Läsvärt om journalistrollen

Fredrik Strömberg skriver initierat och mycket tänkvärt om journalistrollens förändring och framför allt om det gap som finns mellan den bild av medielandskapet blivande journalister får lära sig under utbildningen och hur det ser ut i verkligheten. För alla som arbetar med medierelationer är detta måsteläsning, Fredriks analys ger bra insikter i hur många journalister och framför allt de som lär upp dem tänker och resonerar.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Kommer uppmärksamhet före intresse eller är det tvärtom?

AIDA är ett välkänt begrepp i marknadsföring. Det står för Attention, Interest, Desire, Action. Uppmärksamhet, intresse, åtrå och handling är väl en fungerande översättning. Det är ett försök att beskriva den process som en potentiell kund går igenom från det att han/hon först uppmärksammar en produkt till att ett köp genomförs. Ibland brukar ett S läggas till på slutet, för Satisfaction. Tillfredsställelsen ska i det här sammanhanget förstås som den som gör att vi kommer tillbaka och handlar, att vi blir lojala kunder och även rekommenderar produkten till andra.

Men i dessa tider, när vi varje dag utsätts för tusentals budskap, slås jag av tanken att det inte längre handlar om att få uppmärksamhet först. AIDA-formeln är mer än 100 år gammal, och det är en självklarhet att vi inte längre tar till oss budskap som man gjorde då. Majoriteten människor levde då i tydligt avgränsade världar, detta var innan massturismen, och hade ett begränsat utbud av media. Ingen radio, TV eller Internet som konkurrerade om uppmärksamheten med en eller ett par dagstidningar och några dagstidningar.

Uppmärksamhet före intresse låter i mina öron som någon som står och hoppar upp och ned och skriker för att försöka fånga - just det, vår uppmärksamhet. Idag ignorerar vi alla budskap utom de som talar till oss på något sätt, som är relevanta, som - just det, fångar vårt intresse. Slutsatsen blir att ingen kommer att ägna någon uppmärksamhet åt det som inte först väckt ett intresse.

IADAS rullar inte lika lätt på tungan som AIDAS och saknar den kulturella referensen till operan. Men när vi ska göra vårt jobb, alltså skapa samtal och kommunikation kring vad som är relevant för den målgrupp vi försöker nå, är det bättre att vi tänker intresse, uppmärksamhet, åtrå, handling och tillfredsställelse.

Ett sätt att väcka mitt intresse, och därmed få min uppmärksamhet, är att i sin kommunikation ha gott om populärkulturella referenser. Det är därför jag gillar ComHems senaste reklamfilmer med Judit och Judit så mycket:

Jag menar, vem kan motstå en reklamfilm som har med de legendariska orden "Royal with Cheese". Inte jag!

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Tarmparasit eller prins kan bli årets uppslagsord

Vad har tarmparasiten Cryptosporidium, vulkanen Eyjafjallajökull och prins Daniel gemensamt? Jo, de har alla chansen att bli årets uppslagsord 2010 i en omröstning på NE.se.

Omröstningen speglar vad svenskarna pratade om 2010 och vad vi minns från det gångna året. Bland de 15 kandidaterna återfinns fyra ord som även förekommer på Språkrådets nyordslista för 2010. Det gäller app, det Nobelprisbelönade och superstarka materialet grafen, köttklister och den sydafrikanska VM-tutan vuvuzela.

Under 2010 talade inte bara Sverige, utan hela världen, om Wikileaks och dess grundare Julian Assange, och båda finns därför inte helt oväntat med bland kandidaterna.

Omröstningen pågår från den 19-27 januari och därefter presenteras vilket uppslagsord som får överta titeln från svininfluensan som stod som överlägsen segrare efter 2009 års omröstning.

/Anders

Anders Jinneklint är redaktör och skribent på JG Communication. Han är intresserad av alla slags språkfrågor och att följa hur språket utvecklas.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Byt perspektiv på PR!

Plats: En tidningsredaktion någonstans i landet. Telefonen ringer:

Journalist "Ekonomiredaktionen"

PR-konsult "Hej, har du fått rellen om GrymtGotts nya fisksoppa med lakritssmak?"

Journalist"Nja, jag vet inte...du, jag har lite mycket..."

PR-konsult "Alltså, GrymtGott är marknadsledande i det här matsegmentet!"

Journalist "Va, är dom marknadsledande. Ja, då ska jag kolla mejlen igen."

PR-konsult "Dessutom har dom tagit fram nya kärnvärden och en ny vision"

Journalist "Wow, det här måste ut på nätet bums! Jag vill intervjua dig direkt!

PR-konsult "Eller så kan du få prata med deras VD"

Journalist "Nej, nej, jag pratar hellre med dig. Det känns mer trovärdigt att prata med någon som egentligen inte vet särskilt mycket om företaget eller branschen!"

Känner du igen det här samtalet? Nej, inte jag heller. Ändå måste det äga rum varje dag, runtom i medielandskapet. Alltför många företag verkar lägga upp sin mediastrategi utifrån ett totalt innefrån-perspektiv och en tro på att PR-konsulter kan representera dem på ett trovärdigt sätt. De bryr sig inte om att lära sig de mest grundläggande sanningar om hur journalister tänker eller hur arbetsdagen ser ut på en redaktion. Än mindre tänker de på sådana saker som nyhetsvärdering, målgrupper för en viss typ av media eller det enkla faktum att nästan alla medier är vinstdrivande företag.

De företag som vill skapa trovärdiga och långsiktiga relationer med media måste jobba utifrån ett helt annat synsätt. Lära känna hur medievärlden fungerar, hur journalisternas vardag ser, vad som fungerar och inte fungerar i olika typer av medier, förstå vad nyhetsvärdering är och att alla medier drivs av både lönsamhetskrav och en agenda. Därefter kan man börja arbetet med att försöka få ut sina nyheter och berättelser i media. Och jag säger försöka, för framgången kommer att variera.

Och använd gärna PR-konsulter, men använd oss för att lära dig mer om hur media fungerar, för att hjälpa dig att utforma strategierna och ta fram budskapen. Inte för att äga relationen till journalisterna. Det ska du göra själv. Annars framstår inte ditt företag som trovärdigt.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Good communication is about bursting bubbles

We all live in bubbles of one sort or another. I live in a safe, progressive Sweden bubble and work in another bubble - a green, corporate responsibility, fight climate change through technology bubble.

In communications, it is important to know what bubbles you live in. You need to at least have an educated guess how your messages will play out in the big world outside your bubble.

I thought I knew this and lived it. Then I went on vacation to California.

I read a lot - and have written a little - about smart electricity meters. Here in my bubble they are wonderful things that will lead to more efficiency, lower bills and less carbon emissions. I have a picture in my mind of a futuristic European house filled with appliances talking to each other and running at all hours, making my life easy and saving me money.

This is not how smart meters are seen by many in the very liberal parts of northern California where I spent a few weeks. There are NO SMART METER signs on lots of lawns. People are getting arrested at protests, and a few local governments have banned them.

Why?

There are two main reasons. People are afraid of getting sick from the radiation, and they do not trust the utility with their private information.

Now, I would say the concerns are unfounded, but they are grounded in noble - and understandable - ideals -- good health and personal privacy.

So if I ever write or work on the subject of smart meters again, I will keep the angry signs of Sonoma County, California in mind.

And be grateful that they burst my bubble

Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Streckkoder bygger förtroende och berättar historier

Jag skrev om streckkoder som kommunikationskanal för en tid sedan. Här kommer några exempel på hur t.ex QR-koder kan användas konkret.

Kampanjen Hidden Sounds använde QR-koder i form av djur som sedan placerades ut runtom i Hong Kong. Målet var att sprida kännedom om totalt 14 Indie-band från Zoo Records. Leo Burnett, som tog fram kampanjen, har gjort en bra fallstudie (Engelsk speaker efter 30 sekunder):

Ett australiensiskt företag som säljer kött till den japanska marknaden använder QR-koder för att bygga förtroende för sina produkter, öka marknadsandelar genom att dela med sig av recept osv. Se klippet här.

Oxfam i Manchester lät givarna spela in små berättelser om föremålet, klädesplagget mm som de skänkte till en second-handbutik:

Inte minst det australiensiska exemplet är intressant, då framgången för varumärken inom mat och dryck i hög grad beror på äkthet. Via streckkoden kan vi följa t.ex mjölken vi köper hela vägen tillbaka till korna och bonden som mjölkat dem.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Äcklad väntan

Njurformade, grovporiga fejs med skumma miner serveras resenärer i underjorden. Varför?

Varje gång jag väntat på tåget vid Fridhemsplan har jag undrat vad den svartvita fotokonsten mellan reklamskyltarna vill säga oss. Och framförallt, varför valde SL ut just dessa bilder? Vad vill Storstockholms Lokaltrafik kommunicera här?

När jag ringer SL säger konstansvariga Eva-Britt Gullers att bilderna valdes ut för att skapa en kontrast till de flashiga, retuscherade reklambilderna intill, så här:



Aha. Då blir det genast lite intressantare att vänta på tåget.

Men eftersom jag är nyfiken på om det finns annonsörer som har synpunkter på denna konst, kanske finns det de som inte vill hänga intill Anna Gerdéns bilder, måste jag ringa annonplatsbolaget Clear Channel och fråga.

Återkommer.





/Sofia


Sofia Falk är redaktör och kursledare på JG Communication. Hon gillar rak kommunikation av den typen som barn, djur och fullgubbar brukar stå för.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

När historien spelar roll

"Förälska dig inte i historien, omfamna framtiden" utropade Johan Ronnestam nyligen på sin blogg. Han hade fått syn på Emilio Pizzolorussos innovativa och smarta Crumpled City, en stadskarta som är gjord för att knyckla ihop. Och det är en verkligt kreativ idé, men istället för att handla om hur företag kan vårda och utveckla sin kreativitet kom slutklämmen att handla om att vi inte ska se bakåt utan bara framåt:"Maybe your next winning product or service is hidden somewhere in the context of your biggest problem. Flip it around, turn it inside out, break it, shake it and most importantly don’t fall in love with your history – embrace your future!"

"Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp" konstaterade Tage Danielson på sin tid. Även Kirkegaard har varit inne på samma tanke - "Livet måste levas framåt, men kan bara förstås bakåt".

Det är livsfarligt för företag att hänge sig åt nostalgi, men det är lika farligt att bli historielös. Berättelser om varför företaget uppstod, hur det har utvecklats, om med- och motgångar är avgörande för att bygga stolthet och engagemang hos de anställda. Och när det gäller kreativitet är det förstås mycket lättare för företag både att rekrytera kreativa medarbetare och nära kreativiteten hos de som redan arbetar där om man har ett track-record av att uppmuntra innovation och kreativ höjd.

Ett företag som säkert hade bejakat Emilios kreativitet och lanserat hans karta är 3M, och det just på grund av sin historia. 3M började som ett gruvföretag (Minnesota Mining and Manufacturing är vad de tre M:en står för). Men det gick inte så bra och snart stod man på ruinens brant. Ur viljan att överleva föddes en kultur av att testa allt och ständigt prova nya vägar. Idag producerar 3M över 50,000 produkter, och den ständiga jakten på nya produkter har bl.a fött Post-it-lappar. 3M har också stått för innovationer inom företagande, som att 25% av den årliga omsättningen skall komma från nya produkter, och att medarbetare kan lägga upp till 15% av sin tid på att utveckla nya idéer (ett koncept som Google övertagit och som bland annat gett oss G-mail).

Historien är en ovärderlig tillgång för företag och organisationer i varumärkesbyggandet. Inte för att förälska sig i, och därmed fastna i nostalgi, utan som något att hämta styrka från och känna stolthet inför, och som ett avstamp för att bli ännu bättre framöver.

Uppdatering: Johan Ronnestam förtydligar sina tankar och jag utvecklar också mitt resonemang i kommentarerna här

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i kommunikationsstrategi samt med PR, webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Kommunikation i kaos

Under det kaos som infann sig på Frankfurts flygplats till följd av snöovädret före julhelgen hade flygbolagens representanter börjat besätta lediga platser med stand-by passagerare. Det skulle snart visa sig att terminal 4 och terminal 1 hade två helt olika strategier för sin kommunikation.

Över hälften av alla avgångar var inställda den dagen och till Stockholm hade inget plan avgått alls. Flygbolagets representant nästan viskade fram något namn medan framfusiga (initiativrika?) personer trängde sig och viftade med sina biljetter under näsan på henne.

Ingen visste riktigt hur hon valde de som fick plats på sista planet som skulle avgå mot Stockholm den kvällen, och kanske under hela helgen, eller hur många platser som fanns kvar. Tidigare hade personer lyckats få en plats genom att böka sig fram till disken och slänga fram sin biljett. Kanske var de redan bokade på just det planet, kanske inte. Det hela kändes väldigt oklart och slumpartat då damen bakom disken bara tyst pratade med en person i tagen. Det började bli tumultartade scener och jag insåg snabbt att chansen att komma med var minimal i detta kaos.

Jag tog en rövare. Jag hade sett att ett annat flygbolag, inom samma samarbetsorganisation, hade en planerad avgång med destination Stockholm i en annan terminal. Med allt kaos kanske det planet inte hade hunnit lyfta ännu.

Jag kom dit i tid för att mötas av samma process som jag i desperation just hade lämnat. Visserligen var det färre personer, men här stod inga och trängdes runt disken. De satt lugnt och väntade på stolar vid gaten.

Den uniformsklädda damen använde gatens högtalare och sa tydligt och bestämt, men också med en vänlig ton, att hon skulle ropa upp de som skulle få plats i den turordning som hon fått på sin stand-by lista och att de då skulle komma fram till disken. En någon överförfriskad svensk kom upp med sin biljett i näven och började argumentera med henne.

Blicken han fick tillsammans med vad hon sa gav inget utrymme för tolkningar. Sitt ner och vänta på din tur, alla här vill komma hem. Jag kunde se en lättnad sprida sig bland de andra passagerarna som lugnt sjönk tillbaks i sina stolar efter börjat förbereda sig på en rush fram till disken.

Tydlig och konsekvent information med respekt för mottagaren som stöttades med handling i enlighet med vad som kommunicerats var skillnaden mellan kaoset i terminal 4 och lugnet som rådde i terminal 1. Flygbolagsrepresentanten vid terminal 1 var en utmärkt kommunikatör, och det faktum att jag fick sista platsen på planet har inget med den saken att göra.


/Magnus Lindén


Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.



Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Att läsa mellan statusraderna

Noterar trenden med mystik i Facebookflödet. De som skriver A men inte B.
Ni vet, ”läkarna ger inga svar men sjukhusmaten är bra i alla fall”.
Vänta nu. Vaddå, ligger hon på sjukhus? För vad? Något allvarligt?

Så tänker inte bara jag eftersom frågorna rasslar in minuterna efter. ”Hur mår du??” ”Jag blir orolig, kan du inte höra av dig?” ”Vad har hänt?”

Det som hänt är att personen inte tänkt sig för. (Eller gjort precis det, i en fåfäng önskan att skapa ett litet drama i cyberspace.) Facebook är, bland annat, numera en ersättning för den gamla tidens telefonsamtal. De där längre samtalen när man pratade om riktiga saker, inte ringde för att säga att man är sen till festen. Därför vill dina vänner att du berättar vad som hänt, på en gång. Annars skapar du bara oro i onödan. Och vi skulle ju akta oss för onödan, som Ronja sa.

Underskatta inte sociala medier som kommunikationskanal. Men tala klarspråk tack. Mystik är så 2009.



/Sofia


Sofia Falk är redaktör och kursledare på JG Communication. Hon gillar rak kommunikation av den typen som barn, djur och fullgubbar brukar stå för.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

When seeing is so much better than reading

I write. I am a writer. But I am also a writer who sometimes regrets not becoming a photographer and whose father works in TV. This has always given me comfort when faced with the stark realization that, when I worked at a newspaper, almost no one read my stories to the end. They looked at the pictures. They loved the ads. They might skim the headlines.

My beautiful kicker? Hmmm, maybe not.

Still, writing is important. But it is important to embrace the visual as well. My father keeps saying, "It's the video, stupid." as he wrote on the Huffington Post. And he is right. But there is more to this than just moving pictures. There are graphics. And graphics might even trump video.

Take this video (with written intro) from Streetfilms.org. Part of their "Fixing the Great Mistake" series, it highlights the work of Donald Appleyard, an American researcher who illustrated in San Francisco in 1981 how traffic kills neighborhoods.

You can say or write this. I like to say and write it, actually.

Traffic kills neighborhoods.

But it does not have the impact of Appleyard's graphics, which starkly illustrate how life on a high traffic street is significantly worse than life on a low traffic street.

To drive home the point, Streetfilms has done a brilliant job of using graphics to illustrate Appleyard's graphics. The end result? I now have a deep seated fear of traffic. Mission accomplished.

Revisiting Donald Appleyard's Livable Streets from Streetfilms on Vimeo.

Another excellent example of the power of the cartoon. so to speak, is the recently cancelled Australian show The Hungry Beast. I love their clips on the Catholic Church, Google, the arms trade. This is their illustration of the mind-boggling entourage of U.S. President Barack Obama. You could write it out, but it would have half the power.

We're on this at JG Communication too, embracing graphics in our videos. We're on to a lot of stuff - video, audio, web design.

Oh, we write too.

Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

getting the word out on human rights and business

Call it Human Rights 2.0.

The United Nations Special Representative on Human Rights, John Ruggie, has just released a draft of some new human rights guidelines for business.

They include what I -with no expertise in corporate responsibility - would expect the UN to demand from business: Governments should be prepared to withdraw public support from businesses involved in gross human rights abuses, businesses should track their human rights performance and be prepared to discuss their record publicly and businesses should establish grievance mechanisms for communities impacted by their activities, to name a few examples.

But you know what's really different about the draft, from a communications point of view?

The comments. There is a public comments section where anyone can weigh in on the draft and the principles behind them.

This will only give the resulting guidelines more credibility in the corporate responsibility field. Public comments on government and UN documents are nothing new, but traditionally they have been a little like the alien demolition team at the beginning of Hitchhikers Guide to the Galaxy:

There’s no point in acting surprised about it. All the planning charts and demolition orders have been on display at your local planning department in Alpha Centauri for 50 of your Earth years, so you’ve had plenty of time to lodge any formal complaint and it’s far too late to start making a fuss about it now. … What do you mean you’ve never been to Alpha Centauri? Oh, for heaven’s sake, mankind, it’s only four light years away, you know. I’m sorry, but if you can’t be bothered to take an interest in local affairs, that’s your own lookout. Energize the demolition beams.

Or watch at 6:17 below:

This is more truth than fiction to this, at least in my experience in covering planning and zoning boards in the US.

So good for the UN for letting us all have our say ... after we register.

And please let me know if anyone is planning on knocking down my apartment building ...

Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Streckkoder - vår nästa kommunikationskanal?

Streckkoder har varit en del av vår värld sedan 1980-talet, men det är först nu som de har blivit intressanta för andra än de som jobbar i affärer eller kör ut paket. Vi kan redan idag ladda ned appar så att vi kan scanna dem med våra mobiltelefoner och på så sätt få reda på pris, innehåll, tillverkare osv. Ett vanligt använt exempel är att du får syn på en snygg lampa någonstans, och genom att scanna den kan du snabbt få fram både vad den kostar och var du kan köpa den.

Kopplingen till location-based applications som Foursquare och Gowalla är också en realitet, där erbjudanden och belöningar bakas in i streckkoden beroende på var du scannar den. Nästa steg är att streckkoderna kliver in i den sociala världen. När du scannar får du framöver även tillgång till omdömen och recensioner från andra användare. Och du kan själv lägga till dina åsikter, eller skicka streckkoden vidare till Facebook, Twitter eller bloggar för att visa vad du köpt eller funderar på att köpa. Ett enkelt sätt att lösa familjediskussionen om vilken soffa som passar bäst i vardagsrummet till exempel.

För oss som arbetar med kommunikation och varumärken öppnar denna utveckling fascinerande möjligheter. Förutom information (pris osv), dialog (rekommendationer osv) kan vi även bygga relationer med hjälp av streckkoderna. Vi kan visa på allt från ekologisk produktion, fair trade och lokal närvaro genom att lägga in bilder och berättelser om varifrån varan kommer och vem som har tillverkat den. Vi kan associera vårt varumärke till artister, rollmodeller och ambassadörer genom att berätta om dem eller visa deras senaste alster. Vi kan låta våra målgrupper spela spel genom att samla pusselbitar i tid och rum via streckkoderna. Inte minst kan vi via streckkoderna fånga upp våra målgrupper genom att skapa gemenskaper kring allt från varor till samhällsnyttiga tjänster.

Inom några år kommer streckkodsstrategi att vara ett lika självklart begrepp för oss som webbstrategi är idag? Glöm inte var du läste det först.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Are you influenced by a cup of coffee?

In my first class in journalism school, the professor walked in carrying a brown paper bag. He told us that in our future lives as journalists this brown paper bag should carry our lunches, even if our sources wanted to take us out, or if the company provided a buffet, or even free coffee and some buns.

This hard core line against outside influence caused much debate in our class. Many scoffed, many - including myself - became true believers. I think all of us slipped once we hit the real world. You try telling a restaurant owner that you won't eat their food or refusing a cup of coffee from the retired figure skating judge.

But I still have held true to the overall belief. Even the cup of coffee makes us predisposed to like the person giving it to us, or at least not resent them for not offering the coffee.

In journalism, this is a bad thing, supposedly, to be influenced like this. And I agree. Even if objectivity is a myth that should be tossed out, you also do not want to be so obviously beholden to people. Independence is perhaps the better ideal to shoot for.

But in communications, you want to be doing the influencing. You want that journalist to write the story, or the customer to buy the product, or the employee to just love our company magazine.

And apparently, we can make that happen, if we're smart enough, which is more than a little scary. Via Six Pixels of Separation, I came across this article from psychologywriter.org.uk, which basically destroys any notion of our free will in the face of outside stimuli:

From the effect of mirrors and the subliminal presentation of happy faces, to the sight of a briefcase and the power of mimicry, the range of factors influencing our behaviour without us realising it is overwhelming. Taken together, the research undermines the notion that our conscious selves are in control, and points instead to a sophisticated nonconscious mind, wide open to outside influences, as the real source of our decision making.

And then there is this from PsyBlog, just on coffee:

Eighty per cent of adults in the US and the UK are moderate users of the psychoactive drug, caffeine ... Of all the effects it has on our minds—enhanced attention, vigilance and cognition—perhaps least known is its tendency to make us more susceptible to persuasion ...

The reason that a lot of persuasive messages pass us by is simply that we're often not paying much attention to them; our minds easily wander and we prefer not to think too hard unless it's unavoidable. By increasing our arousal, though, caffeine makes us process incoming messages more thoroughly, potentially leading to increased persuasion.

It seems my professor was right. So fire up that coffee pot and pour me a hot cup of joe.

I like you better already.

Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Tåget har inte gått

När jag är ute och pratar om strategi och/eller sociala medier händer det ofta att en eller flera personer säger något i stil med "Vi är sent ute" eller "Vi borde ha hakat på Facebook, Twitter osv tidigare". Känslan av att tåget lämnat stationen är påtaglig.

Men det handlar inte om ett tåg, som går från en station vid ett tillfälle. Det är inte så att om man inte började med Twitter 2008 så är det kört nu. Det spelar ingen roll om ditt företag eller organisation aldrig för en sekund övervägt att använda sociala medier i er kommunikation förrän idag.

Det enda som är viktigt att ta reda på är hur ni når er målgrupp bäst och vilken slags relation ni vill ha till den. Och om ni kommer fram till att en social kanal är rätt, att ni vill försöka få till stånd ett samtal med målgruppen, då är det bara att sätta igång. Det finns inget bäst-före-datum för sociala kanaler.

Det som fungerar är alltid den bästa lösningen. Ta SMS som kommunikationskanal människor emellan. Möjligheten att skicka SMS har funnits sedan GSM-näten började användas på 90-talet. Redan kring år 2000 var SMS passé som kommunikationskanal för early adopters. Då hade redan multimedia-varianten MMS börjat uppträda, videosamtalet stod för dörren och mail i mobilen var en realitet. Ändå ökade antalet SMS som sändes per abonnemang och kalendermånad i Sverige dramatiskt under det följande årtiondet. Genomsnittet låg på 7 år 2000 enligt statistik från PTS (Post- och Telegrafstyrelsen). År 2009 hade antalet stigit rejält till 133.

Slutsatsen blir att SMS fungerar för många, och då fortsätter de att använda textmeddelanden. Detta oavsett om SMS är trendigt eller inte. Samma sak gäller för valet av kommunikationskanal. Om de människor du vill nå finns på Facebook är det en bra idé att du finns där också, och hittar ett bra sätt att interagera med dem där. Vad sedan trenderna pekar på spelar mindre roll i det här sammanhanget.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Ny tid, ny kanal

Uppsala 1988. Johannas mamma öppnade dörren i en rosa morgonrock med volanger och kaffefläckar. Framåtlutad, med en cigg i ena handen och den andra i ett stadigt grepp om halsbandet på en skällande schäfer, skrek hon på finska inåt lägenheten att
- Joohaaaanna, du har besöööök.

Johanna kom dundrande över hallgolvet, klev i ett par skor och med ena armen i jackan smällde hon igen dörren efter oss och vi var ute på gården.

Vi ville spela brännboll och eftersom Fredda G slog hårdast i kvarteret var han given. Dessutom hade han ett hemsvarvat slagträ och en snygg storebror.

I Freddas hus hade de portkod så Johanna langade upp en näve grus mot hans fönster. Efter ett tag öppnades fönstret och sen porten. Vår slagman var på plats.

Vidare till Jocke som motvilligt tog med sin syrra. Jörgens mamma sa att Jörgen var ute men förmodligen hos Anders så, gå dit ni.

Anders sörjde sina döda neontetror och hade ändå ingen lust att vara hemma. Anders brorsa hade en ny tjej med Musse Pigg-tröja och han såg oändligt lättad ut när vi alla rasade ut genom dörren. Jörgen ville vara brännare.

Vi fick till slut ihop ett lag, bara sådär. En eftermiddag i maj 1988.

En eftermiddag i november 2010 sitter några tjejer mittemot mig på pendeln. Skratt. Iver. De verkar vara på väg hem till nån annan kompis, oklart vem. De ringer från varsin mobil. Tjej nr 1 försöker övertala den hon pratar med att den personen ska ta med Markus. Tjej nr 3 frågar de andra om de vet vilka som ska dit egentligen. Hon ringer nån och frågar.

- Emma säger att hon ska dra dit sen, men att hon måste kolla med Mickan och Negar först.

Tjej nr 3 ringer ytterligare ett samtal och frågar vilken tid de ska ses och hos vem. Och om hon hört nåt från Markus.

Nu har tåget stannat vid deras station och de vet ännu inte riktigt vem de ska hänga hos ikväll och interna oroligheter utbryter. En av dem ringer nån och frågar om
- Vi kan vara hos dig och kolla på Idol? Asså din morsa jobbar ju natt, tänkte vi.

Jag tror inte att vi hade roligare. Men jag tror att vi ibland hade det enklare när det gäller kommunikation.



/Sofia


Sofia Falk är redaktör och kursledare på JG Communication. Hon gillar rak kommunikation av den typen som barn, djur och fullgubbar brukar stå för.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevant dialog med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Har du koll på din länkjuice?

Kastar du ut barnet med badvattnet? Eller, för att vara mer konkret, låter du länkjuicen gå till spillo på din webbplats när du gör ändringar på den?

Vad är länkjuice? Det är summan av de länkar som går till och från din webbplats. Länkarna som går till sajten ger dig mera juice, länkarna du skapar till andra sajter betyder att de får a juice från dig. Du kan läsa mer om det här

Varför är då länkjuice viktigt. Jo, ju mer länkar du har till din webbplats desto värdefullare blir den ur SEO-perspektiv, eftersom synligheten och den s.k page rankingen ökar. Den hamnar högre på Google för att utrycka det enkelt. Värdet kan ibland nå närmast svindlande höjder, som när en svensk sajt där det fanns gratis WordPress-teman värderades till runt miljonen kronor. Den hade 80 miljoner inlänkar och såldes till slut för nästan 900,00 kr.

Ur ett strategiskt perspektiv är det alltså viktigt att se till att förändringar av webbplatsen inte innebär att värdefull länkjuice går förlorad. Om ditt företags webbplats har en sida som det har länkats till skall du alltså se till att sidan inte försvinner vid omgörningar eller uppdateringar. Om inhållet behöver ändras är det bättre att skapa en ny sida och skicka besökaren vidare.

Ett bra best practice-exempel på hur du ser till att din länkjuice inte går förlorad kommer från James Royal-Lawson på Beantin. Han skriver om hur du kan uppdatera videos på You Tube utan att den värdefulla juicen går förlorad. Här hittar du artikeln.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

JG Communication

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

communication confusion online and IRL :)

A few days back my wife, who is Swedish, said, in her fluent English, that something happened "IRL."

I had no idea what she was talking about.

So I paused dumbfounded for a few moments while I worked out from the depths of my brain that she meant "in real life."

Now IRL is a fairly common internet abbreviation. From its entry on Wikipedia:

In its use for differentiating online personal worlds from "offline" life, the term (IRL) has a much shorter history and a more unclear future, as the Internet has existed for a much shorter time.

Sociologists engaged in the study of the Internet have determined that someday, a distinction between online and real-life worlds may seem "quaint", noting that certain types of online activity, such as sexual tensions, have already made a full transition to complete legitimacy and "reality."

Interesting. However, I have never personally had anyone, ever, use IRL with me, either online or IRL. My wife and I talked about this, and we came to the conclusion that these kinds of English abbreviations - ones that I might consider more in the realm of teenagers - have been taken up in Swedish even by people like my wife and I - those boring full word types.

And this made me think of emoticons, how I also try to never, ever, ever, under the pain of death, use emoticons - smiley faces, winking faces, all that. It's a guy thing, it seems, an effort not to look too effeminate.

From YourTango.com and a post titled "Dudes Don't Emoticon:

Guys also are anti-emoticon because most of us aren't sure what they mean. While we may say "constituency" when we mean "consistency," us dudes like to think that we're straight-shooters when it comes to communication, and we're perfectly happy to admit that we have no idea what message ":p" actually sends.

This got me to thinking about intercultural communication - which is at the heart of so much of our work here at JG, working with international companies that span many, many cultures.

As easy as the internet has made communication - along with a common use of English - the waters are almost more treacherous now - age, culture, language, gender, online vs. offline.

Who knows how men of my age in, say, Malaysia use emoticons or abbreviations? How about 20-something women in Paraguay? Have dudes in Uganda have taken up IRL or its close cousin f2f?

I don't. But now I feel like I need to find out ... IRL. ;)

Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Brands Gone Wild: Balancing The Personal And The Corporate

The social media world is all about branding. My company is building its brand. Our customers are building their brands. Our contacts at those customers are building their personal brands, and I am building my personal brand.

That’s a lot of messages, and they are bound to come into conflict. I think most of us would automatically subordinate our personal brands to the messages of the company and the client. You know, they pay the bills.

But maybe I just don’t have a strong enough brand. This is from PRSquared:

While we’ve all grown accustomed to the fact that prospective employers will be Googling us and scouring our Facebook profiles for incriminating photos, at some point the reverse will also be true: star employees will carefully evaluate the reputation and social streams of their would-be employers, to determine whether they want to associate their personal brand with that of the corporation. This will only accelerate as the improving economy increases young employees’ options.

It makes sense. It takes an incredible commitment to cultivate a personal brand. To go from 3 Facebook friends to 3,000 is no small feat; same goes for Twitter — to grow a personal fan base requires a savvy combination of content creation, curation, promotion and cool.

The post goes on to give some advice to both sides of the equation – basically that companies need to find ways to best use their employees’ brands, and that employees need to remember that they also need to work.

I think this says something larger about where our society is going, about some shifting balance between empowered individuals and traditional - and still necessary - groups.

But this is mostly a practical business reminder that the employer-employee power balance is shifting in the social media world, that communication is becoming more important on so many levels, and that things are a long way from settling down.

Nathan Hegedus

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Vems varumärke är det egentligen?

För runt tio år sedan var varumärken det hetaste av det heta inom kommunikation. Vi studerade noga modeller av prismor, pyramider osv och läste böcker som Brand religion eller Brand Warriors. Och det allra finaste ett varumärke kunde sträva mot på den tiden var att bli ett Tribal Brand, alltså ett varumärke så starkt att alla; kunder, medarbetare, partners osv, var medägare i det.

Utvecklingen har sedan dess i grunden förändrat förutsättningarna för tribal brands. De företag som ville vara det då behövde inte ta med i beräkningen att alla "stammens" medlemmar kunde kommunicera sin tolkning av varumärket på nätet. För att dra metaforen lite längre så kontrollerade hövdingarna och medicinmännen fortfarande kanalerna för masskommunikation. Det var innan YouTube, Facebook, Twitter, bloggar och forum.

Idag kan medarbetare med Bono-komplex och en gitarr positionera varumärket Bank of America så här på YouTube:

Och idag letar sig denna interna film från Vattenfall snabbt ut på nätet:

Och Nestlés varumärke får sig en törn när det blir allmänt känt att en medarbetare tappat humöret på Facebook.

I alla tre fallen är det fråga om medarbetare som är uppriktigt engagerade i sina företag. men ändå slår det fel, och varumärket påverkas.

Tribal brands, brand religion och liknande gör sig bättre på papper än i verkligheten. Det är lätt att tala om att engagerade medarbetare skall vara medägare i varumärket ända till det ögonblick då de börjar göra "fel" därför att de tolkar varumärket annorlunda eller inte ser hur deras genuina engagemang mest blir komiskt för en utomstående betraktare.

Det jag ofta saknar i varumärkesbyggande är en tydlighet om vad varumärket skall stå för och innehålla, tillsammans med en konsekvensanalys av vad det innebär. Tydligheten skall göra det kristallklart för medarbetare och andra vad det är de engagerar sig i , och vad som i så fall fungerar att göra. Det är ett villkorat medlemsskap i stammen, men detsamma gäller egentligen för alla varumärken oavsett om de inbjuder till engagemang eller inte.

Zappos verkar ha lyckats bra med detta. De filmer, blogginlägg osv som deras medarbetare publicerar skulle inte fungera i många andra företag, men i den kontext som Zappos värdegrund erbjuder hjälper de till att bygga varumärket:

Mer om Zappos värdegrunder, i text och film, hittar du här.

Utmaningen med att bygga ett varumärke är att det måste hålla ihop i alla dimensioner. Det kan inte finnas olika perspektiv, olika budskap eller motstridiga löften. Det företag som vill bygga ett varumärke där alla skall vara delägare måste i så fall acceptera att varje delägare kommer att ha sin egen tolkning, och möjligheten att föra ut den. Därför är konsekvenstänkande ett måste i varumärkesarbetet.

Hur konsekvent är du?

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i webbstrategi och sociala medier. Han undervisar även i bl.a medierelationer och kommunikationsstrategi.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

JG Communication

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Webbstrategi - en bristvara

När webben började användas brett, i mitten/slutet av 1990-talet, skaffade företag och organisationer hemsidor utan att närmare fundera på varför eller vilken funktion de skulle ha i kommunikationen med omvärlden. I hög grad styrdes utvecklingen av en känsla av att "Vi måste ha en hemsida, alla andra har ju det". Det blev en självuppfyllande profetia, snart hade "alla" hemsidor, och vi lever fortfarande med konsekvenserna av den utvecklingen.

Många webbplatser idag är fortfarande en blandning av en mängd olika typer av information och skall tillfredställa ett stort antal olika (och ibland motsatta) behov. De har genomgått många förändringar och ansiktslyftningar, till största delen beroende på teknikutveckling. Även där har argumentet "alla andra har det" fått styra, som i "vi måste göra vår hemsida i flash, alla andra gör det". På senare år har diverse sociala kanaler tillkommit, i form av bloggar, forum och/eller YouTube/Flickr/Slideshare-länkar mm. Men det är återigen en i första hand teknisk utveckling som får styra.

Det är ovanligt att ett företag eller en organisation verkligen går tillbaka till ritbordet och ställer frågor som t.ex Varför skall vi vara på webben? Vilka behov skall vi fylla? Var i behovsprocessen kommer webben in? Hur använder de grupper vi vill nå webben? På vilket sätt vill de möta oss där?

Fördelen med att ta sig tid att titta strategiskt är att det är först då som alla bitar kan falla på plats; kundförståelse, varumärkesupplevelse, innehåll, form och sökoptimering för att bara ta några exempel.

Men istället är det ett närmast totalt inifrån-perspektiv som möter oss på nätet. Företag som vill tala om sina visioner på sina egna villkor, som vill tala om sina produkter utifrån sitt eget perspektiv, som försöker bestämma formerna för interaktion även om det har lånats in lite sociala fjädrar i form av bloggar och kommentatorsfält.

Nätet är en fantastisk möjlighet för företag och organisationer att kommunicera med sin omvärld, att verkligen möta de människor man i slutändan är beroende av i en direkt dialog. Då kan man inte befolka de egna rummen där med enbart högtalare som skriker ut ett enkelriktat budskap. Hugh McLeod har sagt det bäst i en av sina teckningar:



Håller du inte med? Dela med dig av exempel på företag och organisationer som verkligen lyckats strategiskt på nätet.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i webbstrategi och sociala medier. Bland det roligaste han vet är att hjälpa kunder som vill jobba strategiskt på webben.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

JG Communication

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Mellanchefer- nyckeln till lyckad förändring

Förenkla, förtydliga och exemplifiera var några av de viktigaste punkterna som kom fram i en enkät gjord för att kontrollera hur en förändringsprocess fortgick. Ett par öppna frågor om problem och förbättringsförslag i en medarbetarundersökning som gjordes hos en kund belyste gamla sanningar.

Det fanns en stor förståelse för vad förändringen innebar och varför den gjordes, men behovet av mer information var ändå stort. Framför allt efterfrågades förtydliganden om vad förändringen skulle innebära för det dagliga arbetet. Man saknade ofta lokala aktiviteter och engagemang från den närmaste chefen.

Detta belyser vikten av att involvera mellanchefer tidigt i en förändring. Om inte de förstår vad förändringen innebär, och kan driva den med övertygelse lokalt, är det mycket svårt att motivera och engagera medarbetarna. Hur förändringen påverkar den enskilde individen i vardagen är något som ledningen sällan kan tala om, det måste jobbas fram ute i organisationen.

/Magnus Lindén


Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

A particularly relevant conversation

It's not a new film but a mate put it up on Facebook the other day and I thought it was worth mentioning. Johnnie Walker whisky made a six minute advertisement all based on one person telling the history of the Scotch whisky.

Now, honestly. Johnnie Walker doesn't cross my mind when I think of the finest Scotch whisky's but the ad has made them relevant and interesting because they tell a story and they tell it well and they're not blurting out a message. It's not your standard ad.

It's six minutes in duration for a start; a ludicrous length of time. It also features just one person telling a story while he walks. One talking head for six minutes is generally a recipe for video disaster but the story is so well written and so well delivered (by actor Robert Carlyle) that this is not just a way of getting people to talk about this whisky, it's a way of getting video production nerds to talk about how they managed to shoot it all in one take.



Now, here's another award-winning video for a flat-screen TV. This is also extremely well put together but doesn't create that conversation at all in the same way. It created a conversation amongst the post-production guys at our place alright because it's unique and extremely interesting from a video perspective; from a 'how did they get that to work?' perspective. But it doesn't make me remember the brand and I'm showing it here more to illustrate how an excellent ad might be just an excellent ad but not something that sparks a conversation amongst the potential target audience. In my view, the whisky company succeeded, the flat-screen tv maker has not, despite its clever production.





Colm O'Callaghan manages JG Communication’s band of merry producers, directors, editors and cameramen.
So, who’s JG Communication? We’re Sweden’s largest and, we think, ‘leading’ communications agency in Sweden. We help our clients have conversations with the people that matter most to them using the tools that matter most to us, words, sound and vision.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Förändringskommunikation – borde gå som tåget?

Det gäller att få alla ombord på tåget brukar det heta när man startar en förändring i en organisation. Antingen kliver man ombord eller står kvar på plattformen. Metaforen med tåg är inte idealisk, men den illustrerar en del av utmaningarna.

Starten av en förändring kan ofta liknas med ett tåg på väg ut ur en tunnel. De som kör ser både spåret och vart man är på väg, medan passagerarna fortfarande sitter i totalmörker. Ledningen har ofta haft lång tid på sig att ta fram beslutsunderlag och nöta och blöta argument för att komma fram till sina beslut. Så när det är dags att kommunicera detta till sina medarbetare är det svårt att förstå vad som är svårt att förstå.

Att alla åker mot samma destination på ett tåg är helt uppenbart. På ett tåg är man dessutom passagerare och kan därför passivt njuta av en föränderlig omgivning. Det visar på en av de stora utmaningarna som en organisation i förändring har, att få de som följer med att aktivt bidra till förändringen.

Lyckade förändringar bygger på att medarbetare inte bara vet vart tåget är på väg utan också förstår varför och kan överföra det till den egna vardagen. När man kliver ombord på tåget har man ett medansvar att aktivt arbeta för att genomföra förändringen.

Där spelar konduktörerna, mellancheferna, en viktig roll. Om de inte förstår och köper förändringarna kan de omöjligt förmedla det vidare till sina medarbetare med trovärdighet. Det är en av grundförutsättningarna för att så många individer som möjligt genomför de förändringar i attityd och beteende som är grunden för att förändra helheten.

När det är på banan är det bara att tuta och köra. Det borde gå som tåget.

/Magnus Lindén

Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Facebook och ditt varumärke

70% av de som gillar ("like") ett varumärke på Facebook tycker inte att det betyder att de vill ta emot reklambudskap visare en undersökning ExactTarget gjort i USA. Mashable har skrivit en bra sammanfattning av undersökningen här.

Däremot vill 40% gärna ta del av rabatter och 34% tar gärna emot information om företaget. Lika många är intresserade av att få uppdateringar om nya produkter. Överraskande nog är hela 21% intresserade av att lära sig mer om företaget via Facebook, men "bara" 13% vill interagera med det.

Till viss del bekräftar undersökningen vad vi redan visste, att Facebook (liksom sociala medier generellt) inte är en marknadsföringskanal. Däremot tycker jag det är lite överraskande att siffran för de som vill ha dialog med företaget är så låg som 13%. Vi talar ju gärna om sociala medier som en kanal för samtal.

Men svaret på detta finns också i undersökningen. Orsakerna till varför man använder Facebook är mycket skiftande. Att återknyta kontakten med gamla vänner och vänner som bor långt borta är den största, men det kan också vara för att spela spel eller hålla koll på vad barnen har för sig. På samma sätt är orsakerna till varför man gillar ett varumärke mångskiftande. Sett i det ljuset är inte 13% en dålig siffra.

Och huvudlärdomen jag tar med mig är att en bra Facebooknärvaro för företag och organisationer måste förhålla sig till vidden både i närvaro och i vilken relation de som gillar er vill ha.

/Pontus

Pontus Staunstrup är senior kommunikationsstrateg på JG Communication, och arbetar främst som rådgivare i webbstrategi och sociala medier. Han tycker inte det kan finnas för många undersökningar kring hur människor använder och förhåller sig till webben och sociala medier.

JG Communication är Sveriges största och, tycker vi, ledande kommunikationsbyrå. Vi hjälper våra kunder att skapa relevanta konversationer med de som betyder mest för dem. Vi gör det genom att använda de verktyg som betyder mest för oss, ord, ljud och bild.

JG Communication

Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation

Trovärdighet eller budskap

I slutspurten av valet verkar två av de grundläggande förutsättningarna för bra kommunikation stå mot varandra; trovärdighet och upprepande av huvudbudskap.

Jag blir upprörd och slutar lyssna då ett inrepeterat politiskt manifest kommer som svar på en enkel fråga. En monolog som inte har med frågan att göra, möjligen med ämnesområdet om man har tur. Det är då befriande att höra någon som faktiskt svarar på frågorna, oberoende om jag håller med eller inte. Ett ”jag vet inte” känns bättre än massa valfläsk. Den politiska helheten kan jag själv bilda mig en uppfattning om, bara de svarar på frågorna.

Jag är den första att skriva under på att en av de viktigaste byggstenarna i effektiv kommunikation är att hitta huvudbudskap som är tydliga - och som i politikens värld också skiljer sig från andra partier - och sen upprepa dessa. Det är uppenbart att PR-byråerna trummat in detta i politikerkåren.

Vad de verkar glömma är en annan grundsten för effektiv kommunikation; den att avsändaren av budskapet måste uppfattas som trovärdig. Trovärdigheten minskar i samma takt som flosklerna flödar. Kommunikationen får motsatt effekt mot den tänkta – jag ifrågasätter trovärdigheten, och därmed åsikterna, hos personen och dennes parti.

Politiker borde lära sig från en av journalistikens grundteser, som om man översätter den till politikerspråk innebär; överskatta inte dina väljares kunskap, men underskatta aldrig deras intelligens.



/Magnus Lindén

Magnus Lindén är kommunikationskonsult på JG Communication och gillar att se helheten innan det blir fokus på detaljer. Kommunikation måste ha ett tydligt syfte.


Andra bloggar om: kommunikation, företagskommunikation