigt efter Kina och Indien.

På facebook laddas text och bild upp och ner och vidare. 30 miljoner foton delas via sajten varje månad. Vi har tillgång till mer information än någonsin, det är lättare än någonsin att dokumentera, fotografera, distribuera och arkivera information, inte bara via facebook. Men informationens lättillgänglighet går inte nödvändigtvis hand i hand med ökad tolerans för att den sprids vidare utan samtycke.

Greken Minas Karatzoglis, som i flera år prytt Lindahls turkiska youghurt-förpackning, visste inte om att han hamnat i en bildbanks utbud, än mindre att han getts en ny nationalitet och gjorde reklam för youghurt. En vän såg hans ansikte i mejerihyllan och Karatzoglis protesterade mot användningen, vilket nyligen lett till ersättning på 1,7 miljoner kronor.

Var och en bestämmer alltjämt över sitt eget ansikte.




Anna Kiefer

Kommunikationsbyråns egen kommunikationschef med särskilt starkt intresse för framtidens kommunikationsvägar.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Soffsurfare enar världen

Semester och soliga dagar, väljer du att ligga på din egen soffa eller någon annans? Över 2 miljoner soffsurfare från 238 länder väljer att bo hos varandra när de reser. De lägger ut en förfrågan på www.couchsurfing.org eller väljer mellan olika sofferbjudanden och det är inte soffköp det gäller, utan en sofistikerad förmedling av sovplats för resan.

Enligt soffsurfarna själva är den praktiska delen endast en liten del av surfkonceptet, som snarare består av en livsstil med djupare värderingar.

”Det handlar om så mycket mer än en plats att sova; det handlar om att dela åsikter och att bidra till ett mer tolerant samhälle, det är det som gör det till ett så bra projekt.”, skrev en ung brittisk soffsurfare på sajten igår.

En ung brasilianare skrev: "Soffsurfning är en jättebra motor för att länka människor som delar ideal, principer och värderingar. Jag har haft fantastiska erfarenheter som får mig att känna att jag aldrig kommer att vara ensam vart jag än åker”.

Vi bevittnar framväxten av den urbana globalisten som väljer den enklare boendeformen och integrationsmodellen framför traditionell charter. Här byggs solida nätverk för framtidens globala arena. Kommer morgondagens ledare att lösa de stora världsproblemen skafföttes?




Anna Kiefer

Kommunikationsbyråns egen kommunikationschef med särskilt starkt intresse för framtidens kommunikationsvägar.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Hela världen samlas på Expo Shanghai

Världsutställningen i Shanghai på temat ”bättre stad, bättre liv” är i full gång . En dryg månad efter öppnandet har 10,5 miljoner människor besökt utställningen.

Även om besökssiffran för Expo 2010 Shanghai kanske inte når ända upp till förväntade 70 miljoner innan den avslutas den sista oktober, kan konstateras att intresset för utställningen är stort. Som jämförelse kan nämnas att Europas mest välbesökta turistdestination Disneyland Paris hade sammanlagt 15,4 milj besökare under hela 2009.

Världsutställningar genom tiderna har ofta fungerat som historiska milstolpar, såsom 100-årsjubiléet av franska revolutionen 1889 då Eiffel-tornet konstruerades som maffig entré till världsutställningen i Paris. Det har handlat mycket om att manifestera tekniska landvinningar. Till världsutställningen 1958 i Bryssel byggdes Atomium, då var ny teknik och fred i världen viktiga teman (med andra världskriget fortfarande i färskt minne).

Nu är det mer än någonsin teknikutvecklingens påverkan på våra livsstilar som står i fokus, vi betraktar tekniken i sitt sammanhang. Hastigheten i urbaniseringen har aldrig varit högre i människans historia. Samma sak gäller resursutnyttjandet, vilket sätter hållbarhetsfrågorna på dagordningen.

Den första världsutställningen hölls i London 1851 i industrialismens tecken, därefter har den geografiska tyngdpunkten till stor del varit Europa och Nordamerika. Att 2010 års världsutställning hålls i Kina är symboliskt, men också fullt logiskt. Det är här som förändringarna nu är som störst.


Anna Kiefer

Kommunikationsbyråns egen kommunikationschef med särskilt starkt intresse för framtidens kommunikationsvägar.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.




Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Att skriva på 10-talet

Att skriva journalistiskt har länge förespråkats som ett framgångsrikt recept även för icke-journalister att vinna läsare. Artikelrubriken ska vara intresseväckande, texten ska kunna kapas nerifrån utan att äventyra artikelns kärna.

Vi lämnar i många sammanhang den traditionella akademiska uppställningen av en text. Den inleder med bakgrund och metod innan den närmar sig själva budskapet. Klarspråk ersätter successivt byråkratspråk inom myndighetsvärlden. ”Stryk sådant som inte behövs”, ”Skriv informativa rubriker”, uppmanar Språkrådet i skriften ”Klarspråk – för en vårdad, enkel och begriplig svenska”.

När vi nu lärt oss att skriva kort, kärnfullt och rakt på sak i journalistisk anda, är det dags för omskolning, när det motiveras av sammanhanget. Storytelling gör sitt intåg i en värld full av mättade informationsmottagare. Sagan hjälper till att fånga intresset och bevara minnet av ett budskap. En anekdot kan linda in och fördjupa, men på bekostnad av den omedelbara informationsförmedlingen. Artikeln kan inte lägre kapas nerifrån.

På twitter gäller raka motsatsen, där ska vi klämma in så mycket budskap som möjligt på 140 tecken.

Inte nog med det, nu ska vi skriva sökmotoroptimerat också. De ord vi vill bli sökta på i Google måste förekomma i rubriker, mellanrubriker och ingresser, helst samma begrepp så många gånger som möjligt, ganska torrt och repetitivt alltså.

Dessa skrivsätt är motstridiga sinsemellan, hur ska man välja?

Jag ställde frågan till en journalist häromveckan, som gav rådet att skriva intresseväckande rubriker och brödtext som i sig själva genererar så många klick att de optimerar sökmotorordningen.




Anna Kiefer

Kommunikationsbyråns egen kommunikationschef med särskilt starkt intresse för framtidens kommunikationsvägar.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.




Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Var ses vi härnäst?

Sociala nätverk är här för att stanna, men hur ser de ut och vad heter de i framtiden? Förmodligen inte facebook, twitter och myspace.

Möjligen ning.com eller yammer.com, kanske något helt annat. Enligt Nielsen har Myspace i USA gått från överlägset störst 2008 till en tredjedel av facebook 2010 i fråga om antal unika användare. Även om facebook för närvarande innehar en förstaplats i USA är konkurrensen om våra digitala sociala preferenser bevisligen stenhård. Dessutom är facebook inte var mans vardagsrum i stora delar av världen.

Facebooks uppgång har drivits på av användarnas uppslutning kring denna sociala oas, men den gradvisa exploateringen av användarnas privata sfär kan komma att bli dess fall. De senaste åren har alltmer information gjorts allmänt tillgänglig per automatik, användaren måste i allt större utsträckning aktivt begränsa tillgängligheten av personlig information. Utvecklingen av den ofrivilliga öppenheten under den senaste femårsperioden är anmärkningsvärd att döma av Matt McKeons diagram.

Irritationen växer över facebooks upplevda nonchalans för privacy-frågor. Det har t.o.m. gått ut en uppmaning i utvecklarkollektivet att ta fram nya freeware-baserade lösningar för att konkurrera ut facebook. Om fem år kanske facebook är en övergiven ruin och småpratet, kalasinbjudningarna och intressegrupperna kommer att ha migrerat till en ny arena. Vi ses då i 3D på en plattform vi ännu inte känner till!





Anna Kiefer

Kommunikationsbyråns egen kommunikationschef med stort intresse för framtidens kommunikationsvägar.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss: ord, ljud och bild.

JG Communications blogg, Buzz om: Kommunikation, Sociala medier